Inlåsta i bås, nedsövda med valium. Hur Nicu Covaci lyckades fly från det kommunistiska Rumänien med sina bandmedlemmar

The Phoenix var en enorm framgång, men på 1970-talet hade de blivit ett undergroundfenomen som förbjöds från konserter, TV och radio av den kommunistiska censuren.

Nicu Covaci lämnade landet 1976, genom ett fiktivt äktenskap och genom att avsäga sig sitt rumänska medborgarskap.

”Han ifrågasatte regimen, men med en viss finess. När han tröttnade på detta bestämde han sig för att lämna landet. Och vad gör han? Han lämnar sina bandmedlemmar, sina instrument, sin ljud- och ljusinstallation och säger exakt så här till dem: ”Håll er varma, för man vet aldrig, jultomten kanske kommer” och lämnar Rumänien”, säger Andrei Galiță, som dokumenterat hans biografi på CNSAS, citerad av Radio Romania.

Förbjuden av den kommunistiska regimen

Men Nicu Covaci återvände till landet efter jordbävningen i mars 1977. Han hade kommit för att få ut resten av bandet ur kommunistlägret. Han stannade i landet i några månader och under den tiden återförenades bandet och gav två stora konserter med tiotusentals åskådare i Constanța och Tulcea.

På vägen till Timisoara har de flera diskussioner och Nicu Covaci föreslår att de ska träffas i hans hem i Timisoara och föreslår att de ska rymma från landet och gömma sig i högtalarnas lådor.

Några dagar gick och en vacker sommarkväll fortsatte Ovidiu Lipan Țăndărică att be honom att gå ut och ta en öl. ”Vi går ut. Vi går ut och tar en öl på Continental. Vi stannar här i huset. Det är sommar.” ”Då sa Nicu Covaci till dem: ”Okej, vi ska gå ut, men vi ska gå ut för gott!”

Självklart är de andra chockade. De beskriver till och med ett ögonblick när Josef Kappl vill ta upp telefonen för att ringa sin mor och berätta, och ”Nicu Covaci bryter loss telefonsladden från väggen, uppenbarligen av rädsla för att det omgivande samtalet skulle avlyssnas, eftersom Securitate också gjorde det, när det var nödvändigt. Och han går”, berättar Andrei Galiță vidare i den intervju som i sin helhet publiceras i volymen ”Phoenix. Har/Jar”.

Vid mötet hemma hos Nicu Covaci dagen därpå dök Mircea Baniciu inte upp, berättar Covaci i den självbiografiska romanen.

De träffas några dagar senare och scener värdiga äventyrsfilmer följer:

”I båset som förberetts för Mircea Baniciu berättar Nicu Covaci att han tog med sig en vän, en gravid tysk granne som under inga omständigheter ville föda i Rumänien. Han lägger dem i lådor och låser in dem. Han säger själv att han, på grund av det mycket stora antalet skruvar, cirka 48, skadade händerna med skruvmejseln.

Han når gränsen, där tulltjänstemännen hotar med att transportmedlen kommer att kontrolleras överallt. Han svarar avspänt: ”Okej, varsågod.” Men han tog sig friheten att säga detta eftersom han hade förberett Recaș-vin, Banat-korvar och varma franks till gränsvakterna, så han avleder deras uppmärksamhet. Med instrumenten i högsta hugg satt bandmedlemmarna i yogapositioner. Covaci var också den som gav dem Valium, annars tror han inte att han skulle ha kunnat genomföra sin plan, står det i den självbiografiska romanen.

Covaci skrev på sin personliga blogg: ”Bandet Phoenix förbjöds 1974. (…) Jag insåg att det inte fungerade längre och bestämde mig för att lämna det. Så fort jag kom till Amsterdam började jag hänga runt i studiorna för att ta reda på hur jag skulle kunna fortsätta med bandet utanför. Den enda lösningen var att smuggla ut dem ur landet. Desperationen drev mig till att göra det. Jag satte dem i Marshalls högtalare och åkte mot gränsen.

På kvällen kom vi fram till Orșova. Vakterna (…) sa åt mig att lasta av bilen och gå vidare till kroppsvisiteringen. Jag sa att min installation fanns i bilen (…) En av dem hade klättrat upp på båset där Țăndărică satt och dinglade med fötterna en centimeter från hans kind. Till slut släppte de mig och jag började korsa dammen mot serberna. (…) När jag var klar tvingade serberna mig att öppna bilen. När de såg så många verktyg smällde de igen bildörren och sa ”Idi”. Jag körde upp på berget. (…) Pojkarna kom ut i dagsljuset med dagen och när de frågade mig var vi var, såg jag mig omkring på granarna och de gyllene molnen vid våra fötter och sa till dem ’In RAI'”.

Mircea Baniciu följde inte med dem. Han stannade i landet, var under utredning ett tag av Securitate och visste inte vad som hade hänt med hans kollegor. Han hörde på Radio Free Europe att medlemmarna i bandet hade hamnat i Västtyskland. Det var så Ovidiu Lipan Țăndărică, Josef Kappl, Erlend Krauser och Nicu Covacis granne lyckades fly. Lastbilen kördes av Alex Polgar, med Nicu Covaci till höger om sig.

Andrei Galiță upptäckte i arkiven det första fotot som Nicu Covaci tog i Tyskland och skickade tillbaka till sin mor i landet. ”Fenixfågelns nya kycklingar”, skrev konstnären på baksidan av fotografiet i den tidigare Securitates arkiv.

Livet bortom gränserna

Nicu Covaci bodde i Tyskland i 13 år och hans musikaliska projekt var sporadiska. 1983 sjöng han en duett med Dzidek Marcinkiewicz. År 1987 fick han i uppdrag av staden Osnabruck att sätta upp operan ”Evita” (Andrew Lloyd Weber) med Erlend Krauser och ett år senare operan ”Jesus Christ Superstar” (Andrew Lloyd Weber, Tim Rice).

År 1988 släppte Nicu Covaci singelalbumet ”Tuareg/Mr G’s Promises” under namnet Phoenix, enligt Rador Radio Romania.

I januari 1990 återvänder han till Rumänien. ”Unga människor från Timișoara…”