Regeringens godkännande
Antalet apotek per 100.000 invånare i EU är 31, men i Litauen finns det hela 47 apotek för samma antal invånare.
Den statliga revisionsmyndighetens revisionsrapport ”Availability of Medicines to the Population” visar dock att 62,5% av kommunerna identifierar problem relaterade till tillgången på läkemedel i sina regioner.
Som svar på detta har politikerna vidtagit åtgärder. Under sommaren i år lade Antanas Matulas, dåvarande ordförande för Seimas utskott för hälsofrågor, fram ändringsförslag till apotekslagen, som innebar att man skulle införa mobila apotek så att människor skulle kunna köpa läkemedel även i mer avlägsna byar och städer.
”Jag hoppas att det skapas förutsättningar för att enskilda apotek eller apotekskedjor ska vara intresserade av att tillhandahålla denna tjänst.
Det finns städer där det bor mer än tusen personer och där det inte finns några apotek”, sade Matulas. Han föreslog att det borde finnas ”en fast tidtabell för när ett apotek på hjul ska anlända till en stad eller by, så att folk vet när det är dags”.
Regeringen har i stort sett accepterat idén med mobila apotek, men efterlyser en striktare statlig tillsyn. Mobila tjänster måste ingå i apotekslicensen, utan vilken apoteket inte kan tillhandahålla sådana tjänster. Det föreslås också att ikraftträdandet av lagen skjuts upp till den 1 november nästa år.
Lagändringarna kommer att fortsätta att diskuteras av det nya Seimas.
Inga skyddsåtgärder kvar
Žydrūnas Mineikis, ordförande för Trade Union of Pharmacy Workers, säger att projektet, som ursprungligen syftade till att öka tillgången på läkemedel i regionerna, har genomgått en grundläggande förändring.
”Den ursprungliga tanken var att förse befolkningen i regionerna, på landsbygden och i avlägsna områden med läkemedel. Nu har idén förvandlats till något annat. Det är bara det att en ny typ av apotek håller på att växa fram – apotek på hjul som kan ta sig vart de vill.”
”I regeringens första slutsats såg vi i de nödvändiga skyddsåtgärderna att mobila apotekstjänster endast kunde tillhandahållas i områden där det inte finns något befintligt apotek. Konkurrensrådet invände och dessa skyddsåtgärder finns inte längre med i den slutliga slutsatsen.”
Enligt Ž.Mineikis kommer nu ett mobilt apotek att kunna åka vart det vill med tillstånd från cheferna.
”Varför åka till byarna om man kan parkera sin buss i Gariūnai eller Akropolis, där det finns ett större flöde av människor? Det som inte är förbjudet är trots allt tillåtet.
Det är helt enkelt inte ekonomiskt lönsamt för apoteken att åka till avlägsna byar. När allt kommer omkring tar Barbora inte heller något till regionerna – det tar det bara till där trafiken är, där människor köper.
Detsamma skulle gälla för ett mobilt apotek”, säger Žydrūnas Mineikis, ordförande för Trade Union of Pharmacy Workers.
Oklara villkor för farmaceuter
Ž.Mineikis tar upp mer praktiska frågor: ”Hur är det med arbetsvillkoren? Hur är det med arbets- och viloförhållandena? Frågor om personlig hygien?
Finns det en toalett i bilen, ett handfat för att tvätta händerna? Hur stor ska bilen vara? Hur ska kylskåpen se ut för transport av mediciner?”
Ordföranden för farmaceuternas fackförbund är också bekymrad över de anställdas säkerhet. ”Hur kommer en anställd att känna sig om han måste bära på en stor summa pengar? Eller hur ska man skydda sig från berusade personer? Det finns så många frågetecken”, säger Mineikis.
”En annan viktig nyans om sortimentet – vad kommer det att ha i det mobila apoteket? Om de inte får den produkt de vill ha kommer kunderna trots allt att bli arga, och all negativitet kommer att falla på apotekaren.
Vi ser också en trend där apotekskedjor ber farmaceuter att sälja ett visst produktmärke, kosttillskott.
Folk spenderar pengar, men blir de bättre, är det effektivt? Och de förblir missnöjda igen”, säger fackföreningsledaren om hoten mot farmaceuter som arbetar i mobila apotek och tillägger att facket kommer att försöka tala med ledamöterna i Seimas om att stoppa projektet.
Var är teamet?
Regeringens slutsats är att mobila apotek kan tillhandahållas av en farmaceut, liksom av en apotekstekniker under fjärrövervakning, som tog examen före 2006, och endast i städer med färre än 3 000 invånare.
”Den viktigaste lösningen på problemet med tillgång till läkemedel i regionerna skulle vara att stärka apoteksteknikernas ställning”, säger Kristina Nemaniūtė-Gagė, ordförande för Litauens apoteksförening.
– Om apotekstekniker under överinseende av farmaceuter kunde arbeta på distans i städer med upp till 10 000 invånare skulle apoteken ha mycket bättre möjligheter att inte bara säkerställa en bredare geografisk täckning av apotek, utan också, och viktigast av allt, att apoteken skulle vara öppna på kvällar och helger.”
Hon tillägger att det inte spelar någon roll för befolkningen om tjänsten tillhandahålls i en byggnad eller i en mobil bil: ”Det är viktigt att det apotek som ligger närmast dig faktiskt är öppet när du behöver läkemedel.”
Ž.Mineikis påpekar att på mobila apotek kommer farmaceuten eller apoteksteknikern att tillhandahålla tjänsterna ensam.
”Han eller hon måste köra, servera och ge råd – det är mycket arbete. Vårt mål är att ha ett team på apoteket – apoteksteknikern, apotekaren och i det här fallet chauffören.
Genom att dela på arbetet skulle sådana ambulerande apotekstjänster vara till största möjliga nytta för patienten, inte bara tjäna pengar åt kedjan. Tyvärr är det inte aktuellt med ett team”, beklagar fackordföranden.
Han föreslår alternativa lösningar: ”Vi tror att det finns enklare sätt att uppnå detta mål utan att skapa så mycket lagstiftning. Vi skulle kunna organisera beställningen av rätt medicin och telefonkonsultationer.”
