Om en utomstående eller mina LSDP-vänner frågade mig om Šakalienė skulle kunna utnämnas till minister för KA, skulle jag svara ”Kanske. Men jag tycker verkligen synd om Litauen …”
Jag fick inte den frågan, så jag svarar själv. Om jag tillhör ett parti måste jag vara engagerad i politik och ha en politisk ståndpunkt. Jag berör inte Dovilė Šakalienės familjeliv eller hennes märkliga aktiviteter gentemot sina barn, sina föräldrar eller sin cowboy.
Även om vi borde – vi skulle ta reda på om hon är lojal, om hon är stadig, om hon inte är distraherad. Tyvärr vet jag av andra fakta att hon sällan är flyktig – hon har bytt tre partier på kort tid – dvs. hon lämnar ett parti där hon inte erbjuds en karriär.
Vart ”världens avhoppare” kan leda är en öppen fråga. Särskilt i tider av sällsynta spänningar eller politisk osäkerhet.
Den nominerade ministern känner sig kallad att leda eftersom hon har blivit inbjuden till … tre seminarier i München. Min vän kanske inte är medveten om att det även i parlamentet finns de som har hållit sig borta från utländska evenemang.
Till exempel hennes sorgliga kollega med de gröna glasögonen, eller EZ, som arbetade för hundratusentals av våra euro men aldrig skrev en enda rapport.
När det gäller antalet seminarier ligger de definitivt före Dovilė. Jag har en annan misstanke i min själ – de kanske går på evenemang där värdarna betalar generösa traktamenten och delar ut gåvor.
Om de inte deklarerar dem kommer beloppen att bli mycket högre än för borgmästaren i Jonava (och detta borde vara av intresse inte bara för skattemyndigheten utan också för STT).
Man bör ta reda på hur många resor som gjordes till Taiwan, eftersom det inte fanns något att göra där inom ramen för LSDP-programmet.
Men om man multiplicerar nyttan av resorna med antalet inbjudningar så finns det ett intresse. I öst (och inte bara där) inser man snabbt vilken politiker som är ”till salu”.
Det stora orosmolnet är kompetensen. Jag har läst att en kandidat med en examen i barnpsykologi också är en juristexamen.
Kanske skulle det vara vettigt att fråga sådana ”mästare”, som har bakats på några månader, inte bara om konstitutionen utan också om elementär lag. Hur mycket vet hon om krigföring, om statssäkerhet, om ledning?
Experterna säger – ingenting. Under min livstid som ”politiker” minns jag en premiärministerkandidat som sade att han hade ”administrativ erfarenhet” eftersom han hade lett en kammarorkester. Jag sa att symfonin skulle vara bättre – det fanns fler musiker.
Ett annat bra exempel är en borgmästare i Kaunas som började sin karriär i borgmästarstolen och snabbt tog staden med storm.
Behöver Litauen sådana experiment, där en okunnig minister bara blir en leksak i händerna på självupptagna ”experter”? Om inte värre. Han kommer ju trots allt inte att arbeta på ett lyceum för unga mödrar.
Många har skrattat åt kabinettets kompetens så här långt. Försvarsdepartementet har blivit ett svart hål där tankfartyg slåss mot drönare, tiotals miljoner har getts till en liten flicka i en skoaffär och en minister som nyligen gick under konstiga flaggor gillar första världskrigets draktänder.
Kommer det att bli bättre nu?
Presidenten har nominerat en stark personlighet till UD, men den personens kunskap och erfarenhet är inom försvar och nationell säkerhet.
Så låt oss inte roa människor med ”upptäckter”. Även om han inte är med i LSDP kommer Budrys att vara mer användbar för partiet, staten och oss alla.
Detta inlägg publicerades först på författarens personliga Facebook-konto
