I juli köpte han ett hus i Nemirseta, en ort i Palanga kommun, och lovade sig själv att åka dit på semester vid minsta tillfälle för att få huset att löna sig. Så det är inte för inte som skådespelaren kallar den här sommaren för den bästa under de senaste 15 åren.
I början av året lovade du dig själv att den här sommaren skulle bli annorlunda. Blev den det? Hur var din sommar och vad gjorde du?
Det här är den bästa sommaren jag har haft på 15 år. Som jag lovade gjorde jag det – jag åkte till havet från den första juni och kom tillbaka till Vilnius i mitten av september.
Varje dag gick jag till havet och simmade i det, oavsett väder. Varje morgon matade jag min väns häst Augustinas.
Varje dag tog jag mig tid för mig själv – det var en av de bästa somrarna. Nu är jag tillbaka i Vilnius, och det var väldigt svårt att åka tillbaka, för jag lämnade min ”själ” vid havet…
Ändå var du involverad i några projekt åtminstone minimalt under sommaren, eller hur?
Ja, jag var tvungen att göra LNK:s ”Masks”, men det tog inte lång tid – bara sju arbetsdagar i somras.
Jag hade också ett möte med Melnrage-communityn. Men för det mesta gjorde jag ingenting, jag ”trummade”.
Var det inte tråkigt att inte ha en exakt rutin, en plan för sommaren?
Nej, nej och åter nej. Det fanns så många saker att göra varje dag. Man går till skogen, man går till havet, man cyklar, min gård var full av barn, vi brukade äta köttfärslimpa på kvällen, vi brukade spela fotboll.
Jag brukade också simma, gå, titta, vara intresserad av allt, gå till Plateliai, segla i en kajak, prata med människor – en röker fisk, den andra har äpplen, päron, det är väldigt tråkigt.
Ibland är det tråkigt att jobba i Vilnius, för man har redan jobbat hundra gånger, och här är det så nytt, man pratar med någon man inte känner och som är annorlunda.
Och varför köpte du ett hus i Nemirseta och inte i Klaipėda?
Klaipėda ligger också nära Nemirseta. För mig är Vilnius samma sak som att åka från Nemirseta till Klaipėda för att besöka min mamma – tjugo minuter.
Jag har aldrig tagit den nya vägen till Palanga, aldrig, alltid den gamla. Min bror och jag brukade säga att Nemirseta är mycket trevligt, det är som att bo på landet, men det är som att bo i staden, det är en mycket bra relation.
För mig är det samma sak i Vilnius som att åka från Nemirseta till Klaipėda till min mammas hus – tjugo minuter.
Du kan cykla till staden, vara bland folk, gå ut och äta och sedan åka tillbaka till byn med grusvägen. På så sätt slår man två flugor i en smäll.
Vilka är dina favoritplatser vid havet?
Karklėstranden, stadion och kyrkogården – fantastiskt. Kyrkogården är så frestande, den är läskig, men den är frestande.
Och varför är det så?
Det här är den vackraste kyrkogården i Litauen. Tänk dig att ligga på stranden, känna doften av havet, barn som skriker, alla är glada.
Vi har väldigt lite av den där havskusten här, så alla försöker att åtminstone ha en bit mark vid havet. Det finns en kyrkogård, även om ingen går dit längre.
Och hur ser ditt arbete och dina rutiner ut nu? Vad gör du i september?
Just nu repeterar vi en ny pjäs med Antanas Obcarskas och Toma Vaškevičiūtė. Efter repetitionen ska jag kasta kyssar till kräftorna och sedan åka till Gela-sjön för att åka paddle boarding.
I morgon repeterar jag igen på morgonen och åker sedan till Nemirseta. Jag kommer tillbaka på måndag och repeterar, filmar och repeterar igen. Jag repeterar, repeterar, filmar och åker till havet igen.
Vilken är din favoritfilm, ditt favorit-TV-projekt eller din favoritpjäs som du håller på eller har hållit på att filma?
Det viktigaste är de människor jag arbetar med. Jag tycker alltid att det är roligt att interagera med människor, särskilt bakom kulisserna.
Det viktigaste är de människor jag arbetar med. Det är alltid roligt att interagera med människor, särskilt bakom kulisserna.
Jag minns att jag brukade vara värd för ett program om snickare. Ja, ja, det spelar ingen roll vad projektet är, det är människorna. Men nu skulle jag vara intresserad av att göra ett program om plantor, frön och träarbete. Jag fortsätter att leta, ja jag skulle vilja gå en snickarkurs själv, men det kanske är efter sommaren.
Har du någon eller några berättelser som sticker ut från allt arbete du har gjort inom både TV och teater?
Det har hänt att jag har glömt en replik eller lämnat scenen. I Panevėžys spelade jag till exempel ensam i en pjäs och sa till publiken: ”Jag har glömt texten, vad håller vi på med? Antingen väntar ni eller så går ni hem.” De säger alla: ”Vi väntar, vi väntar.”
Jag var ensam i pjäsen och jag sa till publiken: ”Jag glömde texten, vad gör vi? Antingen väntar ni eller så går ni hem.” De sa alla: ”Vi väntar, vi väntar.”
Sedan tog jag mig upp och vi fortsatte. Vad döljer du när du agerar ensam, det verkar väldigt dumt, vad ska jag göra – gå, börja dansa?
Det viktigaste för mig är att inte vara ledsen: jag vill skämta och ha roligt. Det verkar för mig som att skratt är sanning och sanning är skratt.
Det viktigaste för mig är att inte vara ledsen: Jag vill skämta och ha kul.
Du var en av paneldeltagarna på Klaipėda Student Festival. Det var det första evenemanget av det här slaget i Klaipėda, hur skulle du utvärdera det?
Varje ny sak som organiseras är alltid mycket välkommen. Naturligtvis kunde det ha varit fler studenter, men det kanske de inte visste. Jag förstår att vi kanske pratade för länge, men det var ju ändå konserter…
Självklart hade jag önskat att fler hade varit där och suttit närmare. Jag tror att nästa år kommer det att vara mer folk.
Det är väldigt coolt – konserter, väldigt bra band och att det görs gratis för folk.
Den första september är en sorglig dag för mig, så ett evenemang som detta får mig verkligen på bättre humör.
Jag skulle fokusera mer på de så kallade freshers, jag tycker att när man har en bra grupp och folk som dansar tillsammans så bidrar det till stämningen och ger dig en bra möjlighet att lära känna dina medstudenter bättre.
Den senaste filmen jag såg tillsammans med dig var ”Millionaire’s Legacy”. Vad är dina intryck av den?
Jag har inte sett den, jag är nöjd med själva filmandet, vilket är mycket bra, eftersom Audrius Bruzzi och jag har haft kontakt under lång tid.
Senast vi hade en normal konversation var när vi filmade ”Let’s See Again” och i sovsalen när vi bodde tillsammans, så det var en sådan fantastisk möjlighet att umgås i femton dagar från morgon till kväll.
Det är så trevligt att vi skildes åt med en kram och en kyss, och det är så trevligt att träffa vänner.
Särskilt med den gamla ”besättningen” som man inte får chansen att träffa eftersom de alla arbetar på olika ställen – andra teatrar eller något. Man träffar många människor när man filmar, de förändras varje dag, nya skådespelare kommer in, det är en väldigt rolig sak att göra.
Och den senaste filmen jag medverkade i var Saulė Bliuvaitės Toxic, som vann ett pris i Locarno (världspremiären av den litauiske regissören Saulė Bliuvaitės debutfilm Toxic ägde rum i mitten av augusti på den 77:e internationella filmfestivalen i Locarno i Schweiz.
Denna långfilm vann festivalens huvudpris – Guldleoparden (författarens anmärkning). Den har dock ännu inte haft premiär i Litauen, eftersom den för närvarande reser runt i världen.
Vilka är dina framtidsplaner för skådespeleriet?
Under våren kommer ”Fermentation” att ha premiär på National Drama Theatre, vilket kommer att bli mycket intressant, och sedan kommer vi att filma den andra delen av ”The Millionaire’s Legacy”.
Och efter allt detta, det som jag ser mest fram emot, har jag redan planer på att vara i Nemirseta igen från den första juni till slutet av september…
Vad tror du skulle vara den perfekta filmen om du kunde skriva handlingen?
Jag skulle vilja göra en film om Carlson. Det finns bara en tecknad film, men jag skulle vilja göra en riktig film. Det är sant att svenskarna har gjort det, men det är inte samma sak.
Den perfekta filmen för mig är den som tilltalar både Moroz och chefen för filosofiska institutionen vid Vilnius universitet, både barnet och den vuxne.
Den perfekta filmen handlar om allmänna saker, inte om ett visst ämne. Jag menar när det finns separata genrer för målgruppen.
Det finns till exempel en film som heter ”Forest Gump”, som är ett mycket bra exempel – alla gillar den.
