Minns du bisonkampanjen i trafiken, där civiliserade förare fotograferade dem som var övertygade om att vägen var deras och bara deras? Tja, ett liknande tillvägagångssätt skulle passa parkerna som handen i handsken.
Det finns dagar när jag går ut med de små och träffar föräldrar som är så civiliserade, empatiska och sympatiska att jag vill be om deras telefonnummer. Och det finns andra dagar då de, bisonoxarna, kommer ut på samma platser, vid samma tidpunkter. Och om det är trångt i parken och de har tagit plats på bänkarna, i gräset, i gungorna, förvandlas en utevistelse med barnen till stress, nerver och hjälplöshet, för de små och för mig.
Bison är den som sätter sitt 5-åriga barn i babygungan, trots att en inte ens 1 år gammal dvärg gråter bredvid honom och sträcker ut sina små händer mot gungan. När barnets mamma ber honom att sätta barnet i den stora babygungan, som är gratis och bara ett stenkast bort, får han svaret ”Men lär honom att vänta på sin tur, madam, det är livet!”
Som småbarnsmamma blir jag oerhört irriterad när småbarnsleksaker, gungor, rutschkanor och studsmattor används av mycket äldre barn. I sin lek snubblar de äldre över de små, snubblar på dem, slår dem av misstag. Och det är inte deras fel, det är föräldrarna som kan hänvisa dem till de äldre barnens område så att de inte stör varandra.
Bisonen är föräldern som känner ett behov av att om och om igen skälla ut sitt barn, kanske till och med ge det två örfilar, med motiveringen att: han springer för hårt och svettas/ inte vill gå hem/ inte vill gå hem/ har smutsat ner byxorna med sand/ har druckit vatten och blött ner blusen.
När två bufflar sätter sig på varandras horn
En bison är en förälder som börjar bråka med en annan förälder för att ett av barnen inte väntade på sin tur på rutschkanan/ knuffade den andra/ kastade sand i ögonen på honom/ inte delar med sig av sina leksaker. När detta händer följs det av hot och hårda ord som inte finns med i den rumänska akademins ordböcker.
Bizon är föräldern som äter frön i parken, på bänken, och när han uppmärksammas på det säger att hon inte är städerskan som ska städa upp röran. Bizon är också den som matar sitt barn med chips och lämnar påsen på bänken, trots att papperskorgen står precis bredvid.
Bizon är föräldern som aldrig släpper blicken från sin telefon annat än för att sura på sitt barn. ”Hej, springer du som en luffare igen?” ”Vet du inte hur man uppför sig?”, ”Du förtjänar inte att följa med på roliga saker. Du förtjänar att vara bunden i huset.”
Bisonen är föräldern som tar sitt barn från lekplatsen, släpar med honom och hotar honom: ”Gnäll inte, annars ska jag ge dig något att gnälla om. Hur mycket längre tror du att jag tänker jaga dig?”
Träd toalett
Bisonen är den som låtsas att han inte ser att hans barn häller sand i huvudet på grannbarnen, slår dem eller tar deras leksaker och springer iväg. Och om någon skäller ut honom hoppar han upp och ner. ”Vad har han gjort, madam? Han är ett barn, han leker! Om du inte gillar det, stanna hemma!” Personligen undviker jag att ge instruktioner till andra barn, men jag fördömer inte föräldrar som försvarar sina egna barn mot dem som mobbar dem, särskilt inte när de senares föräldrar inte ingriper på något sätt.
Bisonen är den förälder som är övertygad om att ett träd är en offentlig toalett för hans lukt, så han springer till trädet för det lilla jobbet eller det stora jobbet, det spelar ingen roll. Jag vet att de flesta av våra parker saknar rena toaletter eller ligger för långt från lekplatserna. Men med lite organisering hemma och med en minimal dos sunt förnuft och respekt för omgivningen hittar vi lösningar så att våra barn inte behöver göra det stora bajset i gräset. Och om de gör det, åtminstone städa upp efteråt. Det finns hopfällbara potatisar, det finns handskar, grytlappar, plastpåsar, servetter. Goodwill och sunt förnuft.
Jag vet, det är komplicerat att bära med sig så mycket rekvisita i parken! Men precis som du inte skiter i kylaren eller lämnar en korv i öppen dager när du är på besök hos någon, ska du vara en civiliserad gäst i parken. Det är ingen skillnad på den förälder som lämnar bajset vid trädet och den hundägare som gör detsamma.
