Varför barn inte lyssnar på sina föräldrar
Föräldrar tycker ofta att det är svårt att nå fram till sina barn och måste upprepa samma saker flera gånger. Men även om man är ihärdig är det ingen garanti för framgång. Det kan verka som om barnet helt enkelt inte kan höra oss. Hur kan det komma sig? Orsakerna kan vara olika.
Du talar olika språk
Det första man måste förstå är att ett barns hjärna utvecklas gradvis upp till 25 års ålder, och föräldrar tenderar att glömma bort det. Därför är det första du ska göra att lära dig att tala på den komplexitetsnivå som barnet tänker på.
Det är nödvändigt att använda ord och begrepp som är bekanta och förståeliga för barnet. Att använda abstrakta begrepp som ansvar och rättvisa är inte lämpligt för ett sjuårigt barn, som inte kommer att förstå dem.
Barn, med alla sina önskningar, är inte små vuxna, de är människor i ett utvecklingsstadium. När du kommunicerar med ett barn ska du därför föreställa dig att du talar med någon som inte talar ditt språk.
Bristande ögonkontakt
Barn tenderar att sluta ögonen. Och ju yngre barnet är, desto oftare blir det distraherat och har svårt att koncentrera sig. Därför är det ofta så att barn helt enkelt inte hör vuxna när de är engagerade i en lek.
Om ditt barn inte hör dig ska du ta ögonkontakt med barnet innan du skriker eller svär. Gå fram till barnet, ta hans/hennes hand och upprepa din begäran.
Många ord – instruktioner
När en förälder säger till ett barn: ”Snabbt, ställ ner väskan, klä på dig och kom så går vi”, menar föräldern att barnet måste utföra en hel kedja av handlingar. Om du vill att ditt barn ska höra dig räcker det med en enda begäran om att få sällskap av andra.
Förebråelser från det förflutna
Mycket ofta talar föräldrar till sina barn på följande sätt: ”Hur många gånger ska jag säga åt dig att inte hoppa ner från rutschkanan. Har du glömt förra gången du slog dig i pannan och grät? Hur många gånger har du inte fått höra att du inte kan göra det, att du kommer att ramla”.
För det första är det osannolikt att ett barn som hör en sådan ström av ord förstår vad som sägs. För det andra lever barn här och nu och minns inte det förflutna när de brinner för något. Därför finns det inget behov av en massa ord. Istället räcker det med att säga: ”Hoppa inte av berg-och-dalbanan för du kan ramla av”.
Vaga, olämpliga frågor
I stället för att be barnet direkt om något ställer föräldrar ofta frågor som ska ge barnet en uppfattning om vad som önskas. Till exempel: ”Tycker du om att gå med smutsiga händer?”. Vuxna förstår vad sådana signaler betyder, men barn gör det inte alltid. Istället räcker det att be honom att tvätta händerna.
Upprepa samma sak
Det är vanligt att barn inte lyssnar på sina föräldrar eftersom de hela tiden ber dem att göra saker, men de går inte längre än så. Det enda de gör är att upprepa vad deras föräldrar gör för hundrade eller tvåhundrade gången. Och om sanktioner och bestraffningar inte följs av bristande efterlevnad blir konversationerna en bakgrund som kan ignoreras.
Om du vill att ditt barn ska höra dig ska du därför inte fråga mer än tre gånger. Om han eller hon inte svarar ska du tillämpa sanktioner och bestraffningar för bristande uppmärksamhet.
Naturligtvis måste allt vara med måtta så att upprepade försök att kontrollera barnets beteende inte leder till motstånd. Därför måste något riktigt viktigt krävas av barnet och det måste uppfyllas på ett otvetydigt sätt.
Permanenta förbud
Om ett barn om och om igen får höra samma saker av sina föräldrar – gör inte si, gå inte dit, rör inte vid det, drick snabbare etc. – slutar det helt enkelt att förstå dem. Ett barn som har blivit förbjudet allt upphör att förstå allvaret i förbuden.
Så i det här fallet, för att se till att barnet hör dig, minska antalet förbud, lämna de riktigt principiella och viktiga. Och upprepa dem inte ofta.
Uppringning
Om ett barn inte lyder sina föräldrar börjar de ofta skrika. Det här sättet att nå fram till barnet har dock många nackdelar. För det första kanske barnet lyder din uppmaning, men det är osannolikt att barnet förstår vad han eller hon har gjort och varför – för varje ny uppmaning måste du skrika högre och högre.
Ett annat problem är att barnet börjar lyssna först när det blir tillrättavisat. Om en förälder säger något lugnt kommer barnet inte att uppmärksamma det. För det tredje ger du barnet ett exempel på att han eller hon bara ska kommunicera genom att skrika.
Källa: tsn.ua
