Den återförenade Divertis-gruppen om tresekundershumor i TikTok-eran och hur folk fortfarande skrattar i Rumänien: Skratt är inte en social bugg

Divertis återförenas efter 15 år på Sala Palatului i Bukarest den 18 november. ”Vår show är inte en nostalgishow. Vi gör vad vi alltid har gjort: vi biter politiker, vilka de än är, i arslet”, säger medlemmarna i humorgruppen Cristian Grețcu och Toni Grecu i ett samtal med journalisten Eugen Istodor.

• Trots de skämt och memes som är på modet på nätet har Divertis, gruppen som grundades 1981 och nyligen återförenades, på sin nationella turné upptäckt ett Rumänien som ignoreras av pressen, sociala medier och politiker.

Cristian Grețcu och Toni Grecu talade med HotNews-journalisten om den rumänska verkligheten och hur det roliga skämtet har blivit en nödvändighet i en värld som lider av brist på humor, men också om den nya showen på Sala Palatului och den unga publiken.

”Vi biter politikerna i arslet”

– Ni har ju trots allt svurit en hel del åt varandra för att göra en försoning möjlig efter så lång tid?
– Cristi Grețcu: Sanningen är att vi inte svor alls. Vi pratade aldrig illa om varandra, eftersom vi befann oss i ett ögonblick av återvändsgränd för en sann vänskap. Vi, det var verkligen så vi började. Först blev vi vänner med varandra och sedan blev vi så att säga partners i Divertis.

De första i Divertis var Doru Antonesi och Florin Constantin, vänner. År 1981 blev jag vän med Toni Grecu, först i Dan Bacinschis grupp. Sedan kom Vali Gora och Silviu Petcu. Jag gick på universitetet i Iasi vid den tiden. Och Divertisul som vi känner det förenade gäng från Polytechnic. Det är svårt att tänka på Divertis utan vår vänskap. Filmen gick nästan sönder, inte på grund av censuren, utan på grund av uppdragen. Var och en av oss skulle bli klar och vi skulle få roller i olika delar av landet. Hur skulle vi fortfarande kunna vara Divertis? Hur kan vi göra humor? Inget mer turnerande. I mitt diplom stod det maskiningenjör och jag fick jobb i Giurgiu, på möbelfabriken. Toni och jag kommer att vara nära varandra. Vi förblir vänner, vi reser världen runt med Divertis. Jag visste att jag aldrig skulle lyckas som ingenjör, humorn hade kommit in i mina ådror.

– Du hade ett sinne för humor, jag menar, Greta, personligen?
– Cristi Grețcu: Du vet, jag hade snarare en skådespelartalang. Jag kom till Divertis efter en ”karriär” som skådespelare i gymnasiet. Jag agerade i klassiska saker. Det var inte humor som kännetecknade mig, utan en viss mångsidighet.

–”Du är” Iliescu, hur kom det sig att du tolkade Ion Iliescu?
– Cristi Grețcu: Först och främst studerade jag honom och insåg att av alla mina kollegor på Divertis var det jag som kunde opersonliggöra denna politiska karaktär. Men bekräftelsen kom en dag när jag blev inbjuden till en fest för tidningen VIP. VIP delade ut några priser vid den tiden.

Jag gick på festen, inbjuden av VIP:s ägare Aurel Borșan. Kom och gå med oss, låt oss chatta, ta en drink till. Jag satt på min plats när Cristi Brancu, VIP:s chefredaktör, kom fram till mig: ”Hej, Cristi, hjälp mig! Ion Iliescu kommer! Det har just meddelats. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag gav honom ett pris, men jag trodde inte att han skulle komma.” Jag gick upp på scenen och spelade Ion Iliescu. Jag fotograferades tillsammans med presidenten. Snart blev jag inbjuden till Cotroceni, jag kunde inte tro det. Det var någon form av prisceremoni, utländska företag, investerare som kom till Rumänien. Och Ion Iliescu och jag delade ut priserna.

”Kulturtåg har missats som har passerat många av våra samtida”

– Hade Iliescu humor?
– Cristi Grețcu: Tycker du att det här ser ut som humor? Det är en känsla av humor, ja. Băsescu måste ha haft ett verkligt sinne för humor. Vi vet inte nu i vilken utsträckning han skämtade.

–Trump skrattar mycket.
– Cristi Grețcu: För mig verkar Trump som en slags Băsescu. Vi brukade göra Animal Planet på Antena 1 förr i tiden och den bästa replik jag kan ge nu är den jag lade i Băsescus mun då, nu går den till Trump: ”boy, de skrattar åt mina skämt!”

– Vilken sorts humor kan man utöva nu när folk roar sig på nätet med memes, när ståuppkomiker sliter Palace Hall i stycken?
– Cristi Grețcu: Vår show är inte en nostalgishow. Vi gör vad vi alltid har gjort: vi biter politikerna i röven, vilka de än är. Det är vad vi har kvar.

– Vad är humor?
– Cristi Grețcu: Sir, varför ska jag skratta åt det här skämtet, frågar en. Det verkar inte som humor för mig. Skratta inte, men det gör inget om tre vänner bredvid dig skrattar heller. Hela historien gäller utbildning idag. Vissa kulturella tåg har missats som har passerat många av våra samtida. Jag kommer att avslöja ett ögonblick från Ghighi Bejan-ögonblicket. Dumhetsklockan tickar idag: tik-tok, tik-tok.

”Rumänerna har sedan 1990 lämnats med samma rädsla, samma olösta frågor.”

– Ni gamla människor, ni är alla på skämt nu.
– Toni Grecu: Men jag skämtar inte! Underhållning för inte samman människor för en öl. Om det gjorde det skulle vi bara gå och skratta åt oss själva. Efter en paus på cirka 15 år, under vilken tid alla utvecklades på sitt eget sätt, är vi tillbaka tillsammans för att göra vad vi vill. Inte för att göra om 90-talet, absolut inte. Inte för att konkurrera med någon. Det finns plats för alla här. Jag är inte intresserad av den kommersiella sidan av det.

Vi har nått en punkt där jag och mina kollegor helt enkelt gör det vi gillar. Vi hade en show i Cluj, i Oradea och jag vill säga att vi fick en överraskning. Vi fick alla en enorm överraskning. Publikens reaktion är otrolig. Folk kom för att ha roligt, för att skratta och för att få kontakt med vår typ av komedi. Ungefär hälften av publiken är ny.

– Ung publik?
– Toni Grecu: Den mycket unga publiken är inte intresserad av politisk komedi eller social komedi. Det är mycket tydligt att den mycket unga publiken är intresserad av åldersspecifik hormonell komedi. Politiska skämt är för människor som redan har ett utvecklat kritiskt organ. Så det här är en publik som föredrar mer förfinad humor. Det handlar om mer livserfarenhet.

Min poäng? Det har alltid funnits en potentiell publik, av extremt god kvalitet, som är mycket intresserad av den här typen av komedi. Det är ett Rumänien som glöms bort av TV, ignoreras av politiker. Medierna är kommersiellt orienterade. Politikerna vill inte röra upp kritiska vågor. Det är en publik som har gått igenom alla möjliga politiska upplevelser.

– Vad gör ont i Rumänien?
– Toni Grecu: I den här showen hittar du allt från konspirationsteorier till artificiell intelligens, ämnen som gör ont. Skolan är ett smärtsamt ämne i Rumänien. Skolan, den dumhet som är så närvarande i det offentliga rummet, kanske mer än någonsin. Politik görs av människor som är helt och hållet olämpliga för de positioner de innehar.

– Har människor i själva verket förändrats i grunden sedan 90-talet?
– Toni Grecu: Nej. De är kvar med samma rädslor, samma trauman, samma bekymmer, samma olösta problem, Vi har mycket mer saker att beställa på nätet, från onlinebutiker. Låt oss ställa oss en fråga: 1999 kostade en biljett till en Divertis-föreställning 2 dollar. Idag kostar den 14 eller 16 euro. Hur många av er är gladare, sju eller åtta gånger? I den här showen närmar vi oss publiken från ett perspektiv som vi aldrig har provat förut, genom direkt dialog.

– Du har skrattat med din publik i flera år i Rumänien. Har du blivit cynisk?
–Toni Grecu: Vi befinner oss inte i den zonen. Man kan inte göra humor av cynism. Det finns kanske accenter. Den komedi som vi utövar är en ganska hård komedi, men den är inte skamlös.

”Skratt är inte en social skamfläck som man måste pressa ut till varje pris.”

– Håll dig borta från cynismen, elakheten, de roliga människorna har goda själar.
– Toni Grecu: Vi är människor med tillräckligt mycket på fötterna och med tillräckligt mycket känsla för proportioner för att kunna bedöma verkligheten omkring oss och hitta de brister som blir föremål för ett skämt.

– Som du höll dina själar, rumänska verkligheter var inte glada.
– Toni Grecu: Vi bevittnar det här landets utveckling och jag tror inte att jag pratar strunt, jag tror att den frihet vi föreställde oss 1990, efter revolutionen, inte alls är lik den frihet vi har 2024.

Rumänien är ganska påverkat, om inte mycket påverkat, när det gäller politiska och ekonomiska intressens inblandning i medierna. Åtminstone efter pandemin kan detta ses utomordentligt tydligt, humor har försvunnit från Rumäniens stora medier. Och allt som finns kvar är program med kastrerade mord, utan slagkraft, utan attityd. Lätta skämt om oss, om vår dumhet, om familjen. Jag upprepar, jag talar om de viktiga medierna som betyder något.

Det är inte något som bara händer i Rumänien. Låt oss vara tydliga, humor lider över hela Europa. Den nya kulturen har en tendens att göra allt enligt reglerna för empati och medkänsla, vilket gör att humorn hamnar helt i skymundan. Jag menar, humor är ju ändå stötande, varför komplicera det?

– Men det är den nya Tik Tok-humorn.
– Toni Grecu: Det är humorn på 3 sekunder. Det är fysisk humor på 3 sekunder, man kan inte vara djup på 3 sekunder. Det är inte ett socialt engagemang så att säga, det är inte ett engagemang i något. Divertis gör engagerande komedi, det gör engagerad komedi, det gör inte skrattande skämt. Vi gör inte skrattretande skämt. Det fanns skämt på Ceausescus tid, men de slutade alla med ”pampam”. Vi är nära skratten, så rumänska.

– Diktatorer kommer runt. Det finns Trump. Putin har gjort det med politisk komedi.
– Toni Grecu: Jag har en favoritbok som heter ”I the Supreme”. Den handlar om en sydamerikansk diktator. Det första han gjorde på morgonen när han vaknade, El Supremo, var att gå in till huvudstadens centrum för att se vilka skamlösa karikatyrer som hade gjorts av honom. Han skulle se det och bli galen.

– Vad sägs om den historien? På 90-talet skrattade vi fortfarande åt minoriteter
– Toni Grecu: Jag håller med om att saker och ting har förändrats. Att göra etniska skämt är stötande och det är bra att det är det. Jag skulle inte göra det alls. De var på 90-talet. ”Bye-bye! världen har förändrats och vi måste vara rättvisa. Men det är ju redan sunt förnuft.

Skrattet är inte en social farsot som till varje pris måste pressas ut. Tvärtom är skrattet en del av ett samhälles immunförsvar. Ett samhälle som inte tillåts göra komedi av politiska skäl, av censurskäl, är ett samhälle som är förlamat, som har problem, det är ett samhälle som är på väg in i depression. Glada människor är förnuftiga och har sunt förnuft.

– Medan vi pratar här i bulgariska Sofia blir John Malkovich stenad för att ha satt upp en Bernard Shaw-komedi. Föreställningen är förbjuden ikväll. Armén ingrep.
– Det är där dumheten kommer in i bilden. När man förbjuder en bok, när man förbjuder en föreställning, när man kastar sten på skådespelare, då betyder det att samhället är sjukt och humorlöst. Gud förbjude!