Frågan är varför Litauen först nu ratificerar konventionen om förlista fartyg. Under många år har det funnits spökskepp övergivna i hamnen i Klaipėda, som utan tillsyn på vintern började sjunka från kajerna.
Klaipėda State Seaport Authority hade händerna bakbundna, med en lång och svår process för att förklara fartyget som ägarlöst för att kunna ta bort det. För att inte tala om de fartyg som spolades i land och sjönk vid hamnportarna, vilket i åratal fläckade bilden av hamnen i Klaipėda.
”Antagandet av konventionen är en process som kräver förberedelser, lagstiftning och så vidare. Det tar tid. Det finns en viss ordningsföljd. Det finns inte något sådant som att, säg, ratificera fem konventioner under en mandatperiod.
Först efter att Litauen återfått sin självständighet ratificerades fler konventioner, de var de mest nödvändiga”, förklarade Gintautas Kutka, verkställande direktör för Litauens redarförening, för ”Western Express”.
Den internationella konventionen från 2007 i Nairobi (Kenya) gäller i 69 länder och har redan ratificerats av 14 EU-medlemsstater, däribland Estland.
Enligt Kutka måste Litauens fartyg som seglar till andra hamnar redan uppfylla kraven i konventionen, trots att Litauen inte har ratificerat den.
”Vi var tvungna att få dessa förbud godkända av andra länder som hade ratificerat konventionen. Vi tecknade försäkringar hos försäkringsbolag, vi fick en försäkringspolicy, men den måste fortfarande godkännas av administrationen. Vi hade en mild huvudvärk över det.
Många av dem fick sina certifikat validerade antingen på Cypern, i Storbritannien eller i Danmark. Det var tidskrävande och, det går inte att sticka under stol med det, kostade mer pengar.
Nu kommer våra fartyg att ha detta förbud, liksom alla andra fartyg som anlöper vår hamn, oavsett vilket lands flagg de för och oavsett om det landet har ratificerat konventionen eller inte.
Vi hade också en rolig diskussion när vi diskuterade ratificeringen av denna konvention. Kulturministeriet ville inte godkänna ratificeringen. De sa att om det inte fanns några fler skeppsvrak skulle det inte finnas något kvar att utforska till havs. Förr i tiden var det så att när ett fartyg sjönk så stannade det där och det fanns ingen skyldighet att ta upp det”, säger Kutka.
Nu kommer våra fartyg att omfattas, och det kommer även alla andra fartyg som kommer till vår hamn att göra.
Den ratificerade Nairobikonventionen kommer att gälla i Litauens exklusiva ekonomiska zon, territorialhav och det territorium där litauiska kusthamnar är belägna. När konventionen väl har ratificerats kommer den att reglera alla frågor som rör omhändertagande av fartygsvrak och fastställa fartygsägarens ansvar.
Obligatorisk försäkring för fartyg kommer att behöva tillhandahållas på en viss nivå, vilket garanterar ersättning för kostnaderna för att resa det sjunkna fartyget eller en del av det till den stat i vars vatten vraket inträffade eller till andra berörda stater.
Alla fartyg med en bruttodräktighet på 300 eller mer som ankommer till eller avgår från en litauisk hamn kommer att vara skyldiga att medföra ett obligatoriskt försäkringscertifikat eller annan finansiell garanti. Denna konvention gäller inte marinen och undervattensarvet.
