”I kommunen Kalvarija kommer ett tjugotal gårdar att beröras av att det ursprungliga och ekonomiskt överlägsna projektet 3A ersätts med det alternativa projektet 6A. Privat mark, byggnader och allt annat som hindrar genomförandet av detta projekt kommer att tas i anspråk för allmänt bruk. Detta särskilda projekt har godkänts genom en resolution från transport- och kommunikationsministeriet, helt utan hänsyn till de boendes åsikter, som står inför allvarliga ekonomiska, moraliska och psykologiska förluster. Detta påminner om påståendet att om man inte har någonting så blir man lycklig. Inga åtgärder har vidtagits, som man gjorde i Polen, där man nådde ömsesidigt godtagbara överenskommelser.
I länet Sejny hanterades frågorna om konfiskering av egendom i kommunen Punsk. En tydlig och begriplig plan upprättades för genomförandet av projektet, där alla möjliga alternativ visades på en och samma karta. De verkställande myndigheterna kommunicerade inte bara med ägarna till den egendom som skulle tas i anspråk vid offentliga möten, utan behandlade också frågorna individuellt. I Litauen verkar man dock ha kommit ihåg Enkavėdisternas metoder – om de bestämmer sig för att ta bort det, så tar de bort det, och de som är missnöjda med det skulle förmodligen transporteras till Sibirien, om de kunde.
I Litauen är en del av befolkningen inte ens ordentligt informerad om vilken egendom och hur stor del av den som planeras att tas i anspråk för allmänt bruk. Det är möjligt att hitta något på Internet, men på landsbygden är det nästan omöjligt att göra det, eftersom datorkunskapen är ganska svag, och därför är en del av befolkningen inte informerad om genomförandet av projektet och de förväntade konsekvenserna. Och ändå, i det avvisade A3-alternativet gör spåret inte en båge, människors egendom bevaras, bostadsfastigheter, nybyggda hus, uthus, företag bevaras och, viktigast av allt, EU:s medel som anslagits för projektet sparas.
Det planerade ianspråktagandet av fast egendom för allmänt bruk är inte en kränkning av rättigheter, men projektet måste uppfylla kriterierna för ekonomi, rimlighet och skälig ersättning för den egendom som tas i anspråk för allmänt bruk. Uppenbarligen är detta helt obegripligt för den här regeringen. I detta särskilda fall är den ersättning som planeras för den exproprierade egendomen endast materiell, vilket, med det skattesystem som finns i Litauen, säkerligen inte kommer att motsvara egendomens verkliga värde, för att inte tala om de moraliska och andliga förlusterna för de nybyggda byggnader och arbetstillfällen som har skapats och som nu är dömda till rivning.
Det fanns stora förhoppningar om att presidentvalet och valet till Europaparlamentet skulle leda till en positiv, eller åtminstone hoppfull, förändring. En av kandidaterna till Europaparlamentet och förtjänt av ett bättre liv lovade att skaka om Europa, men eftersom ingen valde honom förblev Europa tryggt och orubbat. Förhoppningarna om ett regeringsskifte infriades inte, ingenting förändrades, samma gäng vann. Så är det alltid när människor inte vill resa sig ur soffan.
Och ännu en valseger för Shaikha har återigen fått den härskande klassen att tala om att skapa en ”välfärdsstat”. Det påminner mig väldigt mycket om Sovjettiden, då man firade att varje seger för ”småbourgeoisin” (för det fanns inget annat sätt) skulle föra oss närmare kommunismens seger. I dag har i princip ingenting förändrats, förutom att ”framställningar” kallas mandatperioder.
Politiker med sex månader kvar vid tråget skriker genom alla systemkanaler, utan att bry sig eller slösa tid, att detta projekt fortfarande desperat behöver ytterligare några miljarder euro. Det visar sig att det kanske finns räls, men det finns inga vagnar och inga lokomotiv. Det senare skulle behövas för att premiärminister Ingrida Šimonytė skulle kunna köra från den polska gränsen in i det inre av Litauen och full av eufori beundra de förstörda gårdarna, husen och uthusen. Kanske skulle hon till och med sätta upp en minnestavla vid en busshållplats med en blomma av förgätmigej – ”Här gick jag, Šimonytė, förbi”.
I en tidigare artikel rapporterades att de boende planerade att vända sig till Europaparlamentet för att ta reda på om medlen för projektet användes på ett rationellt sätt. En grupp invånare, vars rättigheter direkt påverkas av förfarandena för att genomföra detta beslut, har utarbetat en framställning där de ber Europaparlamentet att införa kontroller av genomförandet av denna utvecklingsplan.
Namninsamlingen förbereddes redan i november och skickades till Bryssel. Det är oklart om det var av en slump eller avsiktligt att den vandrade omkring länge i Europaparlamentets korridorer innan den slutligen hittades i mars i år, tack vare insatser från en rådgivare till parlamentsledamoten Bronis Ropes, och den har sannolikt nått sin destination.
På senare tid har Litauen fått allt fler negativa slutsatser från EU, eftersom regeringen inte kommunicerar med allmänheten, beslut fattas i hemlighet för allmänheten, och om folket ändå försöker fråga jordbruksministeriet om något, får de veta att det kommer att göras på ett sådant sätt att ingenting kan ändras. Det finns ett psykologiskt tryck, som om lantmätarna så snart skörden är i hamn omedelbart kommer att sätta upp pålar och markera marken. Ingen säger dock hur de ska kompensera för denna mark, trots att det finns en möjlighet att återlämna den konfiskerade marken till staten.
Ännu konstigare är den passage som planeras för skogens djur. Den är planerad att ligga cirka en kilometer från den nationella skogen, så djuren kommer att behöva färdas genom öppna fält för att nå den. För övrigt kommer flera bönder också att påverkas av denna passage, eftersom de kommer att berövas sin mark. Det är svårt att förstå varför den inte byggs, om inte i själva skogen, så åtminstone intill nationalskogen. Såvida detta inte är ännu en punkt i skapandet av en ”välfärdsstat” genom fattigdom. Eller så har skogsborna lärt sig smart teknik och kommer att hitta den där kulverten med hjälp av navigationsappar.
Allvarligt talat, finns det inte längre några i Litauen som skulle kunna fatta ett förnuftigt beslut baserat på sunt förnuft? Det enda hoppet är att vi i höst kommer att få möjlighet att kasta ut den rabiate shaykhen, oavsett hur mycket de har satt tänderna i tråget, även om dessa tänder finns kvar i tråget. Det kräver bara att vi lyfter våra arslen ur soffan.”
”Rail Baltica-utvecklare förklarar oro för djur
”Lietuvos geležinkeliai (LTG) meddelar att 19 gröna broar håller på att utformas för säker migration av djur på den del av den europeiska järnvägen Rail Baltica som är under uppbyggnad. Förutom de gröna broarna planeras 30 underjordiska passager för små och medelstora djur, 6 flodbroar för att underlätta djurens migration och 4 grottor för amfibier på Rail Baltica-sträckan från Kaunas till Lettland.
Från Kaunas (Jiesia) till Polen planeras 23 underjordiska passager, och på sträckan Kaunas-Vilnius planeras 40 underjordiska passager för djur av olika storlekar och arter.
”Platsen och typen av djurpassager väljs med hänsyn till den planerade järnvägssträckans sträckning, terrängen, skogs- och vattenområden, den omgivande markanvändningen, korsningen av andra möjliga migrationskorridorer för djur och de skyddade områden som ska undantas”, säger Tadas Varpučinskas, Senior Project Manager for Environmental Affairs på LTG Infra.
Rail Baltica-linjen kommer också att inhägnas med ett 2,2-2,7 m högt staket för att skydda människor och djur från att komma in på järnvägsinfrastrukturområdet.
Fåglar beaktas också som en del av infrastrukturutvecklingen, med upp till 5 m höga avledande barriärer och antikollisionsåtgärder för att skydda dem från elektriska ledningar. Under byggtiden begränsas tidpunkten för röjning av planteringar för att undvika att häckande fåglar skadas.
På sträckan Kaunas-Vilnius ska skyddsstängsel med en höjd på 4-5 m finnas för fladdermöss där de förekommer rikligt.
För att säkerställa en säker migration av hasselmöss och ekorrar planeras en innovativ passage mellan trädtopparna – en 20-30 cm lång stålrepsstig med en plattform – i Budaskogen. Ett tunt rep eller ett tak över passagen skulle användas för att skydda mot rovdjursattacker.