Beslutet är slutgiltigt och kan inte överklagas. Domstolen avslog dock bolagets krav på 1 miljon euro för inkomstförlust, vilket tidigare hade beviljats av den regionala förvaltningsdomstolen.
”Vi är besvikna över beslutet och domstolens resonemang. Vi rådgör med våra jurister. Det är mycket troligt att vi kommer att ta ärendet vidare till EU-domstolen”, säger Romas Kvaselis, VD för Robala, till Vakarų ekspres.
Han påminner om att det belopp som utdömdes av den regionala domstolen var 2 miljoner 788 tusen euro. Vid den tidpunkten beräknades inte bara kostnaderna för rivningen av semesterbostaden, utan också den inkomstförlust (vinst) som företaget kunde ha tjänat genom att hyra ut den återuppbyggda byggnaden, som det tvingades riva, trots att det hade ägt byggnaden före återuppbyggnaden.
”Det här är ett mål som formar rättspraxis och vi är fast beslutna att gå hela vägen i Europadomstolen”, säger Kvaselis.
Som en påminnelse revs byggnaderna på Lotmiskis Street 2021 som en del av domstolsbeslutet i detta mål.
År 1997 förvärvade Robala ett fritidshus, som nu är helt rivet, och ett café, och samma år arrenderade landshövdingen i Klaipėda ut en tomt till Robala.
Efter att ha utarbetat ett tekniskt projekt utfärdade den kommunala förvaltningen i Neringa den 27 december 2004 ett bygglov för återuppbyggnad och ombyggnad av byggnaderna.
Byggnaderna förklarades lämpliga för användning och inga avvikelser från den tekniska konstruktion som bygglovet utfärdades för kunde konstateras.
Efter ett överklagande från distriktsåklagaren i Klaipėda upphävde emellertid domstolarna 2011 Neringa kommuns beslut om godkännande av detaljplanen och utfärdande av bygglovet.
Genom beslut av den 9 februari 2015 ålade den regionala förvaltningsdomstolen i Panevėžys svaranden Robala att riva de byggnader som svaranden ägde inom ett år från den dag då domstolens beslut trädde i kraft. Domen verkställdes 2021 och bolaget rev semesterbostaden på egen bekostnad. Endast kafébyggnaden står kvar idag.
Domstolen fann att uppförandet av byggnaderna ”Nidos Seklyčios” och registreringen av äganderätten till dem grundade sig på olagliga administrativa åtgärder som vidtagits av Neringa kommun och andra statliga myndigheter och fann därför att Neringa kommun, företrädd av kommunfullmäktige och kommunens förvaltning, och Litauens stat, företrädd av den statliga myndigheten för fysisk planering och byggnadsinspektion, var solidariskt ansvariga för den skada som sökanden lidit.
