SADM: En tredjedel fler bedömningar av funktionsnedsättning och delaktighet, men beslut i rätt tid
Det är viktigt att påpeka att trots den ökade trafiken säkerställs både bedömningar, beslutsfattande och klagomålshantering i rätt tid, visar uppgifterna.
Enligt Justina Jakštienė, biträdande minister för social trygghet och arbetsmarknad, förekom det före handikappreformen, som nådde sitt slutskede i början av året, ofta olika förseningar när det gällde att fatta beslut om handikapp eller att överklaga beslut.
”Vi har gjort och fortsätter att göra allt vi kan för att säkerställa att beslut fattas i rätt tid. Vi inser hur viktiga ANTA:s beslut är för de människor som ansöker och vi har nolltolerans mot förseningar i beslutsfattandet”, säger Jakštienė.
Enligt ANTA genomfördes mer än 162 000 bedömningar under de första nio månaderna i år, vilket är 29% fler än under samma period förra året (115 000 under de första nio månaderna 2023).
Vidare finns det en trend att trots ökningen av antalet remisser ökar inte antalet klagomål, som för närvarande står för 2,2% av alla beslut som fattas av ANTA.
Det är viktigt att påpeka att syftet är att minska omfattningen av förfarandena för fastställande av funktionshinder i fall där det inte finns någon avsikt att tillämpa förfarandena fullt ut.
För att säkerställa snabbare och smidigare förfaranden för bedömning av funktionsnedsättning är det dessutom tänkt att fler yrkesverksamma än tidigare ska kunna fatta beslut, både om nivån på en persons funktionsnedsättning, nivån på deltagande, fastställandet av individuella stödbehov och förlängningen av tidsfristerna för att lämna in överklaganden.
Ministeriet för social trygghet och arbete (SADM) påminner om att man under de senaste åren har ägnat stor uppmärksamhet åt beslut som förändrar vardagen för personer med funktionsnedsättning, deras möjlighet att få ett arbete, att delta i samhällslivet och att vara fullvärdiga medlemmar i det.
En av de viktigaste lösningarna är den nya modellen för bedömning av funktionshinder, som utgår från en mer personcentrerad syn på funktionshinder och tar hänsyn till en persons individuella behov, självständighet och hinder för oberoende.
Dessutom inkluderas personen med funktionsnedsättning i bedömningen av funktionsnedsättningen och vid behov samordnas stödet.
Nyheterna påverkar även personer i pensionsåldern, som tidigare bedömdes ha någon av nivåerna av särskilda behov (hög eller medel) enligt det tidigare systemet för bedömning av funktionsnedsättning.
Även om nivån av särskilda behov förstås som omfattningen av en persons förlust av självständighet, fastställdes inte nivån av arbetsförmåga och därför var den pension som en person får vid pensionsåldern inte relaterad till svårighetsgraden av hans/hennes funktionsnedsättning efter pensionsåldern.
Reformen innebär att personer som har en förvärvsfrekvens efter ålderspensionsåldern beräknas få pensioner som är kopplade till graden av funktionsnedsättning.
Detta innebär mer riktade och rättvisa förmåner, vilket anses ha en positiv inverkan på minskningen av fattigdomen bland äldre personer med funktionsnedsättning i landet.
För all den senaste informationen om fastställande av funktionshinder – .
