”Hallå, hallå, det här är Radio Bukarest!”. Res tillbaka till 1950-talet, då radiopalatset byggdes. Det gamla högkvarteret, en vacker byggnad på Berthelot, hade förstörts under kriget – MAKE BUCHAREST GREAT AGAIN
På 1920-talet dök de första radioantennerna upp på Bukarests art deco-byggnader och ägarna visade stolt upp dem som bevis på sin koppling till en av 1900-talets mest revolutionerande uppfinningar.
Efter bilen var radion symbolen för hög social status, och den som hade en radio hade tillgång till allt som var nytt, fantastiskt, vackert och intressant i världen. Han kunde som genom en hägring förflyttas till en teaterpjäs eller en Mozartsymfoni utan att behöva lämna hemmet.
Hela familjen samlades i vardagsrummet, där den futuristiska radioapparaten, en juvel från framtiden, tronade på en plats av vördnad. En kult, inte bara en artefakt.
Från den magiska lådan ljöd den mänskliga rösten med alla dess tonfall, musik, radioteater, aktuella nyheter från hela världen, underhållning efter eget val, kungens nyårsbudskap, viktiga meddelanden till landet och till och med den första barnpjäsen, ”Pufușor och mustasch”, 1929. Att kommunicera trådlöst över hela världen var, med all rätt, en sensation.
Radio, en källa till underhållning och god humor, men också språkrör för de politiska regimerna under de senaste hundra åren. ”Lenin levde, Lenin lever, Lenin kommer att leva”
Radion kallades ”en ny själ” in i rumänernas hem och liv.
Vad lyssnade Bukarests invånare på under mellankrigstiden? Hur blev radion ett vittne till vår historia och en plats där historia skrevs? Vad tänkte de som till exempel den 20 april 1960 hörde det litterärt-konstnärliga montaget ”Lenin levde, Lenin lever, Lenin kommer att leva”?
Hur kom det sig att vi på 1980-talet fångade utländska, illegala stationer på grund av hunger efter information och sanning?
Nedan följer historien om en symbolisk byggnad i Bukarest, platsen från vilken den exakta tiden angavs och anges, sändaren av god humor eller giftig propaganda, förvaringsplatsen för ett imponerande arkiv av radiofonisk teater, med rösterna från de största skådespelarna genom tiderna.
Du kommer att upptäcka magin i de osynliga vågor som har följt flera generationers liv.
1 november 1928, kl. 17.00, invigs den nationella radiostationen med utropet ”Hallå, hallå, det här är Radio Bukarest, Rumänien!”
Från den stunden var det aldrig tyst hemma.
Låt oss gå tillbaka till 1925, då det elektrotekniska institutet vid Bukarests universitet, under ledning av prof. eng. Dragomir Hurmuzescu, byggde och tog i bruk den första radiomottagaren.
För första gången fick lyssnarna ta del av de första offentliga auditions, två gånger i veckan, på torsdagar och lördagar kl. 21.30.
Den första skådespelaren som bjöds in till mikrofonen var Victoria Mierliescu, som framförde poesi. År 1928 fick lyssnarna ta del av den första symfonikonserten, som gavs av Radioorkestern under hans ledning, med ett exklusivt program Mozart och Haydn(Källa: Romanian Broadcasting Society, srr.ro).
”Osynliga vågor kommer att tränga in i det mest avlägsna och ensamma hörnet av landet.”
”Radio måste betraktas, särskilt i vårt land, som en fråga av stor social, pedagogisk och nationell betydelse för själarnas uppvaknande, förverkligande och upphöjelse. Dess osynliga vågor, som genom himlen bär den harmoniska sången, den ljuva versen och det upplysta rådet, kommer att tränga in även i de mest avlägsna och ensliga hörn, där det skulle vara svårt att få fram något annat budskap”, sade professor Dragomir Hurmuzescu, ingenjör, i sitt öppningstal, enligt srr.ro.
Under årens lopp har byggnaden på Gen. Berthelot Street kallats Casa Radio, Casa Radiodifuziunii, Casa Radiofoniei eller Radiodifuziunii Palace. SRR:s första högkvarter bombades och förstördes i augusti 1944 av den tyska armén
På 1950-talet ritades byggnaden på General Berthelot Street i italiensk modernistisk stil av arkitekterna Tiberiu Ricci, Leon Garcia, Jean Beral och Mihai Ricci, omgiven av gamla hus på Temișana- och Berthelot-gatorna.
I SRR:s huvudkontor finns för närvarande Radio Romania Actualități, Radio Romania Cultural, Radio Romania Muzical, Antena Satelor, Radio Romania International, Radio București FM, Radio 3net, Casa Radio förlag och pressbyrån RADOR.
Ensemblen består av 3 byggnader och hus Mihail Jora konserthusDenna 10.000 kvm stora byggnad, som stod klar 1961, är utrustad med för tiden avancerade faciliteter. (Källa, RADOR).
Det fanns inget upplyst sinne, skådespelare, författare, konstnär, musiker, rapsodist, lyriker, vetenskapsman eller uppfinnare som inte hade ett radioprogram.
Radiobyggnaden, där historien skrevs. År 1939 meddelade beväpnade legionärer att Rumäniens premiärminister Armand Călinescu skulle mördas
På radion ”Village Hour”Maria Tănase debuterade med ”Cine iubește și lasă” (1938), och kung Mihais ”Proclamația către Tara” (Proklamation till landet) av den 23 augusti 1944 sändes också i radio.
Våra farfarsföräldrar, morföräldrar och föräldrar lyssnade på George Vraca på radion, och marskalk Antonescus eller Nicolae Ceausescus ord nådde deras hem genom osynliga kanaler.
De som lyssnade 1939 hörde hur 8 beväpnade legionärer tog sig in i SRR:s högkvarter och meddelade att Rumäniens premiärminister Armand Călinescu skulle mördas.
”Philips var det första utländska företaget som kommersialiserade radiomottagare, elektriska rör, högtalare och andra komponenter i Rumänien”
”I takt med att radioprogrammet expanderade från 2-3 timmar i veckan till flera timmar om dagen ökade både längden och mångfalden på radiosändningarna och antalet lyssnare ständigt. Antalet abonnenter steg från 2 000 under det första sändningsåret till 14 500 i slutet av 1928 och 274 314 i slutet av 1938. De första civila rumänska radioapparaterna, i själva verket tvåvägsradioapparater, byggdes mellan 1926 och 1928, och de två specialiserade tidskrifterna ”Radio Român” och ”Radiofonia” presenterade olika radiomottagarsystem som radioamatörer kunde bygga själva. Philips var det första utländska företaget som kommersialiserade radiomottagare, elektriska rör, högtalare och andra komponenter och 1933 öppnade man en monteringslinje i Oradea, en verkstad som ett år senare flyttades till Bukarest. Inom några år monterade Philips fabriker i Rumänien 10 000 apparater per år”, källa Ioana Calen, ”Media history through the layers of antennas, the interwar period”, i E-Zeppelin Magazine, e-zeppelin.ro.
”Radioantennerna, som visas upp med sådan eftertryck, berättar om löftet om modernitet som fördes med sig av den teknik som snabbt skulle tränga igenom alla skikt i samhället”
”När vi analyserar de mellankrigstida byggnaderna som fortfarande har kvar de modernistiska antennerna idag eller som en del av denna arkitektur, noterar vi följande konstanter hos dessa vertikala metallelement som bevis på deras betydelse för ägarnas personliga prestige: deras överdrivna storlek, deras privilegierade position i fasadens sammansättning, sättet att fästa dem som tillsammans med putselement bildar lätt identifierbara dekorativa mönster i art deco eller paquebot-stil/streamline, samt vissa skillnader mellan deras avslutningar, med en, två eller tre skivor.
Radioantennerna, som visas upp med sådan eftertryck, berättar om löftet om modernitet som fördes med sig av den teknik som snabbt skulle tränga in i alla skikt av samhället och om en ny typ av kollektiv föreställningsvärld som tog fart vid den tiden”, (källa: Ioana Calen, ”Media history through layers of aerials”, i E-Zeppelin Magazine, e-zeppelin.ro).
1940 är radion underställd propagandaministeriet och kommer så att förbli fram till 1989
Om lyssnarna 1930 fick ta del av den första operasändningen från en rumänsk sändningsstudio, den första specialsändningen på nyårsafton, de första kurserna i franska (av Blanche Berney) eller den första direktsändningen av en gudstjänst från St Sylvesters kyrka i Bukarest 1940, under andra världskriget, skulle allt komma att förändras.
Radion placerades under Propagandaministeriet. Den nya lagen hänvisade till SRR som en ”monopoliserad statlig public service med politiska, kulturella, utbildningsmässiga, informativa och underhållande syften” (SRR:s arkiv, akt 22/1940).
Hur skulle det vara att tvingas lyssna på en enda radiostation, med program som dikteras av ett enda parti?
Radion skulle förbli maktens språkrör fram till December 1989. Idag, när du är hemma eller i din bil, kan du lyssna på vilken radiostation du vill, föreställ dig bara att 1953 monopoliserades etern av sändningar tillägnad 4-årsdagen av grundandet av av Donau-Svartahavskanalen, 5 år sedan nationaliseringen av de viktigaste produktionsmedlen, sändningar tillägnade ”Världsfestivalen för ungdomar och studenter för fred och vänskap”, 10 år sedan slaget vid Stalingrad, 35 år sedan Röda armén bildades, etc. (källa, Romanian Broadcasting Society, srr.ro).
1960, ”Veckans låt: Idag sjunger de stora ugnarna”
När det gäller 1960, i april, på 90-årsdagen av födelsen av I.V.. Lenins födelse, sändes ett paket med specialprogram. Den 20 april lyssnade våra föräldrar på det litterärt-konstnärliga montaget ”Lenin levde, Lenin lever, Lenin kommer att leva”. Den 21 april, i programmet ”Ungdomar är kära för oss”, programmen ”Lenin, vår älskade lärare – några ungdomars ord” och ”Jag var lika ung som du när jag såg och träffade Lenin – en veteran inom arbetarrörelsen.” Övrigt:””Prestationer vi är stolta över”, ”Mot nya segrar”, ”23 augusti – Stalintorget sänder militärparad och demonstration av arbetande människor den 23 augusti”, ”Vietnam Music Week”, 30 augusti – ”Veckans låt: Idag sjunger de stora ugnarna” och ”140-årsdagen av Friedrich Engels födelse”, ((källa, Romanian Broadcasting Society, srr.ro).
Byggnaden på General Berthelot Street, SRR:s huvudkontor, är ett verk av stora arkitekter som utbildades under mellankrigstiden
Den 24 augusti 1944 förstördes även studiorna och den första byggnaden för Radio Broadcasting Corporation på General Berthelot Street 60 (bredvid SRR:s nuvarande huvudkontor) av tyskt flyg.
Nationalradions nya huvudkontor byggdes på 1950-talet och är ett verk av arkitekterna Tiberiu Ricci, Leon Garcia, Jean Beral och Mihai Ricci. Tidningen Arhitectura, nummer 9-10 1952, ägnas en omfattande artikel åt representativa byggnader i Bukarest och Rumänien, uppförda omedelbart efter kommunismens införande.
Artikel om ”Arkitektur i P.R.R.” i Moskva beskriver med socialistisk elan, på träspråk med sovjetisk accent: Musikteatern i Bukarest (Rumänska Operan), ett projekt undertecknat av Prof. Dr Octav Doicescu, Scânteii-huset (arkitekt Horia Maicu), Dinamo Club, arbetarbostäder, men också Radiofonins hus, ett exempel på modernistisk arkitektur i full socialistisk anda.
Texterna till de tal som marskalk Antonescu och hans generaler höll i radio under kriget, åtal inför folkdomstolen
År 1940 kallades radioprogram för ”Nationens timme, Soldatens liv, Den tyska timmen, Den italienska timmen, De sårades timme, Den italiensk-rumänska och den tysk-rumänska HOSTIME”I juni 1946 hänvisades alla som hade hållit föredrag vid ”Ora Ostașului” till den allmänna domstolen, allmänna åklagaren, kansli IX, enligt SRR:s arkiv, 109/1945. I september utfärdades lagdekretet om utrensning av den offentliga förvaltningen av ”fascistiska element”.
Den 28 april 1945 begär folkdomstolen att SRR ska tillhandahålla texterna till de radiokonferenser som hölls av följande personer: Ion Antonescu, Mihai Antonescu, George Leon, Constantin Petroviceanu, Mihail Sturdza, generalerna Pantazi, Dobre, Dumitru Popescu, Iacobici, Radu Rosetti, Potopeanu. Listan är enorm, från Henric Otetelașanu till ingenjör Bușilă. Nationalradion blir radiokommittén i RPR:s ministerråd. (källa, Romanian Broadcasting Society, srr.ro).
1952 tas den nuvarande radiobyggnaden i bruk, förverkligad enligt SRR:s gamla planer, under Vasile Ionescus ledning, en lysande direktör under mellankrigstiden
”Radiohuskomplexet är avsett att inhysa radiokommitténs administrativa, tekniska och operativa tjänster. Inom en snar framtid kommer komplexet att vara så färdigställt att det kan tillgodose inte bara radions behov utan även behoven under experimentfasen av televisionen. Planeringen av Radiohuset påbörjades 1949. Under sommaren samma år gjöts också en stor del av grunden, så att i slutet av december 1949 var de armerade betongramarna för en av komplexets flyglar redo att uppföras på 6-våningshöjden. (Källa, Biblioteca Uniunii Arhitecților din România, ”Revista Arhitectura, 1952- nr 3, ”Probleme plastice la Casa Radiofoniei”, artikel undertecknad av arh. L. Garcea).
”Platsen, som var inramad av Bukarests gamla gator och hade en svårframkomlig väg, utgjorde ett antal hinder för den arkitektoniska organisationen av de stora delarna av ensemblen. Byggnadens placering dikterades främst av förekomsten av den ursprungliga kärnan i Radiodifuziunei och samtidigt av en rad tekniska förhållanden som var specifika för Radio. Kompositionens huvudaxel har dragits på bisvektorerna av den vinkel som bildas av de intilliggande gatorna, en axel på vilken en ny artär också kommer att dras, som förbinder en av gatorna med torget framför Radiohuset.
”Ingången är genom en monumental portik, dekorerad med statyer och kapitäl inspirerade av de i Hurezi”
”Förutom de rent tekniska rummen och kontoren har Radiophonic House-komplexet, som en extremt viktig komponent, en stor konsertstudio. För hela denna hall, med dess foajéer och annex, har tonvikten lagts på en mer uttalad plasticitet på fasaden. Allmänheten kommer in genom en monumental portik som vilar på pelare, med ett entablement som är utskuret vid varje pelare och dekorerat med statyer upptill. Kapitälen är modellerade efter Hurezi och profilerna är tolkade i en förenklad modell. Entrédörrarna har rik mässingsdekor. Foajéernas sidofasader, under samma taklisthöjd, har en plattare arkitektur, så att betraktarens intresse dras till entréns centrala motiv.
”En smal kolonnad omger restaurangen på översta våningen”
Konserthusets frenetiska spel av volymer, skuggor och ljus projiceras glatt på de administrativa och tekniska gruppernas lugna, expansiva massor. De varierande höjderna på dessa grupper bildar ett iögonfallande crescendo som avslutas med en smal kolonnad som omger restaurangen på översta våningen. I vissa studier kompletterades kronan på ensemblen, kolonnaden, med en serie tinnar, som gav en extra livfullhet genom sitt spetsverk mot himlen” (”Revista Arhitectura, 1952- nr 3, ”Plastic problems at the Radiophonic House”, artikel signerad av arh. L. Garcea).
Mihail Jora Concert Studio, ritad av Tiberiu Ricci, arkitekten som också ritade Sala Palatului
Den första konserten i ”Mihail Jora” Concert Studio gavs 1960 av violinisten David Oistrah i den nya multifunktionella salen. I dag, i ett Bukarest som saknar akustiska konsertstudior med hög prestanda, ligger Radio Studio på andra plats efter Romanian Athenaeum. Projektet beskrevs av arch. Tiberiu Ricci i tidskriften ”Arhitectura R.P.R.R.”, nr 6, 1960, källa: Biblioteca Uniunii Arhitecților din România.
”Akustiska krav medförde en tredimensionell behandling av utrymmet med reflekterande och vibrerande material”
”Den harmoniska kombinationen av de två villkoren, funktion och estetik, krävde långa studier och ett intensivt och uppriktigt samarbete med de specialiserade grupperna, med särskild uppmärksamhet på akustiska lösningar. De detaljerade studierna inleddes 1958. Valet av material för den akustiska och ytliga behandlingen krävde kontinuerliga överväganden och ofta laboratorietester av ytmaterialen. Möjligheterna att välja material var dock relativt begränsade med tanke på de akustiska kraven, som i detta fall krävde en tredimensionell behandling av utrymmet med reflekterande material som kunde vibrera” (Källa: Romanian Union of Architects Library, ”The Concert Studio of the Radio and Television Broadcasting”, artikel undertecknad av arch. Tiberiu Ricci i tidskriften ”Arhitectura R.P.R.”, nr 6, 1960˝).
”Från planformen och det lämpliga förhållandet mellan den tredje dimensionen, till den kurva som valts för taket och den nära kopplingen i dess lösning med de valda strukturella, luftkonditionerings- och belysningssystemen, och till den sista detaljen, behandlingen av golvet och möblerna för publiken med lämpliga absorberande och reflekterande material, krävde alla detaljerade problem i konsertstudion ett kontinuerligt samarbete mellan alla specialister, så att den inre arkitektoniska bilden kunde nå den enhetliga formeln, ett uppriktigt uttryck och en tillfredsställande plastisk effekt”.
”En typisk sändningsstudio, fördubblad i sin funktionella sida av omtanken om kraven från en publik som gillar direktlyssning av hög ljudkvalitet”
”New Hall har en unik funktion: konsertstudio med publik – det vill säga att framföra musikaliska, orkestrala och vokala framträdanden på bästa sätt och på ett naturligt sätt, både för radio- och TV-sändningar och inspelningar och för auditoriets publik-åskådare. Huvudfunktionen är dock fortfarande möjligheten att fånga upp, spela in och optimera uppspelningen genom mikrofonen av studions produktion, för att tillfredsställa de hundratusentals lyssnare av radio- och TV-apparater hemma och utomlands.
”Studion har en trapetsformad form med ett dubbelt rumsligt hölje som är oberoende av resten av byggnaden för att säkerställa isolering av ljudöverföring, både inifrån och utifrån.”
Vid utformningen av dagens sändningsstudior tillämpas normalt de idealformler som krävs för att erhålla optimala efterklangstidskurvor beroende på de specifika produktionsfrekvenser som studion är avsedd för – tal, kör, små eller stora orkestergrupper etc. Konsertstudion och alla dess tekniska och publika annex är utrustade med luftkonditioneringsanläggningar som uppnår klimatparametrar (temperatur, luftfuktighet och renhet) inom komfortzonen, både sommar och vinter. Dessa gränser hålls vid 20-22 °C på vintern och 23-25 °C på sommaren och i annex, korridorer, foajéer, kapprum, kapprum, kapprum, kapprum, kapprum, maskinrum, laboratorier, toaletter. (Källa: Biblioteca Uniunii Arhitecților din România, ”Studioul de Concerte al Radiodifuziunii și Televiziunii”, artikel undertecknad av arh. Tiberiu Ricci i tidskriften ”Arhitectura R.P.R.”, nr 6, 1960˝).
Luftkonditioneringssystem, toppmoderna för 60-talet, säkerställer en behaglig temperatur på sommaren och vintern i konsertstudion
På sommaren sker kylning och torkning av luften i ett första steg genom att spruta vatten vid 14 grader C, som tillförs från två djupa brunnar, drivna av dränkbara pumpar på 50 m3 per timme, med en effekt på 20 kw. I det andra steget används torrkylningsspolar som matas av en station med kylmedelskompressorer. För allmänbelysningen i konsertstudion och de tekniska och publika annexen har man valt glödlampsbelysning. Lysrörsbelysning har installerats i de annex som är nödvändiga för de medverkande – kören och orkestern.
Det material som använts för väggarna i den egentliga studion är detsamma som i den akustiska behandlingen av väggarna, där man kan notera den enastående kvaliteten på fanéret med inläggningar av naturlig ek. Inramningen av panelen gjordes med massiva, profilerade läkt av rosenträ. Samma massiva furuträ användes för diffusionsstavarna på sidorna av salens baksida och på orgelns reflekterande sockel. Träet är behandlat i naturliga färger. Den ljusa pastellfärgen på väggarna framhävs av den kompakta koboltfärgen på metallmöblerna för publiken och orkestern. (Källa: Biblioteca Uniunii Arhitecților din România, ”Studioul de Concerte al Radiodifuziunii și Televiziunii”, artikel undertecknad av arh. Tiberiu Ricci i tidskriften ”Arhitectura R.P.R.”, nr 6, 1960˝).
”Ljuseffekterna uppnås genom de 6 indirekta belysningskistorna, som genomträngs av de 110 punkterna med direkt ljus som är placerade längs vågorna i halltaket och spridda på den sista vågen ovanför podiet”
Taket, som är utfört i 6 steg och vibrerar lätt av de prefabricerade takplattorna, är blåblått och kontrasterar mot det ljusgrå plastgolvet, som stolarnas metallskelett. Vestibulen och entréhallen har väggarna behandlade i en koboltblå färg, dörr- och fönsterkarmarna och sidospadarna på de strukturella pelarna är täckta med Căprior-marmor i massiv plywood och profiler.
Balustraderna är gjorda av Rșchița-marmor, liksom trappstegen i trapporna som leder till hallen och lådorna. Golven i hallen och kapprummet är av Alun-marmor. I rökrummen på sidorna har väggarna behandlats i en pastellgul kromfärg, som framhävs av dörr- och fönsterkarmar i Caprior-marmor.
Golvet är av Bărăști-marmor med inslag av Alun-plattor. (Källa: Biblioteca Uniunii Arhitecților din România, ”Studioul de Concerte al Radiodifuziunii și Televiziunii”, artikel undertecknad av arh. Tiberiu Ricci i tidskriften ”Arhitectura R.P.R.”, nr 6, 1960˝).
”Sidoväggarna är absorberande behandlade, väggarna är klädda med valnötsfanerade panelelement”
Heltäckningsmattan i ljusa verniltoner fortsätter in i de tysta trummorna, vars väggar är klädda med gulkroma plastpaneler med ankare och reglar av naturligt furuträ. Alla möbler är utförda i färger som harmonierar med rummen, med en låg silhuett som accentueras i kontrast till rummens dominerande proportioner.
1980s. ”På vågornas väg – partiets ord” och programmen ”Folkets råd”, ”Förenade i landets odödliga stam”, ”Barndom och fred”
Vi avslutar med Nationalradions sändningar på 1980-talet då allt handlade om ”produktionskrafternas rationella placering och självutvecklingens källor”. Några programtitlar vittnar om den tidens atmosfär, då rumänerna försökte fånga utländska stationer. Här är vad du kunde höra: ”Fronten för demokrati och socialistisk enhet – sammanhållning av vår nation”, program: ”Vi, länet, landet”, ”Vi om oss själva”, musikaliska och litterära framträdanden där ”de stora framgångar som det rumänska folket uppnått på vägen mot socialism under ledning av partiet och dess generalsekreterare Nicolae Ceausescu”, ”Att genom originella och värdefulla verk odla den upplyftande känslan av kärlek till land och folk”. ”Ungdomen, landets vår”. ”Till arbetets orörda slöjor”, ”Här har unga människor satt sin signatur”, ”Ungdomens meridianer”. ”Under partiets flamma, mot vår kommunistiska framtid”. ”Partiet, livets arkitekt”, ”Mannen bland männen för mannen bland männen”, ”Hyllning till mannen bland männen”, körsidor: ”Av ära och tacksägelse vers och pionjär sång, till landets president”, ”Hur vi förbereder oss för den kommande skörden, fosterlandets kvinnor, revolutionära alternativ och engagemang”.
Händelserna i december 1989 fångar Public Radio i en atmosfär som firar den fjärde kongressen. Endast revolutionära sånger ljuder från den en gång magiska lådan
22 december 1989. Vid lunchtid sänds i program 1 programmet ”Ett universum lika stort som en ryggsäck”. I själva verket sändes revolutionära sånger i alla program och lästes upp Presidentdekret om införande av undantagstillstånd i hela landet. ”till följd av allvarliga brott mot den allmänna ordningen genom vandalism och förstörelse av allmän egendom”. Vid middagstid direktsändes i TV och radio (källa srr.ro) att vanliga medborgare ockuperade radiostationen för att tillkännage Nicolae Ceausescus avgång.
Tack till Romanian Union of Architects Library för deras stöd i arbetet med denna artikel.