Forskare har analyserat DNA från skelettdelarna från offren för vulkanen Vesuvius utbrott som ödelade den romerska staden Pompeji.
Enligt Interesting Engineering fångade katastrofen stadens invånare under ett tjockt lager av vulkanisk aska och ledde till att många kroppar bevarades.
Ett team av forskare från Harvard University under ledning av David Reich och Alyssa Mittnick har undersökt det gamla DNA:t från människor vars avgjutningar skapades genom att hälla gips i de hålrum som lämnats av de sönderfallande kropparna. Studien publiceras i tidskriften Current Biology.
Genom att analysera deras genetiska sammansättning gjorde forskarna några häpnadsväckande upptäckter. Paret, som på grund av sin placering troddes vara mor och barn, var i själva verket en vuxen man och ett barn utan släktskap. David Caramelli från Florens universitet i Italien, som ingår i forskargruppen, säger: ”Forskningen var mycket viktig:
”Denna studie visar hur opålitliga berättelser baserade på begränsade bevis kan vara, vilket ofta återspeglar utredarnas världsbild vid den tiden.”
Forskarna menar att upptäckten kan ifrågasätta den historiska berättelse som har byggts upp sedan upptäckten av Pompeji på 1960-talet. För denna studie analyserade forskarna antikt DNA som extraherats från resterna av kropparna.
Genetiska analyser visade att dessa människors kön och relationer skilde sig avsevärt från tidigare tolkningar baserade på moderna antaganden. Reich sade:
Reich: ”De vetenskapliga bevis vi presenterar stämmer inte alltid överens med allmänt vedertagna antaganden. Ett slående exempel är till exempel upptäckten att en vuxen som bar ett guldarmband och höll i ett barn, traditionellt tolkat som mor och barn, var en vuxen man och ett barn som inte var släkt. På samma sätt visade det sig att ett par individer som ansågs vara systrar eller mor och dotter innehöll minst en genetisk man. Dessa resultat utmanar traditionella antaganden om kön och familj.”
Forskarna extraherade DNA från avgjutningar av fragmenterade kvarlevor: de valde ut 14 av de 86 avgjutningar som för närvarande restaureras för analys. Tekniken kunde identifiera genetiska relationer, biologiskt kön och härkomst för 14 individer.
Det noteras att de erhållna resultaten motsäger långvariga antaganden, som främst baserades på gjutningarnas utseende och position. Studien avslöjar också det varierande ursprunget för den pompejanska befolkningen.
DNA-bevis visar att staden var en smältdegel av kulturer, med människor från olika delar av Medelhavet som bosatte sig där. Resultaten visade att invånarnas genetiska ursprung varierade, och att majoriteten kom från invandrare från östra Medelhavsområdet.
Denna upptäckt understryker romarrikets ”kosmopolitiska natur” och visar på dess omfattande nätverk av handel och kulturellt utbyte.
”Våra resultat har viktiga konsekvenser för tolkningen av det arkeologiska materialet och förståelsen av forntida samhällen.
De betonar vikten av att integrera genetiska data med arkeologisk och historisk information för att undvika feltolkningar baserade på moderna antaganden.
Denna studie visar också på mångfalden och kosmopolitism hos Pompejis befolkning, vilket återspeglar bredare mönster av rörlighet och kulturellt utbyte i det romerska riket”, avslutar Mittnick.
Källa: unian.net