Vi förlorar allierade och vi är svagare. Experter utvärderar Juraj Blanárs utrikespolitik (enkät)
I dag firar Juraj Blanár ett år i spetsen för den slovakiska diplomatin. Hur utvärderar experterna dessa 12 månader? Det frågar Pavol Demes, tidigare minister för internationella relationer och analytiker.
Frågor från enkäten:
1. Hur bedömer du regeringens insatser på det utrikespolitiska området under det senaste året?
2. Har bilden av Slovakien och landets ställning förändrats utomlands?
3. Hur bedömer du diplomatiska ministeriets samarbete med företrädare för den akademiska världen och expertvärlden?
Alexander Duleba, analytiker vid Slovak Society for Foreign Policy och professor vid universitetet i Presov
1. Vi håller på att förlora våra närmaste allierade. Tjeckiens regering har ställt in regeringssamråden och har inga bilaterala kontakter med Polen på högsta nivå. Premiärministern har bara rest till Polen en gång för att träffa EU-kommissionens ordförande och partner från grannländerna om EU:s ekonomiska stöd efter översvämningarna. Regeringens ståndpunkt om Rysslands krig mot Ukraina gör att vi isoleras i det europeiska beslutsfattandet. Vi är inte inbjudna, tillsammans med Ungern, till de viktiga förhandlingarna om utformningen av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken som initierats av Frankrikes president Macron. På grund av ansträngningarna att orbanisera det politiska systemet i Slovakien förstår våra viktigaste allierade oss inte längre och vet inte vad de kan förvänta sig av oss. Med andra ord har våra relationer med våra närmaste grannar (med undantag för Ungern, som på liknande sätt isolerade sig för länge sedan) och närmaste allierade i Europa försämrats dramatiskt under det senaste året. Vår förmåga att vara med och utforma den viktiga EU-politik som våra intressen är beroende av har minskat dramatiskt. Vi förlorar inflytande när det gäller att utforma den grundläggande ram som Slovakiens säkerhet och välstånd är beroende av.
2. Jag har redan svarat på den första frågan. Vi har blivit en oläslig partner för våra viktigaste allierade. De involverar oss inte i de viktiga debatterna om den gemensamma europeiska politiken, som äger rum informellt mellan toppmötena, inte vid formella toppmöten.
3. Slovakiens utrikesministerium har sedan 2004 avskaffat bidragssystemet för att stödja tillämpad forskning i internationella relationer, som hade varit i drift i tjugo år. Därmed har man gjort sig av med sitt främsta verktyg för att odla den utrikespolitiska gemenskapen i Slovakien och involvera tankesmedjor och universitet i det utrikespolitiska beslutsfattandet. Samarbetet har varit nedlagt i ett år.
Grigorij Mesezjnikov, statsvetare, ordförande för Institute for Public Affairs
1. Jag anser att regeringens utrikespolitiska resultat under 2024 inte är övertygande, betydligt svagare än under de senaste åren. Den officiellt deklarerade ”suveräna utrikespolitiken på de fyra kardinalpunkterna”, som strider mot statens fortfarande giltiga provästliga (proeuropeiska och proatlantiska) utrikespolitiska doktrin, manifesterades genom ett försvagat stöd för Ukraina (ett tydligt ”nej” till Ukrainas inträde i Nato), fraternisering med det aggressiva Rysslands diplomati och en distanserad flirt med Kina. Det visar sig att Smer-SD:s partitopp mentalt står närmare auktoritära och diktatoriska regimer (Ryssland, Kina, Iran, Venezuela, Kuba) än demokratiska allierade i Nato och EU.
2. Slovakiens image utomlands har försämrats och landets ställning i världen har försvagats. Detta är resultatet av att regeringen (inte diplomatin) inte uppträder som en allierad. Premiärminister Ficos och andra regeringspolitikers uttalanden och agerande i frågor som rör det rysk-ukrainska kriget, övertrampet mot Ryssland och anklagelserna om att väst skulle underblåsa ett ömsesidigt dödande av slaver har minskat Slovakiens trovärdighet bland allierade till ett minimum och bidragit till att förbindelserna på regeringsnivå med vår närmaste allierade och partner – Tjeckien – i praktiken har frysts.
3. En fullständig katastrof för Slovakiens utrikespolitiska diskurs (men också för trovärdigheten i regeringens politik) är flytten av Globsec-konferensen från Bratislava till Prag. Den främsta orsaken till detta var att samarbetet mellan regeringen och konferensens arrangörer avbröts och att regeringens stöd till ett välfungerande projekt, som bland annat förkroppsligade samarbetet mellan regeringen och den icke-statliga sfären på området utrikespolitik och internationella relationer, upphörde. Under tidigare år har jag som representant för IVO, tillsammans med andra experter från den akademiska världen och oberoende forskningsinstitutioner, bjudits in av Utrikesdepartementet till expertdiskussioner om aktuella frågor och utsikter för världspolitiken, möjliga scenarier för den fortsatta utvecklingen. Jag har också flera gånger (också tillsammans med ett antal oberoende experter) deltagit i bilaterala tjeckoslovakiska utrikespolitiska expertkonsultationer som anordnats av båda utrikesministerierna med möjlighet att presentera resultaten av institutets forskningsverksamhet (t.ex. resultaten av projektet om Visegrad-samarbetet som stöds av den internationella Visegrad-fonden). I oktober 2023 hade jag inte fått någon sådan inbjudan, och jag förväntar mig inte att situationen kommer att förändras alls innan den nuvarande regeringens mandatperiod löper ut.
Peter Weiss, oberoende kommentator, f.d. diplomat och politiker
1. Som ett år av självisolering i syfte att stärka den utrikespolitiska suveräniteten. Jag kan inte minnas ett så litet antal officiella besök av presidenter, premiärministrar och utrikesministrar i Slovakien som efter att den fjärde Fico-regeringen tillträdde. Regeringen talar om en politik på alla fyra sidor av jorden, men den enda allierade som Slovakien har kvar är Ungern, som inte döljer sina revisionistiska avsikter. Det har förstört förbindelserna med vårt närmaste land, Tjeckien, och det har inte hållits något officiellt möte med Polen på premiärministernivå. V4 har upphört att fungera på politisk nivå på grund av den slovakiska och ungerska regeringens ukrainska politik.
2. Slovakien har blivit en partner med två ansikten för EU:s och NATO:s medlemsländer. Premiärministern, utrikesministern och regeringsmedlemmarna gör och säger något annat utomlands än de gör hemma till sina väljare. Detta är särskilt märkbart i samband med Rysslands aggression mot Ukraina. I stället för att skarpt fördöma Putins brott mot freden och nedmonteringen av det europeiska säkerhetssystemet har man kritiserat EU för att stödja Rysslands övertramp i försvaret av Ukraina och för att orsaka dödandet av slaverna, och Ukraina för att fräckt försvara sig och för att, genom att inte ge kejsaren vad han kräver, förlänga kriget och förhindra och förkasta freden. Gentemot EU, USA och Nato gör regeringen suveräna gester, men gentemot Ryssland uppträder den underdånigt, nästan så att den blir hängiven. Vi har blivit ett opålitligt land; våra allierade kan inte lita på oss.
3. MOFA har målmedvetet och systematiskt avskärmat sig från samverkan med den akademiska världen och den icke-statliga sektorn. Detta var senast fallet under Vladimir Mečiars tredje regering. Utrikespolitisk konsensus har byggts upp i samarbete med den tredje sektorn och arbetsmarknadens parter sedan Slovakien blev självständigt, men i dag beslutas utrikespolitiken av kabinettet och konsensus om utrikespolitik och säkerhet är obefintlig. I en situation där det inte är uteslutet att det blir någon form av fred efter att konflikten i Ukraina har upphört, strävar regeringen inte alls efter ett sådant samförstånd.
Rastislav Káčer, kommentator, f.d. diplomat och utrikesminister
1. Om detta vore ett betyg på en tentamen skulle regeringen få F, eller ”underkänt”. Slovakiens utrikespolitik under det senaste året har varit en ren katastrof och ett strategiskt självmord. Slovakien har blivit en tjänarinna och ett språkrör för den ryska nyfascismens intressen och den ungerska autokratiska och storungerska politiken. Detta år har varit utan motstycke sedan Slovakien grundades och har överträffat även de värsta förväntningar.
2. Slovakien har aldrig haft en lysande image utomlands. För ett tag, kanske några år med två Dzurinda-regeringar, placerade oss i ligan av framgångsrika och inspirerande länder. I år har man lyckats decimera även de sista resterna av en positiv bild. En särskilt djärv utrikes- och säkerhetspolitik, en tydlig strategisk vision för 2020-23 som vann respekt och sympati även hos maktspelarna – allt detta är oåterkalleligen borta. Slovakien har blivit en irrelevant EU-stat på ett år, utan respekt från sina partner. Vi har förlorat vår plats på den strategiska kartan. Och vi har framstått som stjärnan i rysk propaganda och hybridkrigföring. Premiärminister Ficos partner är Putin, Orbán och Vucic. Vi har genomgått en frivillig självmarginalisering och förstört resultatet av det långsiktiga arbetet inom den slovakiska utrikestjänsten.
3. Diplomatiska institutionen har inget samarbete med några respekterade institutioner inom expertvärlden och den akademiska världen. Inte ens på hemmaplan, än mindre utomlands. Det finns inget att utvärdera. Diplomatiska institutionen är osynlig, ohörd, utan åsikter och respekt. Det är en tragedi för en liten stat.
Miroslav Wlachovský,senioranalytiker på Globsec, f.d. diplomat och utrikesminister
1. Som skada på relationerna med ett antal av våra allierade inom EU och Nato, en nedgång i landets internationella betydelse och en form av självisolering som främst orsakas av den olämpliga och okänsliga retoriken från premiärministern och ledarna för den styrande koalitionen i förhållande till Ukraina, motstånd mot rysk aggression och sammandrabbningar med företrädare för Putinregimen. Samtidigt omfattar detta angrepp på den politiska oppositionen, medierna och regeringskritikerna, liksom vissa lagändringar som skadar uppfattningen om rättsstatsprincipen i Slovakien. Vår utrikespolitik i dag kännetecknas av tvetydighet, transaktionalism och extrem kortsiktighet. Den är full av högljudd suveränitetsretorik som främst syftar till inhemsk konsumtion, men som bara är en skärm bakom vilken det finns en skrämmande tomhet och en förlust av position och respekt från dem som borde betyda något för oss på lång sikt.
2. Båda har blivit värre. Slovakien förlorar styrka som bygger på långvariga allianser och samarbete med det demokratiska väst, samtidigt som landet inte får några viktiga partners och anhängare.
3. Som en missad möjlighet, missförstånd och skada på landets mjuka makt, eftersom denna skapas av de nätverksförbindelser och allianser som utrikesministeriet har med organisationer inom den tredje sektorn och den akademiska världen. Dessa är ofta inkörsporten till information om Slovakien för utländska partner som är intresserade av oberoende perspektiv och expertis om utrikespolitiken och den inhemska utvecklingen i Slovakien.
Peter Terem,Professor ochChef för institutionen för internationella relationer och diplomati vid Matej Bel-universitetet i Banská Bystrica
1. Jag ser positivt på det faktum att den strategiska inriktningen på Slovakiens utrikespolitik är oförändrad och fortsätter att baseras på Slovakiens medlemskap i EU och Nato. Slovakien har dock förlorat dynamiken i sitt aktiva förhållningssätt på den internationella scenen under tidigare år när det gäller verksamheten hos statliga och icke-statliga aktörer som är intresserade av att destabilisera de konstitutionella grunderna för demokratiska politiska regimer och arbetar för att förändra den befintliga internationella ordningen som bygger på respekt för principerna och normerna i internationell rätt, eller hotar säkerheten och stabiliteten i det euroatlantiska området, som vi är en integrerad del av.
De uttalade ansträngningarna för ett mer pragmatiskt förhållningssätt kunde ha varit mer effektiva om de hade baserats på att stärka alliansbanden med de närmaste grannarna i den centraleuropeiska regionen, liksom med Tyskland, Frankrike, Storbritannien och USA.
2. Uppbyggnaden av en positiv bild av Slovakien har legat långt efter de trender som har observerats i över två decennier i de utvecklade länderna. Det handlar främst om att stärka den mjuka makten, som vilar på tre pelare – utrikespolitik, värderingar och kultur. Forskning om hur man målmedvetet projicerar en stats image utomlands bekräftar att det viktigaste är att en sådan image motsvarar de värderingar som ett visst land tillämpar på hemmaplan. Tyvärr har inrikespolitiska faktorer påverkat Slovakiens image i världen negativt. I detta sammanhang är det nödvändigt att påpeka problemet med att upprätthålla konsekvensen i de högsta politiska företrädarnas tal om viktiga utrikespolitiska frågor. Vi identifierar fall av dikotomi som beror på att man för en inhemsk publik presenterar ståndpunkter om internationella politiska händelser som strider mot strategiska utrikespolitiska mål. Vi ser ett dubbelspår i utrikespolitiken, där det ena spåret på ett ansvarsfullt sätt eftersträvar våra uttalade mål och vitala intressen för Slovakien som en stat förankrad i EU och Nato, medan det andra fokuserar på att vinna politiskt kapital från pro-ryska eller anti-västliga/anti-amerikanska folkliga stämningar. Slovakiens image utomlands påverkas också i onödan negativt av att de högsta politiska ledarna uttrycker sympati för odemokratiska och auktoritära regimer, vilket ofta står i strid med, eller åtminstone inte är förenligt med, det första spåret, vilket väcker frågor om trovärdigheten och stabiliteten i Slovakiens utrikespolitiska inriktning bland våra allierade.
3. Diplomatministeriet har sett över formerna och medlen för samarbetet med traditionella partners (praktikplatser, stipendiesystem etc.), vilket har lett till att intensiteten i det ömsesidiga samarbetet delvis har minskat. Funktionella nätverksstrukturer (statsförvaltningen, den akademiska sektorn, den privata sfären, den civila sektorn) och lämpligt utformade bidragssystem skulle kunna ge önskvärda synergieffekter med positiva konsekvenser för främjandet av Slovakiens intressen utomlands.
Vi kan dra slutsatsen att utrikespolitiska frågor uppenbarligen kommer att fortsätta att uppmärksammas snabbare, oftare och intensivare av den allmänna opinionen, vilket ökar
behovet av att investera dynamiskt och konceptuellt i kommunikationen med allmänheten. Underskattning och försummelse av detta problem i Slovakien innebär att allmänheten i allt högre grad kommer att kompensera för informationsunderskottet genom att acceptera lättfattliga och fängslande konspirationsteorier om världshändelser, särskilt på det utrikespolitiska området, vilket strider mot de uttalade målen för en suverän utrikespolitik som skyddar nationella intressen.
