Dr Tomas Tvarijonas, radiolog på Biofirst Clinic, förklarar mer om varför lymfkörtlarna är så viktiga och vad du ska vara uppmärksam på när du märker förändringar.
Först och främst, kan du kortfattat beskriva vad lymfkörtlar är?
Lymfkörtlar är små, bönformade strukturer som spelar en viktig roll i kroppens försvarssystem.
Dessa strukturer är en integrerad del av lymfsystemet, som tar hand om en persons immunitet och hjälper till att bekämpa olika patogener.
Lymfkörtlarna fångar också upp och neutraliserar mikroorganismer, virus, bakterier och andra skadliga ämnen och ansvarar för att aktivera immunsystemets celler och därmed förebygga infektioner eller andra sjukdomar.
Det finns cirka 500-700 lymfkörtlar i varje människas kropp, placerade i olika delar av kroppen, men med högre koncentrationer i vissa områden.
Nacken, armhålorna, ljumskarna, mellangården och buken är områden där lymfkörtlarna är särskilt aktiva, eftersom det är här som lymfflödena från andra viktiga delar av kroppen, t.ex. huvudet, armarna och benen, korsar varandra.
På grund av den intensiva lymfatiska filtreringen och det stora antalet lymfkörtlar i dessa delar av kroppen är lymfkörtlarna här lättare att palpera och undersöka med hjälp av en mängd olika bilddiagnostiska tekniker.
Vilka sjukdomar kan signaleras av förstorade lymfkörtlar?
Förstorade lymfkörtlar, även kallat lymfadenopati, är ofta det första tecknet på att en immunreaktion pågår i kroppen.
När kroppen bekämpar en infektion aktiveras lymfocyterna i lymfkörtlarna, vilket leder till att dessa knutor förstoras. Lymfkörtelförstoring kan förekomma i olika delar av kroppen och kan vara en viktig indikator på källan till en infektion eller en hotande sjukdom.
Exempelvis tyder förstorade lymfkörtlar i nacken ofta på infektioner i de övre luftvägarna, t.ex. förkylning, halsfluss eller öroninflammation.
Förstorade lymfkörtlar i armhålorna kan vara ett tecken på en infektion i armarna eller bröstet och kan i vissa fall tyda på bröstcancer.
Lymfkörtlar i ljumsken är oftast förstorade till följd av infektioner i bäckenet eller benen, liksom sexuellt överförbara sjukdomar eller onkologiska processer i bäckenorganen.
Lymfkörtlar i buken och bukhinnan kan förstoras vid allvarligare patologiska tillstånd som spridda infektioner, blodsjukdomar eller onkologiska processer.
Hos barn är lymfkörtlarna i buken ibland förstorade även vid gastrointestinala infektioner eller luftvägsinfektioner.
När kan lymfkörtelförstoring vara ett förebud om onkologisk sjukdom?
Förstorade lymfkörtlar kan vara en anledning till oro, men de är inte alltid ett tecken på allvarlig sjukdom. I de flesta fall är förstorade lymfkörtlar en naturlig reaktion från immunförsvaret på en infektion eller inflammation, och efter ett tag krymper de.
Det finns dock vissa tecken som kan hjälpa till att skilja en enkel infektion från allvarligare sjukdomar eller till och med onkologiska sjukdomar. Vid en infektiös process är lymfkörtlarna vanligtvis smärtsamma, mjuka och hala.
De kan förstoras snabbt men återgår till sin normala storlek efter några dagar eller veckor. Däremot är lymfkörtlarna vid cancer vanligtvis smärtfria, hårda och orörliga.
De växer gradvis och försvinner inte spontant. Förstorade lymfkörtlar utan uppenbar orsak och som förblir i den storleken eller gradvis ökar i storlek under mer än 2-4 veckor kan vara ett tecken på allvarlig sjukdom.
Det åtföljs ofta av andra symtom som plötslig viktminskning, ihållande trötthet, feber eller nattliga svettningar.
Som du vet neutraliserar lymfkörtlarna inte bara infektioner – de är också aktivt involverade i kampen mot cancerceller. Immunceller i lymfkörtlarna känner igen och förstör cancerceller i lymfan, men i vissa fall, om den onkologiska processen har spridit sig till lymfkörtlarna, kan de avlägsnas kirurgiskt genom lymfkörtelektomi.
Avlägsnandet av lymfkörtlar försämrar vanligtvis inte den övergripande immunfunktionen, men det kan göra området mer mottagligt för infektioner. En av de vanligaste komplikationerna vid lymfodektomi (avlägsnande av lymfkörtlar) är lymfödem, där lymfcirkulationen störs och vätska börjar ansamlas, vilket orsakar svullnad i vävnaderna.
Vad skulle du råda mig att göra om jag märker förändringar i mina lymfkörtlar?
Om du märker förstorade lymfkörtlar som kvarstår under en längre tid, eller om förstoringen åtföljs av andra symtom som viktminskning, nattliga svettningar eller svår allmän svaghet, bör du kontakta en läkare.
Läkaren kommer först att bedöma lymfkörtlarnas tillstånd genom palpation och sedan med ultraljud. Den vanliga ultraljudsundersökningen omfattar en bedömning av lymfkörtlarnas storlek, form, struktur och blodflöde.
Vid maligna sjukdomar är lymfkörtlarna vanligtvis runda till formen, har minskad ekogenicitet (svårare att passera ultraljudsvågor, framstår som mörkare) och kan ibland ha en distinkt struktur förkalkningar (calcifications) och nekros (döda celler). Vid infektiösa eller inflammatoriska sjukdomar behåller lymfkörtlarna vanligtvis sin normala form och struktur och har ett mer intensivt blodflöde.
Lymfkörtlarnas skyddande skikt, även kallat cortex, kan dock bli tjockare på grund av ansamling av celler som bekämpar inflammatoriska processer.
När det gäller lymfkörtelförstoring och dess behandling beror allt på orsaken till förstoringen.
Detta innebär att vid infektioner behöver inte lymfkörtlarna i sig behandlas, eftersom de vanligtvis krymper naturligt när kroppen hanterar en infektion, virus eller andra mikroorganismer.
Om orsaken till förstoringen är en onkologisk process krävs mer detaljerade tester för att bedöma processens utbredning och för att påbörja behandlingen.
Vid onkologiska sjukdomar ordineras ofta kemoterapi, strålbehandling, biologisk terapi, kirurgiskt ingrepp eller en kombination av dessa behandlingar, beroende på typ av cancer och dess spridning.
Även om lymfkörtelförstoring vanligtvis är relaterad till kroppens naturliga reaktion på infektioner, kan långvariga eller oklara förändringar i lymfkörtlarna vara ett tecken på en allvarligare sjukdom, så det är mycket viktigt att vara uppmärksam på de signaler som din kropp sänder dig, och om du är osäker, tveka inte att söka en specialist för en mer detaljerad ultraljudsundersökning (ekoskopisk undersökning).
