President Nixons fall började för 50 år sedan: vet du vad Watergate-fallet handlade om?
Onsdagen den 24 juli är det 50 år sedan USA:s högsta domstol beordrade president Richard Nixon släppte 64 band från Vita huset till domstolen i Washington, D.C., som behandlade Watergate-fallet. Dessa bevis kostade i slutändan Nixon hans post som världens mäktigaste politiker. Domstolen beordrade Nixon att lämna över banden den 24 juli 1974.
Hela affären hade börjat mycket tidigare. Klockan 02.30 på morgonen den 17 juni 1972 arresterade polisen i Washington D.C. fem personer i Watergatekomplexet. Deras uppdrag var att bryta sig in i Democratic National Committees högkvarter under förevändning av stöld, ta fotografier av partimaterial samt reparera och använda en avlyssningsutrustning som i hemlighet hade placerats i kontoren redan i slutet av maj 1972. Deras tillfångatagande satte igång en serie händelser som ledde till den republikanske presidenten Richard Nixons fall. Det var en av de största politiska skandalerna i USA, känd som Watergateaffären.
Washington Post-reportrarna Bob Woodward och Carl Bernstein spelade en viktig roll i fallet. Deras agerande anses vara en viktig milstolpe i journalistikens historia.. Genom att publicera en serie artiklar utlöste de just den affär som ledde till president Nixons avgång. Under två års tid skrev de mer än 300 artiklar. De förlitade sig på information från en anonym källa med smeknamnet Deep Throat. Det var inte förrän 2005 som det avslöjades att källan var FBI:s biträdande chef Mark Felt.
Bland de som arresterades vid Watergate-komplexet var f.d. CIA-agenten Jim McCord, som var medlem av Nixons kampanjstab. Så småningom kom det fram att en annan av ”rånarna” också en gång hade arbetat för CIA. De andra tre fångarna, anti-Castro kubaner från Miami, var också kopplade till Secret Service. Detta bekräftade misstankarna om att det inte rörde sig om vanliga tjuvar utan om nära medlemmar av president Nixons apparat.
Under ”inbrottet” i byggnaden hade de larmat polispatrullen via radio av en medbrottsling på gatan. McCord ska dock ha skruvat ner volymen på walkie-talkien och de fem hörde inte larmet. Polisen drog slutsatsen att det inte rörde sig om en vanlig stöld, bland annat på grund av gärningsmännens klädsel. Bara några timmar efter gripandet framträdde de i rätten klädda i kostym.
De bar också på hundradollarsedlar, dörrlås, kameror, en kortvågsmottagare som kunde fånga upp polissamtal, tre pistoler med tårgas i pennstorlek och cirka 35 rullar med oframkallad film.
Över trettio tjänstemän från president Nixon, organisatörer av hans presidentkampanj och finansiella bidragsgivare var erkände sig skyldiga eller befanns skyldiga till lagbrott efter att affären briserade. Nitton av dem dömdes till fängelsestraff på mellan en och 52 månader. Åtalade var också Nixon-rådgivaren Everett Howard Hunt och Gordon Liddy, rådgivare till finansutskottet i Nixons återvalskommitté. I mars 1974 dömdes de s.k. ”Watergate Seven”, som bestod av inflytelserika och framstående medarbetare till presidenten, för konspiration och maktmissbruk.
Tack vare reportrarnas undersökande arbete fick allmänheten också veta om förekomsten av en hemlig inspelningsanordning i Vita huset. I juli 1974 beordrade USA:s högsta domstol Nixon att lämna över banden i fråga. Några dagar därefter började representanthusets juridiska utskott att ta de första stegen i processen att ställa presidenten inför riksrätt på grund av förhindrande av rättvisans gång och brott mot konstitutionen.
Den 8 augusti 1974 meddelade Richard Nixon offentligt att han skulle avgå som president från och med dagen därpå. Han gjorde det som den första presidenten i USA:s historia. Hans efterträdare, president Gerald Rudolph Ford, bekräftade honom med full presidentimmunitet.
Bernstein och Woodward vann Pulitzerpriset för en serie reportage 1973 och publicerade även boken All the President’s Men. Den blev 1976 underlag för Alan Pakulas Oscarsbelönade film Alla presidentens män med Dustin Hoffman och Robert Redford i huvudrollerna.
