Alla artiklar

Gintaras Furmanavičius: Betydelsen av sångfesten ligger långt före alla politiska cirkusar

67views

I en improviserad undersökning som genomfördes av en portal överträffade den till och med basketkvalificeringsturneringen i Puerto Rico, där det litauiska basketlandslaget deltar.

Basketen fick 12,55% av rösterna, medan Song Festival fick 13,84%.

Det meddelas att 35.000 deltagare och 1.500 band från Litauens alla hörn kommer att delta i festivalens evenemang.

Betydelsen av evenemanget är långt större än alla politiska cirkusar, som förutom skratt sedan länge har upphört att väcka några andra känslor, och de primitiva försöken att få Litauens viktigaste sonson att sätta sig i den mycket mjuka och varma stolen som EU-kommissionär, där han kan fortsätta att göra det han gör bäst i livet – att inte göra någonting och lydigt utföra mästarens order – börjar redan bli en patetisk parodi.

Enligt historiska källor ägde det första evenemanget i Song Festival rum i Kaunas den 23 augusti 1924.

Vid den tiden hade både Estland och Lettland redan anordnat sådana festivaler, och Litauen var sist ut med att anordna en nationell sångfestival.

Firandet kallades Song Day.

En särskild kommission i den tillfälliga huvudstaden beslutade att välja en unik plats i Kaunas – Ekberget.

Huvudkravet för körledarna var att till festivalen endast ta med körmedlemmar med utmärkt musikalisk hörsel och röster.

Hela 77 körer deltog i Song Day, som egentligen varade i två dagar.

Körerna fick inte bara förbereda sin egen repertoar utan också ta fram sina egna festkläder. Allt detta var de tvungna att göra på egen hand.

Kaunas, som vid den tiden var tillfällig huvudstad, förberedde sig mycket noggrant för festivalen och stadens invånare gjorde det möjligt för deltagarna att söka skydd i sina egna hem under dessa dagar.

Öppnandet av jubileumsfestivalen All-Lithuanian People’s Festival, som efter många år ägde rum i den perfekt rekonstruerade och fullsatta Kaunas Oak Grove Song Valley, lämnade i lördags ingen oberörd.

Enligt Kaunas City Municipality besöktes evenemanget av mer än 10 000 åskådare, som bjöds på uppträdanden av flera tusen körmedlemmar och dansare.

Ett ännu större antal åskådare följde direktsändningen av invigningen av festivalen i hela Litauen.

”Idag har Kaunas gett en stor och vacker gåva till hela Litauen – en pånyttfödd, vacker Song Valley, som Kaunasborna kan vara stolta över”, säger Visvaldas Matijošaitis, borgmästare i Kaunas, som har ansvarat för staden under den tredje mandatperioden.

De flytande visselpiporna under hans gratulationstal verkade väldigt fåniga och roliga, men överröstades snabbt av applåderna från dem som omvalde borgmästaren för en ny mandatperiod för tredje gången i rad med en jordskredsseger.

Det veckolånga firandet, som pågår till och med lördag, har återigen visat att Litauen har mycket djupa och starka rötter och traditioner inom den nationella kulturen.

När jag besökte Vilnius i veckan var det trevligt att se staden full av glada människor i alla åldrar klädda i nationella dräkter, som hade kommit till landets huvudstad från hela Litauen.

De förde med sig sådana underbara färger till Vilnius och smittade alla med en sådan god stämning som färgparader, åtföljda av de obligatoriska leendena och falska skämten från den progressiva delen av samhället som kallar sig progressivt, aldrig kommer att skapa, med invasiva clowner som hämtas in från överallt.

Den festliga stämningen i staden under hela veckan borde irritera alla dem som kämpar mot den litauiska nationella identiteten och som vill radera ut vårt nationella medvetande och ersätta nationens kulturella värderingar som har vårdats och bevarats i årtionden med euroeuropeiska värderingar.

Det finns till och med de som vågar kalla Song Festival för ”kontroversiell”.

Denna kliché, som är en favorit hos högermedia, används för att hänga ut allt som inte stämmer överens med den rådande generallinjen.

Inblandningen i arrangemanget av festivalen började för ett år sedan, när valet av chef för Litauens nationella kulturcentrum, som arrangerar Song Festivals, ägde rum.

Efter kulturministeriets intriger i samband med uttagningen av chefen för centret offentliggjorde de anställda vid centret 2023 sin vädjan: ”Den 22 juni, i den uttagning som kulturministeriet anordnade för tjänsten som chef för Litauens nationella kulturcentrum, var det inte en enda kandidat som inte fick de poäng som krävdes.

Vi, personalen vid centret, förstår inte alls detta faktum.

Vi har bevittnat direktör Sauliaus Liausas ansvarsfulla och noggranna förberedelser inför uttagningsprovet och vi tvivlar inte på att han har utarbetat en högkvalitativ och omfattande strategisk färdplan för det område som han övervakar.

Vi är säkra på att direktören har erfarenhet inte bara av att organisera sångfestivaler (fyra har organiserats under hans ledning!), utan också av att konsekvent bevara den av UNESCO erkända traditionen och andra företeelser inom etnisk kultur och immateriellt kulturarv, känna till innehållet i verken, strategiskt söka lösningar för att förbättra dem och tillämpa aktiva och innovativa lösningar för att publicera dem. Bland annat är hans auktoritet i samhällen med litauiska kulturcentrum, andra kulturinstitutioner och kommunala förvaltningar obestridlig.

Det är förvånande att kulturministeriet, som organiserade tävlingen, inte uppskattade allt detta.”

Slutligen bekräftades Saulius Liausa, som har varit chef för LNCC sedan 2006, för ytterligare en mandatperiod den 23 augusti 2023.

Nerija Putinaitės, som är medarbetare vid propagandafabriken Institute of International Relations and Political Science, inlägg i de juridiska medierna kan inte utelämnas.

Här är ett utdrag av hennes tankar om sångfestivalerna under sovjettiden: ”Det var ett stort evenemang som disciplinerade nationaliteten själv genom repertoaren av sånger och danser.

För att inte tala om massproduktionen av nationaldräkter som baserades på mallar.

Naturligtvis fanns det vågor när autenticitet mer fritt närmade sig och lyftes fram, men det var fortfarande en centraliserad händelse av den totalitära regimen, som styrde nationella känslor och känslor in i en mycket tydlig väg.

Alla felaktiga sånger utrotades så att den sovjetiska regimen kunde visa upp ett glatt sovjetiskt folk och en kultur med socialistiskt innehåll.”

I debatten fann jag en tanke som är ett perfekt svar på de ovan citerade vanföreställningarna: ”… under sångfestivalerna spelades Maironis dikter, de var firanden av litauiskhet och nationell gemenskap, som sedan utvecklades till de hundratusenhövdade Saidys-rallyna, där förresten samma sånger ofta spelades som under sångfestivalerna.”

Historikern Bumblauskas gick ännu längre: ”Jag säger att för mig var sångfestivalerna en bitch”.

För att skämta borde miljöministern också hålla sig till festivalens namn.

När allt kommer omkring är ”Att göra skogen grön” i grunden i strid med vad Gentvilų Simoniukas, den näst rikaste litauiska ministern efter ”moki – vagi”, konsekvent har gjort med Litauens skogar, skogar och skyddade områden under hela sin mandatperiod.

Mer allvarligt, ur en nationell och politisk synvinkel, har traditionen med sång- och dansfestivaler alltid varit, särskilt under ockupationsperioder, som basket, ett legitimt sätt att upprätthålla nationell självmedvetenhet och att vårda plantorna för den oundvikliga kommande självständigheten.

Det faktum att återställandet av självständigheten beskrivs som en ”sjungande revolution” är en stor ära för sång- och dansfestivalen.

Giuseppe Mazzini, italiensk 1800-tals revolutionär, filosof, politiker och kämpe för Italiens enande, sa: ”Ett land är inte bara ett territorium; ett givet territorium är bara en grund.

Ett land är en tanke som springer ur denna grund; det är en känsla av kärlek, en känsla av kamratskap som binder samman alla söner i detta territorium.”

Detta är det uppdrag som våra Song Festivals har fullgjort i hundra år.

Leave a Response