Hur besegrar man Ryssland? Del IV
Nyligen hölls ett viktigt möte i Ryssland där Moskva undertecknade 33 avtal med afrikanska länder om militärtekniskt samarbete.
Vid den rysk-afrikanska ministerkonferensen deltog 54 delegationer och 45 ministrar från afrikanska länder.
Moskva kallade konferensen för ”toppmötet mellan Ryssland och Afrika”.
Varför riktade Kreml in sig på Afrika? Expansionspolitik, handel, marknader och – vilket är avgörande för Kremls terrorplaner för Europa – att påverka migrationsflödena.
Sedan naturligtvis resurser, råvaror.
Inte så mycket som Ryssland självt behöver dem, utan för att begränsa deras inträde i Europa (t.ex. uran, som är nödvändigt för kärnkraftverk) eller för att betala de olika kriminella, terrorist- och cyberattackgrupperna (guld och diamanter).
Och kanske mindre viktigt, men kontrollerad penningtvätt och hanteringen av penningflöden till den asiatiska banksektorn, som verkar i en grå dimma.
Ryssland är aktivt på den afrikanska kontinenten inte bara genom BRICS-plattformen, utan också genom de Wagner-grupper som hittills har stannat kvar på kontinenten och som kontrollerar de efterblivna afrikanska formationerna, pseudostater så att säga, som har egenskaper som regimer och stater.
Kremls paramilitära organisation, som tidigare var ett verktyg för den militära underrättelsetjänsten (GRU), har etablerat sig i många av dessa formationer i Afrika och hjälper kontinenten att stärka sina band med Ryssland.
Det vore inte fel att säga att den s.k. legosoldatsarmén har blivit ett vapen för Kremls inflytande och uteslutande går Moskvas ärenden. Det kan inte vara fråga om något privat intresse från Wagner-gruppens sida.
Efter gruppledaren Prigozjins död införlivades Wagner-gruppens enheter i den ryska ”Afrikakåren” och ställdes under det ryska försvarsministeriets kontroll.
Namnet ”Afrikakåren” är identiskt med namnet på Nazitysklands tyska expeditionskår och Wagnergruppen påminner om Adolf Hitlers favoritkompositör Richard Wagner.
En förment privat paramilitär grupp, under vars täckmantel Moskva verkar direkt, Kremls händer är lossade för att köra grovt över hela Afrika och låta blod, våld och hot mot samhällen flöda fritt.
Ryska legosoldater agerar inte bara som kadrer för statsterrorism, ”militär”, utan arbetar också genom diplomatiska strukturer. Kreml använder framgångsrikt mjuk makt i Afrika för att sprida pro-rysk och anti-västlig propaganda.
I Bangui, huvudstaden i Centralafrikanska republiken, har Moskva till exempel inrättat en ”kulturinstitution”, Ryska huset (ja, samma ryska hus som ”bär” kultur och russkij mir i Vilnius!), och därmed utökat omfattningen av de informations- och psykologiska operationer som man har försökt genomföra i grannländerna.
”Wagner-gruppens inflytande i Centralafrikanska republiken är uppenbart. År 2018 undertecknade landet en formell säkerhetspakt med Ryssland, och Wagners legosoldater skyddar president Faustina-Archandise Touadera och stöder regeringsstyrkorna.
Upp till 2000 ryska soldater sägs finnas i landet. I gengäld för sitt stöd driver Moskva en guldgruva och avverkar värdefullt tropiskt timmer genom företag i Wagner-gruppens nätverk.
Kremls terroristmilitära grupp har nära band med den sudanesiska militären och skyddar lokala guldgruvor. Moskvas mål i Sudan är att öka sitt handelsinflytande i Röda havet genom att använda marinbaser.
Andra mål för Wagner-gruppen är Mali, Burkina Faso och Niger, som redan har antivästliga diktatorer vid makten.
Burkina Fasos främste kuppmakare, regeringschef och regimledare, kapten Ibrahim Traore, är ständigt omgiven av legosoldater från Wagner Group.
Den goda nyheten är att trots Moskvas ansträngningar är Ryssland, enligt International Bureau of Investigation, ännu inte den dominerande makten på den afrikanska kontinenten.
Rysslands handel med den afrikanska kontinenten uppgår till 18 miljarder euro. Detta kan jämföras med 64 miljarder dollar för USA och 254 miljarder dollar för Kina.
Att kontrollera utvinningen av värdefulla naturresurser som guld, diamanter, uran och olja är dock fortfarande en prioritet för Ryssland.
Västvärlden bör oroas av den ökande militär-ekonomiska takten i Rysslands invasion av kontinenten: Moskvas handelsintäkter med Afrika har fördubblats sedan 2013.
Ryssland använder mat (spannmål, inklusive stulet från Ukraina) som ett verktyg för politisk-militär påverkan.
Enligt statistiken använder nästan 30 procent av den ryska befolkningen mat som ett vapen. 30 procent av Afrikas spannmålsbehov kommer från Ryssland.
Moskvas viktigaste handelspartners – Egypten, Algeriet och Marocko (!) – står tillsammans för cirka 67% av Rysslands totala handel med kontinenten. Ryssland exporterar vete, kol, olja, socker och grönsaker till dessa länder.
Det som är synligt för blotta ögat i Afrika, med tanke på Rysslands militära, informationsmässiga, diplomatiska och ekonomiska invasion av kontinenten, skulle kunna beskrivas som en ”ny uppdelning av världen”.
Marknaderna, deras expansion och det ökade militär-ekonomiska inflytandet är de viktigaste hävstängerna för att skära av den geopolitiska ”kakan”.
Kina, den andra staten på ondskans axel, är inte mindre aktiv än Ryssland när det gäller att försöka erövra nya marknader.
För en månad sedan besökte Kinas ledare Xi Jinping Peru för att delta i invigningen av en kinesiskfinansierad megahamn.
Enligt statliga kinesiska medier är projektet värt 3,5 miljarder dollar, som byggts norr om Lima av det kinesiska rederiet COSCO Shipping, tänkt att fungera som en port för att underlätta handeln från Latinamerika till Asien.
Det kommunistiska Kinas intrång i Sydamerika har bemötts med känslighet av USA, vars tjänstemän har hävdat att hamnen också byggs för underrättelseändamål.
Även om Peking förklarar att kinesiska investeringar är ett åtagande från landets sida gentemot den globala södern, spottar man i själva verket på de lokala samhällenas intressen.
Få människor bryr sig om de kränkningar av de mänskliga rättigheterna och de mord och den tortyr som Wagner-gruppen utför i Afrikas Centralafrikanska Republik, och ingen försvarar de peruanska fiskare som har blivit arbetslösa och utan inkomst.
Det skulle vara naivt att tro att Kreml bryr sig om ödet för människorna i de afrikanska länderna. Enligt en nyligen genomförd FN-studie ökade antalet afrikanska migranter med 30 procent mellan 2010 och 2020, och det totala antalet afrikanska migranter uppgick till 40,6 miljoner år 2020.
Detta motsvarar 14,5% av världens totala antal migranter. Tillströmningen av krigs- och svältflyktingar till Europa är inte bara ett problem för lokala myndigheter. De är ett verktyg för Kreml som har använts för att försöka splittra EU, och som säkert kommer att användas igen.
Hur kommer västvärlden att klara de nya utmaningarna?
Det är uppmuntrande att se NATO:s nye generalsekreterare Mark Ruttes konstaterande att Ryssland, Nordkorea, Kina och Iran utgör ett existentiellt hot mot både alliansen och den västerländska civilisationen. Tillsammans strider de på ukrainsk mark och destabiliserar inte bara Europa utan även Asien och Stillahavsområdet, där deras räckvidd är mycket stor.
Vi skulle vilja lägga till Afrika.
Eftersom vi vet och ser att både Kina och Ryssland använder ”alla möjliga” medel (enligt den ryske utrikesministern Lavrov – ”i fallet Libyen”) i sin rovgiriga invasionspolitik, anser vi att det också är dags för västvärldens ledare att se över både sina prioriteringar och sina handlingsalternativ, i den egna säkerhetens namn.
↡ Foto: Putin med sin partner, Burkina Fasos icke folkvalde president, premiärminister och regimchef Ibrahim Traoré, i S:t Petersburg, juli 2023 (källa: www.opendemocracy.net)
