Det är inte fisk: det här är maten du behöver äta för att stärka ditt minne och nervsystem
Är du intresserad av näringslära och vad du kan göra för att främja din kropps hälsa? Vissa livsmedel, oavsett om det handlar om hälsosamma fetter, fibrer, vitaminer, mineraler eller antioxidanter, har också olika effekter på hjärnan, minnet och nerverna. Bland de mycket intressanta upptäckterna finns upptäckten att hjärnan mår bra av sötpotatis.
Sötpotatis är också bra för hjärnan
Vi tänker ofta på hjärnan som något mystiskt, främst på grund av de komplicerade processer som äger rum i den. Dessutom verkar de svåra att greppa och förstå om man inte är expert. Enkelt uttryckt kan vi föreställa oss hjärtats sammandragningar mycket bättre än vad och hur som händer i hjärnan.
Det är dock säkert att vår kostsammansättning inte bara påverkar våra muskler och ben utan även hjärnan och dess funktion. Vi pratar ofta om nötter och frön eller fisk, men även sötpotatis hör till de extremt nyttiga livsmedel som också kan bidra avsevärt till hjärnans hälsa.
Du kan också ta reda på vad experterna säger om sötpotatis i det här inlägget från TIMEs YouTube-kanal.
Källa.
Sötpotatis: Hälsa är på insidan och på utsidan
Men genom att välja specifika livsmedel kan vi inte bara stödja hälsan hos det bultande hjärtat, utan också hjärnans hälsa och de processer som äger rum i den. Man tror att omega-3-fettsyror, antioxidanter, B-vitaminer samt vitamin E och D och mineraler, särskilt magnesium, samt flavonoider och aminosyror, är viktigast för hjärnan.
Många av dessa ämnen finns i fiskkött, vilket är anledningen till att fisk också är så hypat och att fiskens betydelse ständigt betonas. Det finns dock ett antal andra mycket nyttiga livsmedel och många av dem är växtbaserade. Det verkar som om fisk kan konkurrera djärvt med sötpotatis eller sötpotatis, till exempel.
Vad man kan förvänta sig i sötpotatis? Det är en grönsak som liknar potatisen, men egentligen bara på distans. Den är långsträckt till formen och har ett skal som är mer lila eller vinrött, men det finns också sorter med orange eller gult skal. Smaken på sötpotatisen påminner mer om morot än om potatis. Den är behagligt söt.
Sötpotatis är full av stärkelse och fibrer. Även om de innehåller sockerarter är de rent av lämpliga för diabetiker på grund av sitt låga glykemiska index. I sötpotatis finns också ett ämne som kallas caiapo, som visserligen är relaterat till insulinreglering och insulinkänslighet, men som också indirekt bidrar till hjärnans hälsa och förbättrade kognitiva förmågor.
Dessutom finns det en stor mängd vitamin A och antioxidanter i söta bröd, vilket stöder kroppens försvar samt ögonens hälsa och i slutändan hjärnan. Faktum är att de antiinflammatoriska föreningarna i sötpotatis gynnar alla organ, inklusive hjärnan, vilket bidrar till att förbättra minnet och bekämpa neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers.
Lila färgämne från sötpotatisskinn skyddar hjärnan
För att göra saken värre undersöker forskarna också den speciella sammansättningen av det lila potatisskalet. Faktum är att de oöverträffade effekterna av färgämnet i skalen har behandlat och främjat hjärnans hälsa hos gnagare.
Till exempel studier publicerade 2010 med titeln ”Purple sweet potato color suppresses the acute inflammatory response induced by lipopolysaccharide in mouse brain” tryckt i Neurochemistry International och ”Purple sweet potato color ameliorates D-galactose-induced brain aging in aged mice by promoting neuronal survival via PI3K pathway and inhibiting cytochrome C-mediated apoptosis”, som publicerades i Brain Pathology, syftar till att undersöka ett lila färgämne som har flera positiva effekter på hjärnan.
Även om det är uppenbart att samma effekt av lila färgämne på den mänskliga hjärnan inte kan bekräftas slutgiltigt, förbättrade färgämnet i skalen den kognitiva funktionen hos möss och skyddade deras nervceller mot yttre påverkan, även mot avsiktligt administrerade giftiga ämnen. Så om du ska köpa sötpotatis, välj de med lila skal och konsumera dem med det.
Källor: medicalnewstoday.com, pubmed.ncbi.nlm.nih.gov