Parlamentsledamoten Valdemaras Valkiūnas uppmanade till omröstning för de ändringsförslag som lagts fram av hans kollega Dalia Asanavičiūtė och som stöddes av företrädare för olika politiska grupper. Enligt Valkiūnas är det litauiska språket grunden för den litauiska identitetens fortlevnad.
Han menade att det var lovvärt att initiativet togs av en politiker som, liksom han själv, återvänt till Litauen efter att ha emigrerat. Han menade att tidigare emigranter förstår farorna med att inte respektera det nationella språket bättre än sina landsmän som har bott i sitt hemland hela sitt liv.
Enligt parlamentsledamoten borde en sådan lag ha antagits för länge sedan. I Lettland, till exempel, är till och med städare skyldiga att följa lagen om det statliga språket.
”Jag har också behållit den och ingen har klagat på den. Men i Litauen vill liberalerna hjälpa ”bolterna” och andra”, tillade Valkiūnas.
Parlamentarikern Vilius Semeska påpekade att människor av olika nationaliteter kommer till Litauen för att leva under längre eller kortare perioder. Många av dem försöker lära sig vårt språk och integrera sig i statens liv.
Men en del av dem studerar inte, eftersom de har kommit hit bara för att ”tjäna pengar och ha roligt”. Enligt parlamentsledamoten är det inte svårt att lära sig att tala åtminstone minimalt litauiska (och i många fall skulle ändringsförslagen bara kräva detta), eftersom inte få människor som till exempel åker till Spanien på semester lär sig att hälsa på någon, beställa något på en restaurang på spanska etc. på bara en vecka.
”Litauerna måste ha rätt att få service på litauiska i sitt hemland”, betonade Semeška.
Enligt Asanavičiūtė har projektet utarbetats med hänsyn till det ökande antalet invandrare i Litauen under de senaste åren, särskilt efter inledningen av Rysslands fullskaliga krig i Ukraina.
Det finns också ett växande antal invandrare från centralasiatiska länder – Kirgizistan, Tadzjikistan, Uzbekistan etc.
”Det bör noteras att allt fler människor konfronteras med främmande språk, särskilt ryska, när de söker tjänster eller varor.
Det anses att litauiska medborgare bör ha rätt att bli betjänade på det nationella språket – folkräkningen 2021 som publicerades av statistikdepartementet visade att cirka 60% av den litauiska befolkningen talar ryska, så så mycket som 40% av den litauiska befolkningen tvingas möta service på ett språk som de inte förstår.
Syftet med projektet är att säkerställa att konsumenterna har tillgång till tjänster på det statliga språket”, står det i motiveringen till ändringsförslagen.
Asanavičiūtė berättade för sina kollegor från Seimas talarstol igår att lagförslaget ”inte föddes ur förakt för de människor som kommer till vårt land, vissa flyr från krig, andra söker ett bättre liv.
”Det föddes också ur respekt för vårt land och för de människor som kommer hit. Vårt nationella språk är trots allt litauiska. Och vi måste förstå människor som inte talar ryska eller något annat språk: de har rätt att bli serverade på litauiska.
Projektet är också sprunget ur respekt för de människor som kommer hit, eftersom kunskaper i litauiska, åtminstone på lägsta nivå, skulle förbättra deras sociala situation här i Litauen, förbättra deras möjligheter att integreras, göra karriär, få en högre inkomst och samtidigt hjälpa det land de kommer ifrån. Särskilt om det är ett land som befinner sig i krig”, sade ledamoten av Seimas.
För övrigt kan undantag från det litauiska språket göras i de fall som anges i lagen om vetenskap och studier, där kravet på att kunna det statliga språket anses vara en omotiverad begränsning av rätten till arbete. Asanavičiūtė förklarade vad vi menar.
”Jag vill påminna er om att den här lagen inte handlar om skyldigheten att tala litauiska för dem som arbetar på ett lager, i köket eller på någon annan plats där det inte finns någon direktkontakt med kunden.
Detta krav gäller endast för dem som har direktkontakt med kunden”, betonade ledamoten.
Dessutom föreslås att lagen ska träda i kraft först i januari 2026, vilket ger dem som kommer till Litauen tid att lära sig litauiska på minst A1-nivå, vilket är den lägsta nivån.
Ewelina Dobrowolska, parlamentsledamot och justitieminister, har dock uttalat sig mot ändringsförslagen.
”Det är viktigt att förstå vad en sådan reglering skulle innebära i praktiken. Syftet är förvisso välkommet: att utöka användningen av det officiella språket och säkerställa dess skydd.
Men de facto skulle en sådan reglering innebära flera saker. Till exempel skulle en est som säljer godis på Nationsmässan eller Kaziukmässan vara tvungen att tala det nationella språket och skulle kunna bötfällas om han inte talar det.
En ukrainsk kvinna som säljer sitt handgjorda körsbärsträd i Litauen och serverar det på engelska skulle bötfällas. För lagen skulle inte bara gälla språken i tredje land, utan även engelska”, sade Dobrovolska och uppmanade sina kollegor att rösta emot.
Efter debatten röstade dock 100 ledamöter för ändringsförslagen, 5 emot och 14 avstod från att rösta. Antagandestadiet återstår.
Andrius Pacevičius, chef för det största taxinätverket Bolt i Litauen, sade till LRT att om ändringsförslagen antas kommer kunderna att drabbas: färre förare kommer att kunna ägna sig åt denna verksamhet, så människor kan behöva vänta längre eller till och med betala mer för tjänsterna. Förare kan inte tvingas att lära sig litauiska eftersom de inte arbetar under kontrakt.
Audrius Valotka, chef för den statliga språkinspektionen, noterade dock att litauisktalande tjänsteleverantörer kan tvingas av kunderna själva: ”Vi måste vara mer principfasta, mer uppskattande av vår egen kultur, vårt eget språk och kommunicera med dessa utlänningar på litauiska.”
Våra integrationsinsatser och vår kompetens är bedrövliga, menade han, men det är inte upp till staten att lära alla nyanlända att tala litauiska, eftersom det är arbetsgivarens ansvar att se till att arbetstagarna har rätt kvalifikationer.
