Tjeckiens förre president och EU-skeptikern Václav Klaus undertecknade Lissabonfördraget för 15 år sedan. Detta skedde den 3 november 2009.
Den dåvarande statschefen gjorde det trots att han hade reservationer mot dokumentet. President Klaus underskrift innebar att ratificeringen av Lissabonfördraget var slutförd, inte bara i Tjeckien utan i hela EU. Tjeckien var det sista landet som väntade.
Lissabonfördraget undertecknades av stats- och regeringscheferna i Europeiska unionens (EU) medlemsländer den 13 december 2007 i Lissabon. Genom reformfördraget ändrades EU:s grundläggande dokument – Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Under det svenska ordförandeskapet trädde Lissabonfördraget därmed i kraft den 1 december 2009. Ratifikationsinstrumenten överlämnas till det italienska utrikesministeriet i Rom. Italien har fungerat som ”depositarie” sedan 1957.
Lissabonfördraget syftade till att göra EU:s institutioner mer effektiva
Lissabonfördraget syftade till att göra EU:s institutioner och beslutsprocesser mer transparenta och effektiva efter utvidgningen från 15 till 27 medlemsländer. Dokumentet gör det möjligt för unionen att ha en långsiktig ordförande, ger mer makt till chefen för den gemensamma utrikespolitiken, säkerställer ett mer demokratiskt beslutsfattande och ger större inflytande till Europaparlamentet och de nationella lagstiftande församlingarna.
Fördraget, som ersatte den planerade europeiska konstitutionen, måste ratificeras av alla 27 EU-länder.
Fördraget behöll mycket av eurokonstitutionen, men slopade beteckningen. Även hänvisningar till EU:s symboler, som flaggan och nationalsången, togs bort. Flera medlemsländer insisterade på dessa krav och hävdade att EU annars skulle få en bild av en superstat.
En ny post som ordförande för Europeiska rådet inrättades, som väljs av de europeiska ledarna för en period på 2,5 år, som kan förlängas med ytterligare en period. Detta ersätter den tidigare praxisen med en ny politiker som ordförande för Europeiska rådet var sjätte månad.
Principen om en kommissionär per land i Europeiska kommissionen är inte längre giltig.
EU-lagstiftningen tillåter högst 750 ledamöter och en talman/ordförande i Europaparlamentet. Antalet platser i varje land beslutas före varje val till Europaparlamentet. Under innevarande mandatperiod finns det 720 ledamöter i Europaparlamentet.
Lissabonfördraget omfattar EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, som undertecknades den 11 december 2007 i Europaparlamentet. Stadgan, som för första gången tydligt fastställer EU-medborgarnas grundläggande rättigheter, undertecknades och proklamerades 2000 som en bilaga till Nicefördraget, men blev inte rättsligt bindande. Europaparlamentet insisterade på att stadgan skulle inkluderas i förslaget till EU-konstitution, vilket skulle ha gett den full rättslig kraft, men detta skedde inte på grund av att texten till konstitutionen förkastades i de franska och nederländska folkomröstningarna. Det var först i det nya utkastet till EU:s reformfördrag som stadgan om de grundläggande rättigheterna slutligen bekräftades som rättsligt bindande, även om det inte förändrade det faktum att stadgan inte skulle ingå i själva fördragstexten.
