Bränslen som testats av Ferraris legendariska F1-bilar
I lastbilslabbet visade Motorsport Shells teamledare Valeria Loreti oss hur man kan arbeta med stora saker i ett litet, kompakt men välutrustat utrymme:
”Vi arbetar på flera motorsportplattformar och kontrollerar kvaliteten på de bränslen vi tillhandahåller. Vi har ett team som ägnar sig åt att utveckla produkter, bränslen och oljor för våra partners. Vårt labb är väldigt litet, men vi kan arbeta med allt som vi behöver akut, och för närvarande kan vi flytta runt och vara precis där vi behövs. Och det är var som helst i världen. Till och med på Ferrari, till exempel”, säger experten och ler.
Bränslen och oljor, säger hon, testas under riktigt krävande förhållanden, t.ex. mycket höga temperaturer eller höga hastigheter. Så de skapar extrema förhållanden för att ta reda på så mycket som möjligt och få de resultat de behöver.
Hållbarhet är också en viktig faktor, och eftersom motorsport är en grundpelare i deras utveckling måste de arbeta medvetet med projektets mål i åtanke. Även om de regelbundet ser över sammansättningen kan de på grund av samarbetsavtalen inte ändra bränslesammansättningen för formeln förrän 2026. Efter detta år förväntar de sig dock ytterligare innovationer.
När de testar bränslen är det först i laboratoriet, och sedan direkt på vägarna och ute på fältet. Bränslet från råoljan till sammansättningen av slutprodukten, det vill säga bränslet i fråga, är till 99 procent detsamma i F1 monoposter och konventionella fordon. Det är främst förhållandena i sammansättningen som skiljer sig åt.
Jana Voštinárová, PR-chef på Shell CZ & SK, berättade för Aktuality.sk att företaget blickar framåt och undersöker vilka produkter och bränslen det kan erbjuda sina kunder om flera år:
”Vi vet att även om det kommer att ske en förändring 2035, så betyder det inte att alla de bilar som redan nu körs på konventionella motorer kommer att försvinna. Vi vill också förse dessa kunder med de bästa och mest innovativa produkter som vårt varumärke kan erbjuda”, förklarar hon.
Volkmer tillade att trots de förändringar som väntar 2035 behöver förare som kör bilar med konventionella motorer inte oroa sig: ”Om du köper en bil med förbränningsmotor 2035 kommer den att fungera åtminstone fram till 2050 eller 2055. Så vi måste vara säkra på att kunderna kommer att kunna använda dem under hela den tiden utan att förlora möjligheten att tanka.”
Eftersom Euro 7-utsläppsnormen för nya fordon ska införas 2035, vilket innebär ett förbud mot förbränningsmotorer, arbetar forskarna vid Shells center i Hamburg redan med att utveckla nya bränslen och andra alternativ. Vostinarova säger att de redan har utsläppsfria produkter att erbjuda. Förnybar diesel, till exempel, används redan främst inom godstransporter i vissa länder i Europa och runt om i världen och testas till och med av rederier, säger hon.
När det gäller bränsleutveckling är det också många som frågar om bakgrunden till forskningen och dess miljövänlighet. Forskaren Maria Rodriguez Moya säger i en intervju att man försöker leta inte bara efter nya formler och kombinationer, utan också efter miljövänliga lösningar innan man påbörjar själva utvecklingen.
En lika intressant fråga är elektromobilitet och utvecklingen eller användningen av fler och fler elbilar på vägarna. ”Det är svårt att svara på frågan om när vi kan förvänta oss en komplett infrastruktur när det gäller elektromobilitet och laddningsstationer för elbilar i Europa. Vi är fast beslutna att utveckla bästa möjliga alternativ och skapa prisvärda lösningar för hela världen”, säger Matthias Petersen, Head of EV Development på Shell.
Han påpekade att laddning även kan användas inom motorsport, men frågan är laddeffekten, hur stor skillnaden är och hur laddeffekten ser ut för till exempel vanliga personbilar och sportbilar. Det är också frågan om själva batteriet.
Testerna av biobränslen är också en stor separat fråga. Bränslen som framställs av förnybara råvaror som matolja, matavfall, vegetabiliskt eller animaliskt avfall måste dock blandas med etanol och stöter på begränsningar när de testas. Men inte ens här ger Hamburg-centret upp, och det ser ut som om det snart kommer att ge nya insikter och möjligheter för bränslen och transporter.
