Solisten Vita Merkelytė: ”Jag söker alltid inom mig själv efter den rätta upplevelsen för karaktären”

Snart kommer vi att få se solisten i KVMT:s repertoarföreställningar, där hon sjunger den tidigare förberedda Heather i Antonín Dvořáks opera Mermaid (17 oktober), gör sin debut som Donna Anna i Wolfgang Amadeus Mozarts opera Don Juan (25 oktober) och som Anne i Eduard Balthasars opera The Journey to Tilsit (8 november).

Vi bjuder på ett samtal med sångerskan om vägen som ledde henne till Klaipėda State Music Theatre, om rollerna och spänningen på scenen.

– Hur började du din resa in i musikens värld?

– Min musikaliska resa började på dagis. Jag började gå i musikskola, där jag var mycket ung och försökte lära mig om ett mycket stort instrument – dragspelet.

Jag minns fortfarande att jag under de första åren var att lägga den i mitt knä det var inte möjligt (skrattar). Efter examen från musikskolan började jag på Šiauliai Sauliaus Sondeckis Arts Gymnasium, där min första sångpedagog Beata Smiltininkienė tog hand om mig (och gör det fortfarande).

Hon blev min bro till den professionella sången.

När jag gick ut gymnasiet övervägde jag till och med att göra militärtjänst, men min lärare avskräckte mig. Hon uppmuntrade mig att inte ge upp musiken, stöttade mig och inspirerade mig att fortsätta. Kanske var det vad som behövdes just då. Jag är mycket tacksam mot henne.

– Vilken var din första roll på Klaipėda State Music Theatre och vilka minnen har du av den?

– När jag gick mitt andra år på Klaipėda-fakulteten vid Litauens musik- och teaterhögskola deltog jag i en tävling i Finland, där jag sjöng den berömda Undine-arian.

Jag var så euforisk efter framträdandet, så djupt berörd av stycket, att jag drömde att min första audition skulle bli ett försök att komma in på Antonín Dvořáks opera ”Undine”.

Då visste jag inte att den här operan bara hade satts upp två gånger i Litauen, jag visste inte hur sällan den här musiken hörs i vårt land. Några år gick, jag påbörjade mina masterstudier, och snart utlyste Klaipėda State Music Theatre en audition för operan ”Sjöjungfrun”.

Jag tvekade inte alls att gå på audition. Jag såg fram emot det, jag förberedde mig för det, det verkade till och med som om jag hade arbetat alla dessa år för detta ögonblick. Och det ögonblicket kom.

Jag vill uppriktigt tacka Klaipėda State Musical Theatre för att jag fick uppfylla mina drömmar, som ännu inte handlar om prestationer utan om känslor, som för mig är livets verkliga skönhet.

Jag visste inte om jag skulle klara det, men när jag fick ett samtal från teatern på kvällen efter provspelningen grät jag av lycka eftersom jag hade fått min första roll på teatern. Mitt yrkesliv inom teatern började från den stunden.

– Vilka andra KVMT-produktioner kan man se dig i? Vilken är din senaste favorit?

– Jag har precis gjort min debut i Antanas Kučinskas barnopera Star Opera, där jag spelar rollen som Mouse, jag kommer att reprisera rollen som Chef i Mermaid, och jag är också på väg att göra min debut i rollen som Anne i Eduard Balthas opera The Journey to Tilžė.

Den svåraste och mest utmanande debuten är dock Donna Anna i Wolfgang Amadeus Mozarts Don Juan.

Donna Anna är en mycket viktig roll för mig, med många möjligheter att utvecklas som artist och konstnär. Jag är glad över att få arbeta på scen med andra KVMT-solister som jag kan lära mig av.

– Har du haft några musiklärare som har haft ett betydande inflytande på din karriär?

– Alla pedagoger jag arbetat med har påverkat min väg. Min första sångpedagog, Beata Smiltininkienė, lade en solid grund och pekade mig i rätt riktning.

Jag fick också viktiga vokala impulser av professor Valentina Vadoklienė, som jag avslutade min kandidatexamen med.

Det viktigaste och största steget i min utveckling var mina masterstudier, dvs. möjligheten att fortsätta mina studier vid Litauens musik- och teaterhögskola i huvudstaden, hos professor Asta Krikščiūnaitė.

Professor A. Krikščiūnaitė har haft störst inflytande på min fortsatta väg, eftersom det krävdes mycket arbete och ansträngningar för att förbereda mig för nästa steg.

– Vilka är dina favoritkompositörer eller verk som du tycker om att framföra?

– Jag är ett fan av Antonín Dvořáks musik. Jag vet inte vad det är med hans musik som fascinerar mig: de tjeckiska folkmusikmotiven, det djärva experimenterandet med olika genrer och stilar, eller bara det perfekta uttrycket för den romantiska erans energi…

Det här är en kompositör i vars verk jag hittar många kodade idéer, musikens unika karaktär och den verkliga känslomässiga tyngden.

Jag kan inte låta bli att nämna andra genier från romantiken och verismen: Giacomo Puccini, Giuseppe Verdi, Richard Wagner, Pietro Mascagni och andra.

– Vilken plats har repetitioner och den kreativa processen i ditt liv? Hur förbereder du dig för en ny roll?

– För det mesta. Från första stund när jag får reda på rollen börjar jag leva mig in i den. Jag är intresserad av librettot, jag tittar på andra operaproduktioner, men jag letar efter unika färger och jag försöker se till att karaktären inte är klichéartad.

– Hur tolkar du dina roller – har du någon kreativ filosofi?

– Jag gör alla mina roller väldigt personliga och letar alltid efter den rätta upplevelsen för karaktären inom mig själv.

– Har du några ritualer före föreställningen som hjälper dig att fokusera och få självförtroende på scenen?

– Meditation. Om jag inte har tillräckligt med tid för att sitta tyst och meditera gör jag andningsövningar så länge som möjligt. Det förbereder mig för scenen.

Jag har också sentimentala smycken som jag fått av människor jag älskar och som jag smyckar mig med om jag har möjlighet. På så sätt känner jag deras stöd och goda energi

– Vilka är dina hobbies eller intressen utanför teatern?

– Allt som har med kreativitet att göra. Jag blir lycklig när jag har tid över att skapa något. Oavsett om det är en teckning, en ny dikt, kanske skriva om gamla skor, göra doftljus, smycken till vänner, sy eller dekorera något (skrattar).

– Hur övervinner du scenskräck?

– Jag gör det inte (skrattar).

– Har du yrkesdrömmar?

– Jag har många och varierande yrkesdrömmar. Men det viktigaste för mig är att fortsätta utvecklas och inte tillåta mig själv att ”bli bekväm”, för i solistyrket måste det finnas ständiga utmaningar.

– Vad anser du om innovationer inom musikteatervärlden, som t.ex. införandet av teknik i föreställningar?

– Jag är mycket positiv! Konstnärliga uttryck kan vara mycket bredare än vad man trodde för 30 år sedan. All teknik är som en ny konstgren, och den kompletterar de olika föreställningarna på ett perfekt sätt.

– Vad har du för råd till yngre sångare som vill börja en karriär inom musikteatern?

– Var bara inte rädd för att drömma. När drömmarna är stora är vägen till dem inte så svår. Lev målmedvetet!