Utan vatten och mat 1200 kilometer från land: hur en sjöman överlevde 76 dagar i havet på en uppblåsbar båt
1981 gav sig den amerikanske seglaren Steve Callahan iväg med Napoleon Solo, en liten båt på 6,5 meter som han själv hade konstruerat och byggt.
Drygt en vecka in på resan stötte marinarkitekten på ett okänt föremål, som han trodde var en haj eller en val, och hans båt började sjunka.
Medan Napoleon Solo sjönk hann Steve knappt få tag i sin livräddningsutrustning, som bland annat bestod av en 1,8 meter lång livflotte.
”Jag vaknade av att vattnet skvalpade över mig.
Att döma av nivån på vattnet visste jag att skeppet höll på att sjunka snabbt”, säger Stiv i en intervju med The Guardian.
”Båten var nästan helt nedsänkt, men jag höll andan och dök om och om igen.
Jag minns att vattnet under ytan verkade så lugnt jämfört med det rasande havet utanför.
Det var som att vara fångad i en vattenfylld grav.”
Plötsligt befann sig Steve ensam mitt ute på Atlanten, 1 200 km från kusten, med begränsad tillgång till mat och dryck.
”Jag förde dagbok, fiskade med spjut och gjorde vatten med ett solfat som bara fungerade i några dagar och knappt producerade mer än en halv liter om dagen”, tillade han.
”Omkring den 14:e dagen såg jag ett fartyg, tände ett nödbloss och trodde att jag hade blivit upptäckt, men det seglade bara förbi mig.”
När de närmade sig tropikerna steg temperaturen och Stivas led av hunger och ständig törst.
”Dag 50 hade jag försökt hålla flotten flytande med pumpen i 10 dagar efter att en del av den hade lossnat. Jag var på gränsen”, minns han.
”Jag bröt ihop och gav upp.
Men sedan skrämde tanken på att jag skulle dö inom några timmar mig.
Jag hittade ett sätt att fixa flotten och det var den största segern i mitt liv.”
På dag 76 upptäcktes han till slut och räddades av fiskare utanför Marie-Galante Island.
Vid det laget hade Steve förlorat en tredjedel av sin vikt och det tog sex veckor innan han började gå igen.
”Det var som om alla mina sinnen var kopplade till en elektrisk krets, alla var förstärkta, så varje färg var mycket, mycket levande och varje lukt var mycket, mycket intensiv.
Det bara slet ut mitt hjärta, det var så vackert. Det finns inget ädelt i det jag gick igenom, det var bara något jag gjorde.
Jag hade för mycket oavslutade affärer och jag tror att det hjälpte mig mycket att överleva.”
Steve, som nu är 72 år gammal, skrev en bok om prövningen, Adrift: Seventy-six Days Lost at Sea, som blev en bästsäljare i New York Times.
Källa: tsn.ua