Seimas godkänner nomineringen av Andrius Kubilius till Europeiska kommissionen. Hans 10 största synder

”Vi är alla representanter för Litauen, oavsett var vi arbetar. Och tillsammans bygger vi Litauen, men vi måste komma ihåg att vi tillsammans bygger Europeiska unionen.

Och när vi bygger Europeiska unionen bygger vi också Litauen tillsammans”, sade Kubilius under mötet.

”Jag ser att vi verkligen kan hjälpa Europa mycket genom att dra nytta av vår egen erfarenhet, våra egna förmågor och inte vara rädda för att ge tillbaka till Europeiska unionen”, tillade han.

Artūras Skardžius, ledamot av Europaparlamentet, berättar om denna politikers 10 ”bästa” verk.

Intressant nog lyfter Skardžius bara fram en enda synd från Kubilius första tid som premiärminister: ”gåvan av Mažeikiai Nafta till Williams 1999.

Det amerikanska företaget Williams, som 1999 gick in som strategisk investerare i den litauiska oljeraffineringssektorn, sålde den till det ryska företaget Yukos den 10-10-2002.

”Williams var förlustbringande: under 2001 gjorde företaget en förlust på 277,2 miljoner litauiska litas och under 2000 gjorde det en förlust på 179,1 miljoner litauiska litas. Kompensation från den nationella budgeten”.

Skardžius identifierar 9 ”jobb” från perioden 2008-2012, en tid av åtstramningar:

* Leo LT håller på att likvideras (likvidator – Rokas Masiulis). Kärnkraftverket Visaginas byggs på dess grund. ”Leo LT betalar ut 650 miljoner LTL – 200 miljoner euro under krisen.

Visaginas NPP-projektet var ett fiasko, med nästan 130 miljoner litas (40 miljoner euro) spenderade, men åtminstone finansierade de konservativa Seimas-valet 2012 med miljoner. Ett faktum som undersöktes av åklagare.

* Den 13 oktober 2008 undertecknade ekonomiministeriet och Achema ett avtal om bildandet av företaget Natural Gas Terminal, enligt vilket staten skulle äga 80 procent av aktierna i företaget och Achema 20 procent.

Det nya Seimas höll sin första session den 17 november 2008 och den 18 november genomförde STT dokumentundersökningar i det nybildade bolaget Natural Gas Terminal, Achema och ekonomiministeriet.

Men i maj 2014 förändrades allt. Högsta domstolen upphävde de lägre instansernas beslut och friade helt de tidigare tjänstemännen vid ekonomiministeriet, som hade dragits inför domstol i fem år.

”Skadan för staten orsakades inte av de tilltalades agerande, utan av det faktum att projektet inte genomfördes och att Litauen fortfarande inte har någon terminal för flytande naturgas”, skrev Högsta domstolen i sitt beslut.

* Avtal av den 2 mars 2012 mellan Klaipėdos Nafta och Hoegh LNG Ltd om förvärv av en flytande lagringsanläggning för flytande naturgas med en förgasningsenhet – FSRU.

Det totala leasingpriset för fartyget enligt 2012 års kontrakt skulle uppgå till nästan 69 miljoner euro. Den årliga hyran uppgick till 69 miljarder USD.

Detta innebär att Klaipėda Nafta under hela avtalets tioåriga löptid är skyldigt att betala cirka 690 miljoner US-dollar. 690 miljoner US-dollar. Under 2011-2012 ingick Klaipėdos Nafta ett antal värdefulla avtal om tillhandahållande av konsulttjänster, juridiska tjänster och revisionstjänster. Deras totala värde översteg 52 miljoner litauiska lire – 15 miljoner euro.

* LNG krävde volym, vilket inte är nödvändigt, eftersom man har säkrat flödena till LNG-terminalen genom långsiktiga avtal. Överbetalningar på 200 miljoner euro.

Beskrivningen godkändes den 16 oktober 2012. Regeringens beslut. Litgas UAB har följt detta schema för upphandling av flytande gas.

Redan efter parlamentsvalet skyndar sig expeditionsministären att ”smida” oåterkalleliga gränsmarkeringar. Uppgifter från VERT år 2024 visar att totalt cirka 3,6 miljarder kubikmeter dyr gas köptes in under hela den tioåriga avtalsperioden. Överbetalningarna uppgick till 200 miljoner euro.

* Hyresavtalet har löpt ut – kostnaden för att underhålla fartyget ökar. År 2025 kommer kostnaden för att underhålla terminalen att uppgå till 59,6 miljoner euro exklusive moms, dvs. nästan 0,5 miljoner euro högre än 2024. Enligt VERT:s beräkningar uppgick de totala faktiska LNG-driftskostnaderna för Klaipėdos Nafta, som drev terminalen mellan 2015 och 2024, och som måste betalas av konsumenterna, till nästan 662 miljoner euro.

Enligt VERT anslogs ytterligare 200 miljoner euro mellan 2014 och 2024 för att kompensera för de förluster som uppstod på grund av ett avtal med Statoil (numera Equinor), som var särskilt ofördelaktigt för Litauen, och som föreskrev leverans av den så kallade ”nödvändiga gasvolymen” till LNG-terminalen.

Vi har alltså minst 890 miljoner euro, exklusive moms. Alla dessa lån, plus ränta naturligtvis, ingår i de framtida underhållskostnaderna för LNG-terminalen. Som redan har nämnts kommer detta att uppgå till 59,6 miljoner euro 2025.

Det är mycket troligt att de kommer att ligga kvar på en liknande nivå fram till 2044, då alla lån kommer att vara återbetalda. Under de kommande 20 åren kommer alltså alla litauiska konsumenter att behöva betala nästan 1,2 miljarder euro mer för att underhålla LNG-terminalen. LNG-terminalen skulle således kosta Litauen mer än 2 miljarder euro under 30 år, baserat på den information som offentliggjorts enbart av VERT.

Huruvida detta är mycket eller lite får du själv bedöma. Som jämförelse kan nämnas att Independence och två andra Mistral-krigsfartyg kunde ha köpts för samma belopp.

* Lånade 7 miljarder euro – betalade 2 miljarder euro för mycket. Kubilius-regeringen, med Ingrida Šimonytė som dåvarande finansminister, som inte ville visa sin ”maktlöshet”, valde att låna på de internationella finansmarknaderna till räntor som ibland var så höga som 10%, samtidigt som IMF erbjöd lån på 2-3,5%.

För övrigt fann det parlamentariska budget- och finansutskottet, som genomförde en parlamentarisk utredning om finanskrisen 2009-2010 under 2018-2020, att de beslut som fattades 2009-2012 om att låna för statens räkning på finansmarknaderna och från affärsbanker till mycket höga räntor kan ha stått i strid med allmänintresset, eftersom underlåtenheten att fatta bästa möjliga finansiella beslut orsakade staten och dess medborgare skador på omkring 2,1 miljarder euro.

* Projektet ”sväng höger” – historien om kärnkraftverket Astravas (sekretessbelagda mötesdokument): en avgörande tid gick förlorad när kärnkraftverket Astravas fortfarande kunde ha stoppats.

* IAEA:s stängning och dess finansiering, historien om Nukem – kontrakt till ett värde av 73 miljoner euro.

* Köpte mest gas från Gazprom – Elektrėnai producerade el till tre gånger så hög kostnad.