Det är 35 år sedan Berlinmuren föll, vilket vi firar i dag på den internationella frihetsdagen
Den mest kända symbolen för det kalla kriget var Berlinmuren, som under mer än 28 år delade inte bara familjer, en stad och ett land, utan också världen. Den 9 november 1989 började Berlin efter decennier att frigöra sig från murens taggtråds- och betonggrepp. För att fira denna historiska milstolpe är den 9 november den internationella frihetsdagen.
Den proklamerades 2001 av USA:s tidigare president George W. Bush. Bush. ”Berlinmurens fall markerar en vändpunkt i det kalla kriget och en viktig milstolpe i frihetens triumf över tyranniet”, sade Bush när han utropade World Freedom Day.
Den tragiska natten den 12-13 augusti 1961, då byggandet av muren inleddes, frös hopp, omintetgjorde livsplaner och förstörde många tyskars öden. De som kanske drabbades hårdast var invånarna i de hus på Bernauer Street i Berlin som hade ingångar från öster, men vars fönster vette mot väster. Dessa murades senare igen eller kedjades fast med taggtråd.
Berlinmuren byggdes för att hindra DDR-medborgare från att fly till Västtyskland
Beslutet att bygga Berlinmuren fattades av partimyndigheterna i Tyska Demokratiska Republiken (DDR) med motiveringen att revanschistiska krafter som undergrävde det socialistiska etablissemanget trängde österut från Förbundsrepubliken Tyskland (BRD). Men det verkliga motivet var att hindra medborgarna i DDR från att fly till Västtyskland; mellan 1949 och 1961 flydde trots allt nästan tre miljoner människor från det kommunistiska Östtyskland. Bland dem fanns många yrkesverksamma, varav de flesta flydde till DDR via Berlin.
Muren mätte totalt 155 kilometer, varav 45 kilometer låg i Berlin och skar rakt igenom stadens hjärta. Den var nästan fyra meter hög och på murens östra sida fanns elstängsel, taggtråd och den så kallade ”dödsremsan” – en extremt bevakad del med befästningar, vakttorn och minor. Mer än 100 000 människor försökte ta sig till Västtyskland. Enligt den senaste forskningen dog mellan 1961 och 1989 över 300 människor när de försökte fly.
Det första offret var Rudolf Urban, som föll den 19 augusti 1961 när han försökte fly från fönstret i sin lägenhet. Även om statistiken varierar när det gäller det exakta antalet offer, är man överens om att Peter Fechter blev symbolen för Berlinmurens offer. Den 18-årige muraren förblödde på Zimmer Street den 18 augusti 1962 efter att ha träffats av kulor från östtyska gränsvakter när han försökte fly.
Den sovjetiske ledaren Michail Gorbatjovs återuppbyggnad (”perestrojka”) och hans politik för nytänkande skapade förutsättningar för järnridåns fall. Ändå förklarade DDR:s högste ledare, Erich Honecker, fortfarande 1987 självsäkert att muren skulle stå kvar i minst 50 år till. Men två år senare, den 9 november 1989, var allt annorlunda – händelser ägde rum som förändrade historien.
Dussintals journalister från hela världen anlände tidigt på kvällen till en presskonferens som hölls av en medlem av den östtyska ledningen, Günter Schabowski, där han meddelade att restriktionerna för resor över den hårt bevakade gränsen till väst skulle upphävas. Hans ord var dock inlindade i ett obegripligt, byråkratiskt språk.
Men alla piggnade till när Peter Brinkmann, korrespondent för den tyska dagstidningen Bild, i slutet av en ganska tråkig presskonferens frågade när den nämnda förordningen skulle träda i kraft. Schabowski tog på sig glasögonen, plockade upp sina handskrivna anteckningar och yttrade den historiska meningen: ”Enligt min mening kommer den att börja tillämpas… …omedelbart. Omedelbart!” Presskonferensen var över på nolltid och nyheten spreds blixtsnabbt över hela världen. Dessa tveksamt uttalade ord markerade Berlinmurens fall och början till slutet för den tyska demokratiska republiken.