5 saker du inte ska vara rädd för att ge upp efter 60: livet blir enklare och lyckligare
Det är ofta så att dina problem finns inom dig. Och för att vara lycklig är det nödvändigt att gå till botten med saker med oss själva.
Här är 5 saker som jag slutade göra efter 60 och blev lyckligare.
Först – jag slutade färga håret
Missförstå mig inte, jag fixar fortfarande mitt hår, men jag har slutat att färga det. Och det handlar inte om lathet, det handlar om att acceptera mig själv som jag är.
Det handlar inte om att försöka dölja sin ålder, det handlar om att vara organisk och inte skämmas, annars ser det töntigt ut.
Nästa – Jag sa upp mig från mitt jobb
Många människor har inte råd med det, men lyckligtvis kunde jag övervinna min rädsla. Jag sa upp mig från mitt officiella jobb. Det räcker för att jag ska kunna leva på det.
Först och främst, efter många år, fanns det en känsla av frihet
Inget behov av att gå upp tidigt, inget behov av att slösa nerver på dumma instruktioner etc.
Jag hjälper inte längre mina barn materiellt
Jag har gett upp eftersom jag redan har gett dem hela mitt liv.
Jag tycker att de är vuxna och måste klara sig på egen hand. Jag har redan gjort mitt bästa för dem.
Jag gav upp dåliga vanor och skräppost
Jag slutade äta alla typer av godis och sötsaker. Jag gav upp halvfabrikat, korv. Ja, det var svårt i början, men det var värt det.
Nu känner jag mig lättare, min kropps arbete har lugnat ner sig. Jag försöker äta enkla produkter, jag är alltid uppmärksam på ingredienserna.
Och det mest ansvarsfulla steget – jag skilde mig från min man
Det var ett gemensamt beslut. Vårt äktenskap hade blivit föråldrat efter mer än 35 år. Barnen är vuxna och det finns inget mer mellan oss.
Jag var rädd att jag inte skulle klara av att leva ensam. Men det är faktiskt inte så illa som det verkar. Nu har jag mitt liv i mina egna händer. Jag gör vad jag vill, när jag vill. Livet har fått en annan färg.
Städning, matlagning och strykning har hamnat i bakgrunden. Nu kan jag ägna mer tid åt min hobby och mina favoritsaker.
Många kanske fördömer mig, men jag är glad att jag har kommit till de slutsatser som jag berättade om ovan, om än sent.
