Efter åratal av kamp mot barnlöshet adopterade paret Nichifor två bröder och blev förälskade från första stund. ”Nu vet vi vad den ultimata lyckan innebär”
Efter en lång och hård kamp mot infertilitet, efter misslyckade IVF-behandlingar, bestämde sig makarna Georgiana och Aurelian Nichifor 2022 för att avsluta detta kapitel och börja ett nytt. Tiden gick obarmhärtigt, huset var fortfarande tomt… Tills den dag då David och Andrada, deras två adoptivbarn, kom in i huset.
Ingen kommer att kunna säga när det är rätt tid för en familj att adoptera. Det finns ingen gong som tillkännager det. För Georgiana och Relu kom saker och ting precis när de skulle. Beslutet att adoptera kom naturligt från dem båda, utan att de ångrade något. Vid en viss punkt ville de helt enkelt inte gå på två spår: behandlingar och adoption. De avslutade det ena och omfamnade det andra. ”Vi gav oss ut på vägarna med fördomar, med totala missuppfattningar, om att vi ville ha ett 3-6-årigt barn som mest. Tills vi kom ut på fältet, så att säga. Tills vi kom till underbarnslistan. När vi blev förälskade och ingenting spelade någon roll”, erkänner Georgiana.
De stannade två gånger med samma barn
I augusti 2022 gick de till DGASPC för att be om all information de behövde för att bli adoptivföräldrar. En månad senare kom de tillbaka med allt nödvändigt pappersarbete, och i november fick de också sitt intyg. Den ursprungliga planen var att adoptera ett barn. Efter två misslyckade ”matchningar” (en procedur för adoptivbarn) tyckte de att det var dags att se listan över adopterbara barn. Det var i mitten av januari 2023. De såg honom, David, som också var i deras ålder, lite över 5 år gammal. ”När vi läste hans profil blev vi överväldigade av alla känslor. Vi såg också att han hade en syster, Andrada, som just hade fyllt 9 år. Då tänkte vi: ”Okej, vi behöver inte fatta beslutet nu, vi går och pratar om det.”
De lät tankarna få lite tid på sig, och i februari gick de för att titta på listan en gång till. Och det var fortfarande David och hans syster de stannade till vid. Återigen sa de till sig själva att de inte skulle skynda sig, att de skulle fortsätta titta. Men under den timme som följde bläddrade de tomt… Deras själar hade redan klamrat sig fast vid de två bröderna och det fanns ingen kraft att slita dem loss. De intalade sig själva att detta var tecknet på att de var deras barn. ”Vi tittade på varandra och frågade Relu: ”Vad ska vi göra?” ”Vi blockerar dem, vad ska vi göra?”
Fyra händer som tillsammans skapade magi
I slutet av februari 2023 ägde det första mötet mellan barnen och deras blivande föräldrar rum. Det var kärlek vid första ögonkastet från det ögonblick de klev in genom dörren. Allt gick sedan smidigt. ”Vi gick båda därifrån med tårar i ögonen. Av lycka, av känslor. Till och med presenterna jag hade med mig till dem var vad de behövde. Jag tog med en liten bil till David som ändrar färg beroende på temperaturen. När den hade legat i frysen tog vi fyra varandra i hand och deras värme gjorde susen. Färgen ändrades från rosa till vit. Det ögonblicket av förvåning var obeskrivligt. Så det är så här lycka ser ut…”
13.000 kilometer, drömmar, drömmar…
Efter det första besöket, under två månader fram till april, var besöken veckovis. Vecka efter vecka delade Georgiana och Relu landet i två delar, 650 kilometer. De var i Calarasi, barnen i Lugoj. ”Efter 13 000 kilometer, lika många som vi hade kört sammanlagt, och några timmars sömn i bilen i Olt-dalen för att ladda batterierna, anlände vi i april 2023 med våra barn hemma under den tid vi var inlåsta. Och i augusti 2023 blev de permanent anförtrodda åt oss. Det har varit ett helt år, men jag skulle säga två månader. De viktigaste och mest fulla: augusti 2022 och augusti 2023.”
På söndagen då de skulle åka till Lugoj för att hämta hem barnen vaknade Georgiana och Relu samtidigt mitt i natten. De tittade på varandra. ”Jag drömde om pappa”, sa Georgiana. ”Och jag drömde om morfar”, sa Relu. Farfadern som hade varit som en far för dem… På morgonen skulle de få veta att Relus moster, som bodde med dem på samma innergård, också hade drömt om den gamle mannen som öppnade porten och letade efter något med ögonen. För dem var allt detta tecken på ett nytt kapitel i deras liv, med dem som föräldrar.
Barnflickan hjälpte de två barnen att komma till rätta på ett smidigt sätt
Familjen Nichifor var till 100 % dedikerade till sina barn för att göra deras inskolning enkel. Dagen då de kom hem var de glada men också oroliga. ”Vill de komma hit? Kommer de att vilja komma tillbaka? Hur kommer den första kvällen att bli? Tänk om de inte tycker om att vara med oss? Hur ska det bli?” Men inget av det hände. Barnen gick därifrån med ett leende på läpparna från sin dagmamma, en underbar person som enligt mamman gjorde det lätt för barnen att acceptera förändringen. ”Vi hade tur som hade en professionell dagmamma som visste hur hon skulle sköta sitt jobb, och det bidrog till att göra vår del av inskolningen enkel också.”
”Hon har fortfarande stunder när hon inte vet hur hon ska uttrycka sin glädje”
David är nu 7 år och Andrada är 10 år. De är olika till sin natur, men de har också haft olika upplevelser. Andrada är mer mogen eftersom hon på sätt och vis också var sin brors mamma. Och hon är fortfarande mycket uppmärksam på allt. Hon är ett kärleksfullt och känsligt barn som fortfarande har stunder då hon inte vet hur hon ska uttrycka sin glädje. Men hon håller på att lära sig. Hon har dock förändrats mycket under det år som gått sedan hon äntligen kände att hon var där hon behövde vara. ”Från att ha varit ett barn som var lite tillbakadraget, som hade svårt att hitta sina ord eftersom början av hennes liv var mycket svår för henne, är hon idag ett barn som när hon går genom porten hälsar på och kramar hunden.”
David är hennes motsats. ”Han är väldigt lekfull, full av energi och alltid på tårna, alltid redo att berätta eller dra ett skämt som vi skrattar åt. Hur olika de än är så är de underbara och vi älskar dem precis som de är.”
”När de har det tufft kommer vi att finnas där för dem. Alltid.”
Utan att själva ha gett liv åt sina barn har paret Nichifor lärt sig föräldraskap av sina egna föräldrar och av de underbara människor som de haft och har vid sin sida. De har lärt sig att vara föräldrar genom att följa sina principer och värderingar, utan att avvika från dem, som är giltiga i alla tider.
Efter att barnen kom förändrades hela deras liv. För det första är prioriteringarna annorlunda nu. Deras tid har också förändrats, men de försöker göra det bästa av den med sina småttingar. ”Det som har förändrats avsevärt i vår familj är att vi nu vet vad den ultimata lyckan är: när man har barn och känner sig riktigt tillfredsställd.”
David och Andrada önskar sig att vara friska, att vara självständiga, att göra de saker i livet som ger dem tillfredsställelse och stolthet, och att ha ett uns av tur. ”Att få vara omgiven av vackra och goda människor, som vi var, och att veta att vi alltid kommer att finnas där för dem när de har det svårt. Alltid.”
Öppen kommunikation mellan parterna är nyckeln till en lyckad adoption
Georgiana menar att det är många saker som spelar roll och är viktiga när ett par bestämmer sig för att adoptera. Men den viktigaste är att parterna förbinder sig till varandra. ”När det gäller adoptivbarn är beslutet mycket viktigt för dem båda. För att anpassningsperioden – och tiden därefter – ska bli harmonisk är hemligheten en öppen kommunikation mellan de båda föräldrarna. Det vill säga, vid första tvekan, vid första tvivel, säg inte bara: ’Åh, så att jag inte gör honom upprörd’ eller ’Jag gör det här för hennes skull’ eller ’Jag gör det här för hans skull’. Låt det finnas en öppen kommunikation.”
Adoptionsberättelser är inte alla sagor, men de allra flesta har lyckliga slut. Genom Allt om mammors redaktionella kampanj ”” under juni månad kommer vi att presentera aktuell information om adoptionsprocessen, berättelser från familjer som har adopterat och intervjuer med experter om de utmaningar som både adoptivföräldrar och deras barn står inför. Genom denna kampanj vill vi att barn som inte kunde uppfostras av de föräldrar som gav dem liv ska hitta nya familjer som kan erbjuda dem ett ”hem”. Om du vill dela med dig av en adoptionsberättelse till oss, skriv till .
Du kan också läsa andra berättelser som publicerats som en del av kampanjen Adoption Changes Destinies:
