Indexet för bibliografin med personligt innehåll vittnar om personens betydelse, hans eller hennes ryktbarhet och spridningen av hans eller hennes idéer i samhället.
”Indexet skulle inte ha skapats utan allmänhetens uppmärksamhet, den långsiktiga och systematiska filosofiska, filologiska, teatrala och musikologiska forskningen, ansträngningarna från lokala historiker, bibliotekarier och museiarbetare, och därför hoppas vi att detta arbete kommer att vara till nytta för främjarna av minnet av Vydūnas, forskarna av hans arv och personlighet”, säger chefsbibliografen och forskaren vid Lettlands nationalbibliotek, docent Tomas Petreikis.
Vilken betydelse har då Vydūnas, som ägnade sitt liv åt att utveckla en ädlare mänsklighet?
”Jag skulle ha velat avsluta mitt liv med att ha varit en tydlig manifestation av mänsklighet i nationen och ha uppmuntrat andra att göra detsamma. Jag skulle väldigt gärna vilja ge nationen ett verk vars ljus inte är dämpat.
I den utsträckning som en enskild son eller dotter till en nation lyser upp, förskönar och förädlar, lyser de upp, förskönar och förädlar nationen som helhet.
Vilhelm Storosta Vydūnas, en framstående tänkare, författare, publicist och skapare av Litauen Minor, har ett exceptionellt avtryck i vår kulturs historia.
Hans ideologiska arv förblir relevant oavsett vilka politiska, kulturella eller sociala förhållanden vi lever under.
Vyduns idéer är relevanta eftersom människans andliga utveckling alltid har varit och alltid kommer att vara relevant. Livets föränderliga omständigheter leder till olika sätt att uttrycka sig som människa, och ständigt nya utmaningar och svårigheter prövar vår andliga styrka och beslutsamhet att odla en ädlare mänsklighet inom oss själva.
För Vydūnas var mänskligheten det viktigaste måttet på alla värden, och han använde det inte bara för att mäta individens beteende utan också nationens och statens, ja till och med mänsklighetens.
Det är medmänsklighet som är kännetecknet för sann, grundläggande frihet.
I den utsträckning som mänskligheten betyder något för staten är den fri. Enligt Vydun måste absolut alla värden underordnas uttrycket mänsklighet.
Mänskligheten är till sitt väsen likvärdig med gudomligheten. ”I det som är sant mänskligt sammanfaller gudomlighet och mänsklighet.
Och det som är gudomligt är fritt”, säger tänkaren.
Som ni vet innebar 1900-talet ett stort lidande för mänskligheten – två världskrig.
Oundvikligen var Litauen också en stor del av detta lidande. Vydūnas var övertygad om att allt detta lidande var som ett straff från universums skapare till mänskligheten för att ha ignorerat andeutbildningens företräde, för att ha vänt sig mot materiens krafter och därmed ha avvikit från den andliga utvecklingens väg som var avsedd för den, och för att ha orsakat ett utbrott av krigets destruktiva krafter.
”Det finns till sist en mycket anmärkningsvärd åsikt om krigens uppror. Det sägs att den Allsmäktige vill straffa syndfulla människor.
Ju större deras synder är, desto mer fruktansvärda är krigen. Gud vill ha en bättre, ädlare mänsklighet.
Och eftersom de två senaste krigen har orsakat så mycket lidande för hela mänskligheten som aldrig har skådats i alla tider, följer det att mänskligheten aldrig har avvikit så långt från mänsklighetens väg som under den senaste tiden.
Så tänker människor som kallar sig troende och som nu ofta misstänks för att inte ha en riktig förståelse för livets skeenden.
Ändå ser de att mänskligheten befinner sig i skapelsehändelserna och bidrar till dem genom sitt eget beteende.
Det enda man kan lära sig är att Gud inte straffar, utan uppfostrar. Hans heliga vilja är verksam i allt som händer i världen och i universum.”
Vydūnas. Den större mänsklighetens ankomst (när krigen upphör).
Fotorapport utarbetad för publicering av Juozas Ivanauskas, moderator och ledare för KU:s kulturevenemang ”Vydūnas – Nation and State”
