Taoism (även känd som daoism) är en gammal kinesisk religion och filosofi som har påverkat populära och nationella trosuppfattningar.
Taoismen har förknippats med filosofen Lao Tzu, som skrev taoismens huvudbok, Tao Te Ching, omkring 500 f.Kr. Taoismen anser att människor och djur måste leva i balans med Tao eller universum. Taoisterna tror på andlig odödlighet, där kroppens ande förenas med universum efter döden.
”Tao Te Ching, eller ”Vägen och dess kraft”, är en samling poesi och ordspråk från omkring 300- och 400-talet f.Kr. som vägleder taoistisk tanke och handling.
Författaren anses traditionellt vara filosofen Lao Tzu, men eftersom dessa händelser föregår det historiska registret är det oklart hur korrekt denna tillskrivning är. Vissa tror att Tao Te Ching är en samling av tidigare uttalanden av många författare, och tror att kulturella och politiska skäl avgör tillskrivningen till Lao Tzu.
Icke desto mindre uppfattas Lao Tzu ofta som en bild av Tao eller en gud och ges legendarisk status.
Tao (eller Dao) är svårt att definiera, men uppfattas ibland som universums väg. Taoismen lär ut att alla levande varelser bör leva i harmoni med universum och dess energi. Ch’i eller qi är den energi som finns i universum och som styr allt.
Tao Te Ching och andra böcker om taoism ger riktlinjer för beteende och andliga sätt att leva i harmoni med denna energi.
Taoister tror dock inte på denna energi som en gud. Snarare är gudar en del av den taoistiska tron, ofta införda från olika kulturer som finns i den region som nu är känd som Kina. Liksom alla levande ting är dessa gudar en del av Tao. Taoistiska tempel, kloster och präster gör offer, mediterar och utför andra ritualer för sina samhällen.
En av taoismens huvudidéer är tron på balansen mellan yin- och yangkrafterna. Dessa idéer representerar kompatibla par – ljus och mörker, varmt och kallt, handling och passivitet – som tillsammans skapar en universell helhet. Yin och yang visar att allt i universum hänger ihop och att ingenting har en mening i sig självt.
Taoismen blev välkänd på 700-talet e.Kr. som Tangdynastins religion. Under senare århundraden samexisterade den med buddhismen och konfucianismen (en annan filosofisk religion). Daoism, konfucianism och andra religioner förbjöds dock under det kommunistiska maktövertagandet 1949.
Detta ledde till en nedgång i det öppna utövandet av taoism i Kina fram till 2010, då den kinesiske ledaren Xi Jinping ändrade regeringens inställning till religion. Istället för att avskaffa utövandet försökte Xi integrera religiösa seder i socialismen och använda dem för att stärka regeringens legitimitet.
För att uppnå detta mål började Xis kommunistiska regering att framställa daoistiska traditioner som en nationell stolthet samtidigt som de religiösa aspekterna tonades ned.
Människor började besöka taoistiska tempel och delta i taoistiska ritualer igen. Den kinesiska regeringen har också marknadsfört taoismen som ett sätt att locka turister. Man restaurerade taoistiska tempel och främjade taoistiska metoder som meditation och tai chi (en form av kampsport med långsamma, kontrollerade rörelser).
Dessa metoder har blivit populära i många andra delar av världen, där deras inflytande sträcker sig till nya områden i livet. Idag utövar många människor i och utanför Kina taoism utan att betrakta sig själva som taoister.
Källa: education.nationalgeographic.org
