I världen

Lukas Savickas: politikerna underlät att utöva grundläggande politisk styrning i Teltonika-fallet

5views

Han menade att om en kompetent chef hade utsetts för Teltonika-projektet, ”skulle vi ha en helt annan situation”.

”När det gäller det här fallet har de högsta politiska ledarna tidigare tydligt kommunicerat att det här är ett projekt av avgörande betydelse för Litauen.

Det verkar dock som om det var där arbetet tog slut, eftersom det helt enkelt inte fanns någon elementär politisk ledning”, sade L. Savickas i programmet ELTA Corner.

”En ordentlig ledning skulle innebära att en särskild ansvarig person utses, att man intar en proaktiv hållning och att man övervakar om alla steg är i linje med tidsfristerna och om det förekommer någon form av missförstånd mellan institutionerna”, sade han.

Enligt politikern kommer han, om han blir minister, att inrätta tjänster som ärendehandläggare enligt samma modell som Invest Lithuania.

”Vi har en utmärkt byrå i Litauen, Invest Lithuania, som verkligen har arbetat med ett kvalitetssätt och en process för att betjäna investeraren. (…)

De förmedlar lösningar med infrastrukturföretag, med tillsynsmyndigheter, med kommuner, med alla.

Och det är uppenbart att om vi tillämpade samma standard på detta fall skulle vi ha en helt annan situation”, hävdade han.

Den avgående premiärministern Ingrida Šimonytė sade på torsdagen att hon hade utsett en person från sitt team för att övervaka situationen i Teltonika och ta itu med problemen.

Savickas anser dock inte att detta exempel visar att det skulle vara ineffektivt att utse en chef.

”Jag har arbetat i både Invest Lithuania och Skvernelis regering. Och vi har haft ett antal stora och viktiga projekt där vi har haft den här typen av tillsyn från kabinettskansliet och premiärministerns team.

Och de projekten genomfördes framgångsrikt. Så modellen i sig kanske inte är dålig, men det fanns en brist på kompetens, en brist på proaktivitet eller en brist på förmåga att hitta kompromisser utan att vänta på att investeraren skulle meddela att projektet befann sig i en kritisk situation”, förklarade Savickas.

Under intervjun talade Savickas också om behovet av att minska den byråkrati som åläggs näringslivet, behovet av att se över regleringen och behovet av att skapa lika villkor för litauiska och utländska företag.

Han utvärderade också verksamheten vid ministeriet för ekonomi och innovation under de senaste 4 åren och lyfte fram det arbete som utförts av minister Aušrinė Armonaitė, vilket måste fortsätta.

– Låt oss börja med Teltonika-skandalen. Den här veckan har många detaljer kommit fram om institutionernas agerande, hur de har kommunicerats eller inte kommunicerats. Hur ser du på den här situationen nu? Vad bör göras för att förhindra att liknande fall inträffar igen?

– Det finns faktiskt några mycket viktiga delar här som jag skulle föreslå att man tittar på separat. Båda är skandalösa.

När det gäller just detta fall har de högsta politiska ledarna tidigare tydligt meddelat att detta är ett projekt av särskild betydelse för Litauen. Det verkar dock som om det var där arbetet slutade, eftersom det helt enkelt inte fanns någon elementär politisk ledning.

Korrekt ledning skulle innebära att en särskild ansvarig person utses, att ett proaktivt tillvägagångssätt tillämpas och att alla åtgärder övervakas för att se till att tidsfristerna hålls och att det inte uppstår någon form av missförstånd mellan institutionerna. Och om så är fallet bör interinstitutionella möten sammankallas, inte överlåtas till investeraren.

Uppenbarligen har dessa problem byggts upp. För det var först när investeraren offentligt meddelade att han övervägde att stoppa projektet eftersom han inte hade någon aning om vart han skulle ta vägen som alla snabbt samlades, lösningar kom fram och saker och ting började gå framåt.

Men den andra, inte mindre skandalösa, aspekten är relaterad till hur Litauens investerings- och konkurrensmiljö ser ut internationellt. Hur kommer andra investerare som inte är så stora att se på Litauen nu?

För uppenbarligen är den byråkratiska byråkratin ännu större för de små investerare som inte väcker uppmärksamhet.

– Kanske planerar du redan några specifika åtgärder?

– Självklart kommer det att krävas en systematisk översyn av vårt regelverk. Översynsprocessen är naturligtvis oändlig eftersom konkurrensmiljön ständigt förändras och andra länder kommer att försöka se mer attraktiva ut.

Jag var själv vice rektor under den förra regeringen. Och jag var tvungen att ta fram ämnen som rörde regleringen av företagsklimatet vid den tidpunkten. Och då hade vi ett mål om att ha ett av de starkaste företagsklimaten i regionen.

Och vi har lyckats med just det. Vi har förkortat de olika förfarandena, parallelliserat dem där det är möjligt, påskyndat beslutsfattandet och tillämpat principen om en enda kontaktpunkt.

Detta har gjorts konsekvent under fyra år, och det måste göras under de kommande fyra åren, annars kommer vi att få en situation där inte bara stora investerare, utan även medelstora och små investerare, kommer att ställas inför onödiga hinder. Och allt detta leder till uppenbara problem: arbetstillfällen med högt mervärde kommer inte att skapas i Litauen.

– Du nämnde tidigare att den här situationen kan skicka en signal till utländska investerare. Arvydas Paukštys nämnde själv att han hade fått inbjudningar från USA och Italien, men att han valde Litauen eftersom han är litauer. Så kommer den här skandalen att påverka Litauens image bland utländska investerare negativt?

-Vi kan inte förneka att vi inte längre konkurrerar som ett land med billig arbetskraft. Det innebär att vi konkurrerar med länder som kan erbjuda konkurrenskraftiga affärsmiljöer, snabba förfaranden och kraftfulla stödåtgärder.

Vi måste göra detsamma. Ett av de bästa sätten att göra detta är att se till att lagarna är logiska och att förfarandena är snabba.

Varje investerare är viktig för oss och vi måste konkurrera om var och en. Det ska inte skrämma oss att de erbjuds möjligheter i andra länder, men Litauen måste visa att man kan lita på oss.

Om vi säger att det är möjligt att få ett visst tillstånd, att genomföra en procedur för att ändra ett markområdes funktion eller att komma överens om ett infrastrukturprojekt i Litauen på några månader, då måste vi se till att detta görs. Annars kollapsar förtroendet för staten.

Nu kommer det att vara mycket viktigt att återställa förtroendet.

– På måndagen sa Paukštys att Teltonika-projektet kan fortsätta, men nämnde att det nya slutdatumet är 2032, inte 2028. Tror du att det är möjligt att skynda på projektet?

– Man bör alltid ha klart för sig att beslut om ett privat investeringsprojekt är investerarens egna. Staten, ministeriet, institutionerna gör bara det som ligger i deras händer.

Idag ser vi att byråkratin har satt stopp för investerarens ambition att utveckla projektet snabbt och snabbt. Detta är en beklaglig och nedslående situation.

Men vi kommer nu att göra allt för att skapa förutsättningar för att ambitiösa entreprenörer ska kunna utveckla sina projekt. Och om det leder till att projekten tar fart igen så kan vi vara glada för det.

– Men om det handlar om att ett projekts hastighet är beroende av institutioner eller statliga bolag, förändrar inte det möjligheten att påverka besluten? Skulle det inte redan ligga i era händer?

– Ekonomiministeriet är mycket horisontellt. Och när det gäller investeringsmiljön berör vi faktiskt många områden, eftersom inget företag kan verka utan välutbildad personal, så vi lutar oss mot utbildning. Naturligtvis kommer inget tillverkningsföretag att fungera utan en tillförlitlig elförsörjning. Det är uppenbart att kopplingen till energisektorn är viktig.

Så detta är verkligheten, att vi måste rådgöra med andra ministrar och hitta lösningar i god tro.

– Det finns en del kritik från politiker om att den här situationen ses som alltför snäv när det gäller hur vissa institutioner eller statliga företag fungerar. Är det möjligt att se till att de ser det större sammanhanget?

– Det är inte nödvändigt att entydigt säga att alla institutioner agerar enbart på grund av dåliga avsikter.

De hade uppenbarligen sina egna personliga agendor i åtanke och styrdes av dem. Det är här vikten av politiskt ledarskap kommer in i bilden.

Och när flera olika verksamhetsområden korsar varandra och det finns en investerare i den korsningen är det mycket viktigt att sätta sig ned med ledarna för de olika institutionerna och snabbt ta reda på hur vi ska hantera situationen.

Självklart skulle jag vilja att dessa frågor löste sig själva. Men vi kan se att det inte alltid fungerar.

– Det här med att ta med representanter till bordet och se till att de pratar, skulle det vara case managers ansvar som du har pratat om?

-Ja. Vi har en utmärkt byrå i Litauen, Invest Lithuania, som verkligen har gjort ett bra jobb när det gäller kvaliteten på vägen och processen för att betjäna investeraren. Och de har de högsta standarderna för att se till att investerarens resa i Litauen är så smidig som möjligt.

De förmedlar lösningar med infrastrukturföretag, med tillsynsmyndigheter, med kommuner, med vem som helst som behövs. Och det är uppenbart att om vi tillämpade samma standard i det här fallet skulle vi ha en helt annan situation.

– Låt oss kanske ta upp ett specifikt fall. Vindkraftsutvecklare säger att investeringar värda 4 miljarder euro kan gå förlorade på grund av skyddet av den ”mindre skrikörnen”. De hävdar att många områden är begränsade av andra skäl, och att resten är där fåglarna finns. Ser du att cheferna kan hjälpa till även i dessa fall?

– Det jag skulle vilja se här är att vi har ett så väl förankrat regelverk som möjligt, som beskriver hur snabbt man kan förena olika aspekter när det uppstår en tvist mellan ett ekonomiskt utvecklingsprojekt och miljön.

Om systemet vore snabbt skulle detta inte vara något problem.

Och den största prioriteringen kommer att vara, som premiärminister Gintautas Paluckas har sagt, att ha någon form av kommission för bättre lagstiftning under regeringen för att hantera detta.

Fram till dess måste alla investeringsprojekt granskas, och om det finns problem måste man hitta lösningar på dem.

– Nämn hur case managers kan hjälpa projekten. Men premiärminister Ingrida Šimonytė sa att hon hade en sådan person i sitt team för Teltonika-ärendet. Visar inte detta att en ansvarig person inte är tillräckligt?

– Varje fall är unikt. Jag har arbetat för både Invest Lithuania och Saul Skvernelis regering. Och vi har haft ett antal stora och viktiga projekt där vi har haft denna typ av tillsyn från regeringskansliet och premiärministerns team. Och de projekten genomfördes framgångsrikt.

Så modellen i sig kanske inte är dålig, men det har funnits en brist på kompetens, en brist på proaktivitet eller en brist på förmåga att hitta kompromisser utan att vänta på att investeraren ska meddela att projektet befinner sig i en kritisk situation.

– I Teltonika-situationen får vi inte glömma ministeriet för ekonomi och innovation. Det finns de som hävdar att det inte har gjort tillräckligt. Ministern och hennes team säger att de gjorde allt de kunde. Vad är din bedömning?

– I politiken är det mycket vanligt att hitta fel. Jag letar efter lösningar. Och objektivt sett kan vi säga som det var.

Vi har alla sett att investeraren offentligt har meddelat att projektet ligger på is eftersom det inte går att hitta några lösningar för kritisk infrastruktur och förändringar av markarrangemang.

Det är tydligt att processen var utom kontroll. Då gäller det att blicka framåt.

Och för det här ministeriet är det viktigaste tillfället nu, eftersom det är sällsynt att så mycket offentlig uppmärksamhet ägnas åt investerare och problemen med deras projekt. Detta är en unik möjlighet som bör tas tillvara i ett fokuserat sökande efter lösningar. Detta är verkligen en viktig utmaning.

– Låt oss också tala om detta ministerium mer generellt. Hur skulle du bedöma de senaste 4 årens arbete?

– Under den föregående mandatperioden lanserade vi innovationsreformen, där ett av de mest framträdande inslagen var inrättandet av innovationsbyrån.

Men eftersom detta var mot slutet av mandatperioden fattades beslutet att skjuta upp bildandet av institutionen till nästa mandatperiod.

Det är mycket glädjande att det fanns en kontinuitet och att Aušrinė Armonaitė genomförde projektet till slutet och att den innovationsreform som vi påbörjade är slutförd.

Det är inte en avslutad process och det finns fortfarande mycket arbete kvar att göra med byrån och dess mål. För omvandlingen av vår ekonomi mot ett högre mervärde är avgörande.

Annat uppföljningsarbete skulle bygga vidare på det vi påbörjade under den förra mandatperioden med att skapa ”gröna korridorer” för stora investeringar.

Detta har fungerat bra och skapat möjlighet att skapa en gynnsam rättslig miljö för litauiska eller utländska investerare. Och detta har vidareutvecklats under denna mandatperiod.

Den fortsatta utvecklingen av fria ekonomiska zoner och industriparker är helt enkelt en nödvändighet. För 10-15 år sedan trodde vi att det var osannolikt att dessa industriområden skulle fyllas, men på vissa ställen är de redan fyllda till nästan 100 procent och kräver betydande utveckling för att kunna erbjuda kvalitetsmark för våra framtida investerare.

Vi behöver se mer industri och tillverkning i regionerna och fler jobb med högt mervärde. Och detta kommer att få vår ekonomi att växa ytterligare, vilket är vad som behövs för att tillgodose statens behov.

– Du nämnde att stora projekt kommer att behöva granskas. Hur ser du på att detta kommer att ske?

– Min egen erfarenhet inom den offentliga sektorn har varit baserad på dialog. Jag har aldrig dragit mig för att prata med entreprenörer och deras föreningar för att faktiskt diskutera situationen för deras projekt, deras problem.

För det är det enda sättet att se till att ett projekt genomförs i tid.

Så jag tror att det i början kommer att krävas många möten för att lyssna på situationen, för att få en bild av läget och sedan för att lösa tvister med myndigheterna.

– Har du någon idé om vilka lagändringar som kan behövas för att uppnå detta?

– Det vore förhastat att gå in på mer konkreta åtgärder. Specifika förändringar måste överenskommas med koalitionspartnerna om de ska lyckas. Det är viktigt att tala om principerna nu, och när tiden är mogen kommer vi att gå vidare till detaljerna.

– Vilka principer kommer ni då att använda. Du nämnde något, men kan du gå in mer i detalj?

– Det finns ett antal principer som kan användas när man granskar lagstiftning. De används också av de internationella affärsindexen, som bedömer ett lands konkurrenskraft och som investerare tar hänsyn till.

Detta är en punkt i granskningen av procedurmässiga steg mot en lösning, till exempel infrastruktur.

Vi räknar sedan ut om vi kan minska från 5 steg till 3. Eller kanske kan vi göra 2 steg parallellt. Och med hjälp av dessa principer kan vi minska antalet procedurer och göra dem kortare.

Investerare konfronteras mycket ofta med förseningar i förfarandena. Det gäller att hitta sätt att undvika situationer där myndigheten, efter att ha satt en tidsfrist för att svara på en ansökan, svarar företaget den sista dagen och ber om förtydliganden.

Detta beror på att tidsfristen då börjar löpa på nytt och att processen drar ut på tiden. I detta avseende måste man också hitta lösningar för att förhindra missbruk från institutionernas sida.

– En fråga från ett annat område. Litauiska investerare, och vi har hört detta från Paukštis, anser att utländska investerare ges företräde. Det talas om att korridorer ska öppnas för dem, att processer ska krossas. Är detta ett problem som behöver rättas till?

– Här kommer det att behövas betydande och grundläggande lösningar. För vi måste sluta tänka att fokus och åtgärder måste riktas mot utländska investerare, på något sätt isolerat från litauiska investeringsprojekt.

Oavsett om en stor investerare är litauisk eller utländsk måste vi tillämpa den högsta standarden och hjälpa dem på vägen mot framgång.

Inom en snar framtid, om jag får ansvaret, kommer jag verkligen att prioritera detta.

– Nästa fråga gäller problemen med större företag. Litauiska industrialister säger att dessa investeringar är otillräckliga för vidare utveckling och skapande av arbetstillfällen med högt värde. Borde mer av detta stöd tillhandahållas?

– Om vi just har talat om extremt stora investeringar, där vi behöver överbrygga klyftan mellan litauiskt och utländskt kapital, så bör vi också komma ihåg att majoriteten av företagen i vårt land är små eller medelstora.

Inför nästa mandatperiod bör vi ägna stor uppmärksamhet åt små och medelstora företag. I detta avseende bör en hel rad åtgärder övervägas för att fokusera på produktion med högre mervärde.

– Sista frågan. För lite mer än fyra år sedan fanns det också en idé om att utse dig till ekonomi- och innovationsminister. Vid den tidpunkten sa president Nausėda att tidpunkten kanske inte var den rätta, att det saknades erfarenhet. Är du inte rädd för den reaktionen igen?

– Jag ser mycket lugnt på situationen. Min politiska gemenskap har uttryckt förtroende för mig och premiärministern har lagt fram min kandidatur.

Jag är redo att svara på alla frågor som kan uppstå och att redogöra för mina prioriteringar. Om vi har en gemensam vision är jag beredd att genomföra den inom fyra år.

Leave a Response