Katter i forntida Egypten var ”mau”
De första bilderna på katter hittades i Egypten. Bilderna dateras till 1800 f.Kr. och de äldsta kattgravarna hittades där och dateras till 1500 f.Kr.
Intressant nog visade dechiffreringen av forntida egyptiska hieroglyfer att ordet ”katt” uttalades som ”mau” eller ”miu”.
Katter var mycket skyddade och vördade i det forntida Egypten (de var fortfarande få och långt ifrån varandra), och de som försökte ta livet av denna fyrbenta varelse blev själva avrättade.
Egyptierna hade till och med en kattgudinna, Bastet, som avbildades som en kvinna med ett katthuvud och som symboliserade glädje, nöje och musik.
Det fanns också en kattgud, som ofta representerades av solguden Ra, och i böner som ristats in på gravar kallades Ra för den stora katten.
Katter med tre färger på pälsen eller olikfärgade ögon var särskilt vördade.
De kallades av spåmännen för en symbol för evigheten eftersom katter sover ihoprullade i en boll så att huvud och svans rör vid varandra.
Även den grekiske historikern Herodotos förundrades över katternas popularitet i Egypten och spekulerade i att de dyrkades för att skydda spannmålsskörden mot gnagare.
”Huvudstaden” för den egyptiska kattkulten var staden Bubaschi, där de feta katterna balsamerades och begravdes intill Bastet-templet.
För kyrkan är katter djävulens varelser
Grekerna trodde att gudinnan Artemis ofta visade sig för människor i form av en katt.
I det antika Rom sågs katter som en symbol för kärlek till frihet och oberoende och avbildades tillsammans med frihetens gudinna Liberta.
Katter var därför inte de romerska härskarnas och tyrannernas favoritdjur. De föredrog att hålla lejon som husdjur för att symbolisera sin makt.
Katten var dock en symbol för dem som kämpade för frihet, och det är därför ingen slump att den fanns med i flaggorna för de upproriska slavarna under Spartacus.
I gamla skandinaviska legender färdades Freja, den blonda och blåögda kärleks- och fruktbarhetsgudinnan, i en vagn som drogs av katter.
De keltiska stammarna dyrkade gudinnan Ceridven, som enligt legenden betjänades av en trupp vita katter, medan katter för japanerna var en symbol för fridfull vila och lugn.
Den kristna kyrkan kallade ursprungligen katter för ondskans frö, en diabolisk varelse, eftersom de kunde se i mörkret, vilket prästerskapet ansåg vara en utpräglat satanisk förmåga.
De som höll många katter i sina hem kunde skiljas från kyrkan.
Det är sant att medeltida inkvisitorer misstänkte inte bara katter, utan även paddor, råttor, möss och hundar för att vara i kontakt med djävulska krafter, men katter ansågs vara Satans mest hårdföra anhängare…
Det fanns dock undantag: katter, vars pannor hade en ljus fläck i form av bokstaven M, ansågs vara lämpliga för en rättrogen kristen.
De kallades också Madonna-katter. Varför kallas de så? Enligt legenden hade jungfru Maria i Nasaret just en sådan katt.
Till minne av denna ättling fick hon följande tecken.
Det var först lite senare som kyrkan mjuknade i sin inställning och runt 600-talet tillät påven att katter hölls i kloster.
Muslimerna å sin sida har från araberna övertagit en stor respekt för katten.
Till och med profeten Muhammed sägs ha varit förtjust i katter och instruerade sina anhängare att ”katter inte är orena och inte stör bönen”. Muhammed hade också en favoritkatt som hette Muesa.
För övrigt finns det så många som 19 olika ord på arabiska som är synonymer till ordet ”katt”. Endast lejon har fler synonymer – 21 stycken.
Organ från svarta katter har använts för att behandla sjukdomar
Bland kattälskare anses helt svarta katter vara en sällsynthet. De tros ha förts till Europa från det gamla Egypten (där de var tempeldjur) av fenicierna.
Förr i tiden var svarta katter de mest populära katterna eftersom deras svarta päls gjorde dem extremt effektiva när det gällde att fånga gnagare.
Tyvärr blev den glänsande svarta pälsen och de självlysande ögonen under medeltiden ett tecken på sataniska krafter och många husdjur blev brutalt torterade.
I Europa utrotades därför de helsvarta katterna nästan helt, och kvar blev bara korsningar med mer eller mindre vita fläckar.
På 1600-talet, när förföljelserna hade upphört, stod de svarta katterna inför en ny fara: vidskepelsen om att organen från dessa katter var det perfekta botemedlet mot många sjukdomar.
En svart katts svans, som begravdes under tröskeln, ansågs skydda alla husets invånare från sjukdomar och olycka.
Och Eduard Topsel skrev 1658 att en salva gjord på huvudet från en svart katt kunde bota blindhet.
Tre droppar kattblod ansågs vara utmärkt för att döda vårtor, och om man badar en sjuk person i vatten som man tidigare har badat en katt i, kommer katten att plocka upp den sjuka personens sjukdom och bära den ut ur huset.
Det är en vidskepelse från medeltiden i Europa att en svart katt som korsar vägen är ett tecken på en annalkande katastrof.
I öst, å andra sidan, tros svarta katter bota sjukdomar och hjälpa fiskare med deras beröring.
Många moderna bioenergetiker rekommenderar att man håller katter hemma.
De är särskilt användbara för personer med högt blodtryck, eftersom de tar över överflödig negativ energi.
Katter gillar att sova ihoprullade i ägarens knä eller på bröstet, och 10-15 minuters kattsömn är ett bra botemedel mot huvudvärk eller trötthet.
Sjömän brukade stjäla katter för att bringa lycka till fartyget
I Ryssland tror man att katter skyddar hem från tjuvar, och om en katt pissar nära en brud på hennes bröllopsdag kommer äktenskapet att bli lyckligt.
Förr i tiden trodde sjömännen att en svart katt ombord på ett fartyg betydde tur.
Att förvisa den var att bjuda in olycka. Fartyg med en helt svart katt var särskilt kända som lyckobebisar.
Förvånansvärt nog undveks ordet ”katt” ombord när man seglade till sjöss, eftersom man trodde att man inte skulle råka illa ut.
Om fartyget höll på att sjunka försökte sjömännen rädda sitt husdjur i hopp om att det skulle hjälpa dem att hålla sig flytande.
År 1890 förde ett skeppsbrott i Indiska oceanen sjömän med flera katter till den lilla ön Fragios.
Sjömännen fick ingen hjälp och dog, men katterna inte bara överlevde utan har förökat sig snabbt och uppgår nu till flera tusen på ön.
Katters förmåga att känna av fara är inte längre förvånande. På Sicilien, i närheten av Etna, finns det inte en familj utan katt.
Under århundradenas lopp har människor lärt sig att lita på dessa djur, som inte har varit sena att visa sitt beteende om vulkanen någon gång har funderat på att vakna.
Katters fenomenala förmågor
Katter är omgärdade av många mysterier – forskarna har fortfarande inte kommit på hur de producerar sitt tillgivna spinnande.
Modern forskning om kattens hjärna har avslöjat en intressant egenskap: hjärnans visuella centra reagerar på ljud, så katten kan lyssna med ögonen i ordets rätta bemärkelse.
En av katternas mest fenomenala förmågor är att de kan resa otroligt långa sträckor för att hitta sina ägare.
Det finns ett fall med en katt i London under första världskriget som på något sätt korsade Engelska kanalen och hittade sin ägare vid fronten.
En veteran från New York flyttade till Kalifornien men bestämde sig för att lämna kvar sin katt.
Till hans stora förvåning dök samma katt upp 5 månader senare vid dörren till veteranens nya hem, gick lugnt in och rullade ihop sig i sin favoritstol och somnade.
Kalifornien ligger 3 500 kilometer från New York.
I Japan har en katt beskrivits ha färdats flera hundra kilometer för att sedan återvända till sina gamla ägare. Resan tog dock ungefär ett år.
Katten förlorade nästan ett kilo i vikt under den tiden.
Det finns många liknande fall i pressen. Katter är också kända för sin förmåga att överleva: de kan falla från mycket höga höjder utan att skadas.
Rekordet här tillhör tydligen en katt från Toronto i Kanada.
Den här katten hoppade ner från 16:e våningen och bröt bara två tassar när den flög ner i 160 km/h.
