Alla artiklar

Aurimas Mockus: ”Jag kommer att resa genom vithajens migrationsrutt”

27views

Din båt ”Kuršis” har redan skickats till Amerika i en container, men vad ska du göra nu innan du lämnar Klaipėda? Du har ingen annanstans att träna.

Den gick i fredags. Naturligtvis har jag saker att göra.

Jag tror att mitt största arbete var gjort när jag stängde containerdörren. Jag kan säga, utan att vara dramatisk, att min svåraste fas nu är över.

Så, vad återstår att göra förutom att korsa Stilla havet?

Människor som inte har varit med om sådana här projekt föreställer sig förmodligen att alla dessa förberedelser är en bagatell. Men det är det inte.

Alla dessa sökningar efter sponsorer, alla dessa frustrationer, alla sömnlösa nätter, alla problem som du måste lyckas ta dig igenom, allt detta bidrar till gråa hår. Jag kan bara bekräfta att detta är det svåraste som finns.

Känner du dig tillräckligt stark för att paddla mycket?

Jag visste att jag inte var vid god hälsa redan från början när jag gav mig själv den här utmaningen. Jag tvivlar inte på att det kommer att gå bra.

Men man vet inte om man kan besegra elementen i det avgörande ögonblicket eller inte. Jag tror inte att någon kan klara det, inte ens den starkaste mannen i världen, om omständigheterna är dåliga.

Allt handlar om tur och ordentlig planering. Jag tror att turfaktorn är ganska viktig. Om jag har tur får jag en bra ström och gynnsamma vindar. Att paddla i goda vindar är ett nöje.

Vad kommer du att göra i Los Angeles, eftersom du börjar din resa i oktober?

Jag vill tillbringa lite mer tid med min familj, tillbringa lite mer tid med dem, se några saker i Kalifornien själv.

Västkusten är ganska spektakulär: städerna är vackra, terrängen är spektakulär, de regionala parkerna är spektakulära. Vi vill göra det mesta av de få veckorna innan båten anländer.

Den 1 oktober kommer vi att sitta i Los Angeles och fråga hur det går med båten. Förhoppningsvis blir den inte försenad länge i den hamnen.

Det kommer att avgöra när vi kommer till San Diego och hur mycket tid vi har att förbereda oss. Det kommer fortfarande att ta några dagar till.

Bortsett från din familj, vad händer annars med dig?

Några fler vänner. Måste flyga med hela teamet. Det kommer att finnas arbete för alla.

En god vän till mig, journalisten Rimas Bružas, bestämde sig också för att flyga så att han kunde föreviga mig.

Tar du med dig en maskot på resan?

Jag tror inte riktigt på sådana saker. Jag är en religiös person i allmänhet. Min familj är min mest värdefulla talisman.

Tyvärr kommer jag inte att kunna ta den, jag kommer att få behålla den, men den kommer att vara en garanti för att jag måste komma tillbaka. Jag kommer att vara engagerad i henne. När jag seglar kommer familjen att återvända till Klaipėda.

Och en telefon full av foton. Det är foton på båten och på de människor som önskat och donerat till projektet, och vissa har fortfarande fram till den 20 september på sig att skicka dem.

De militära enheternas märken kommer att resa med mig. Soldater som jag en gång i tiden hade möjlighet att hjälpa och interagera med i Ukraina.

Jag har fått ett kors från broder Benedict, som måste flygas om och som jag lovade att återlämna när jag återvänder.

Innan jag åkte bad jag Rimantas Kaukėnas Foundation att samla in önskningar från sjuka barn till sig själva. Det skulle också vara ett uppdrag att flyga dem och sedan återlämna dem till barnen.

De borde vänta på att jag ska komma tillbaka. Jag kanske kan ge dem lite självförtroende och hopp så att de kan vänta på mig. Det kanske kan hjälpa de sjuka människorna lite.

Och hur känner din fru och dina barn inför din vandring? Ber de dig att ändra dig?

Det finns ingen dramatik. Jag ska segla, jag ska simma, allt kommer att vara normalt.

Jag kallar inte ens den där Stillahavskryssningen för mitt livs resa, för jag tror att mitt liv kommer att fortsätta efter det.

Det är skrämmande att tänka på att du kommer att vara ensam där ute i ett enormt hav. Vad händer om du ramlar ut och inte får tag i din båt? Vad har du för skydd?

Jag har all säkerhetsutrustning och speciella rep att knyta fast för att rengöra botten på båten eller för att göra något annat utanför båten.

Det finns ett speciellt rep som man sätter på armen och så är man fastbunden.

Jag har både en fälla och en dykarmask. Du kan hantera en roddbåt med en cell, utan den kanske du inte kan det. Jag tar inga risker, jag försöker alltid att vara fäst.

Kommer det att finnas någon kustbevakning som övervakar din resa?

Ja, det kommer det. Amerikanska kustbevakningen. Vi koordinerar med dem just nu. Hon har bett oss om specialkoder så att hon kan se mina enheter.

Hawaii, Nya Zeeland och australiensiska räddningstjänster kommer att titta på.

Om man behöver hjälp får man förstås vänta, eftersom avstånden är långa, men jag tror att om man är i rampljuset, om man är synlig för räddningstjänsten, om man kan sända ut en räddningssignal, om räddningstjänsten vet att man är i någon form av nöd, så är det troligt att man får hjälp någon gång om det inte är för sent. Låt oss hoppas att du inte kommer att behöva det.

Kommer du att segla på natten eller sova?

Det beror helt på tillgänglighet och situation. Ibland, kanske om det är väldigt varmt under dagen, kan det vara bättre att paddla på kvällarna, på natten, och vila under dagen.

Jag är inte ute efter något rekord. Det kommer att finnas kvar, oavsett om jag gör det på en vecka, åtta månader eller två år, för ingen har någonsin gjort det.

Jag behöver inte slå några fler rekord, jag behöver inte paddla dag och natt.

Rädd för att sova för att du kanske blir attackerad av en fågel eller till och med en val?

Då, Gud förbjude, väntar jag bara på det. Låt sådana tecken komma till mig, och då har jag något att filma och visa en dokumentär i framtiden.

Jag tror att varje sådan händelse kommer att ge mig glädje och inte rädsla. Jag är väl medveten om att jag är ensam mitt bland biljoner liter vatten.

En fågel skulle kunna ge mig glädje – jag skulle genast känna att jag inte är ensam. Att se en val kan vara andra människors livsdröm.

Det finns ingen anledning att vara rädd för den. Den är inte aggressiv. Det är inte heller vithajar eller andra hajar. De attackerar inte. Ditt mål är inte att bli en del av deras byte, det är allt.

I vilket fall som helst kommer jag att resa genom vithajens migrationsrutt. De färdas fram och tillbaka längs just dessa strömmar, från Australien till Amerika. Jag hoppas verkligen att jag får se dem där. Kanske kommer jag att få vänner. Varför vara arg på naturen?

Du kommer förmodligen inte att läsa några böcker på den här resan?

Jag kommer definitivt att lyssna på ljudböcker, det är helt säkert, men vad ska man annars göra. Men jag kommer inte att kunna läsa, för jag kommer att ha båda händerna fulla och jag kommer inte att kunna vända blad.

Leave a Response