Det första projektet presenterades av ”frilansaren” Ieva Pakarklytė.
”Kärnan i detta förslag är att personer som har beviljats en skyddsorder för våld i hemmet skulle få sitt befintliga tillstånd att inneha vapen indraget eller återkallat under en period av tre år från det att skyddsordern för våld i hemmet började gälla, i stället för den nuvarande de facto 15-dagarsgränsen.
På så sätt skulle vi ge ett bättre skydd till dem som är i riskzonen, främst kvinnor, och i händelse av upprepat våld, vilket förvisso är vanligt vid våld i hemmet, skulle vi skydda människor från risken att utsättas för skjutvapenvåld, vilket skulle kunna äventyra deras liv.
Lite statistik över hur mord med skjutvapen ser ut från och med 2019. Det finns 20-30 av dessa mord varje år. Det är fall av våld i nära relationer”, sade politikern.
Enligt henne äger cirka 100 000 personer i Litauen vapen lagligt och de allra flesta av dem är ansvarsfulla, laglydiga människor som inte utgör något hot mot våld i hemmet. Därför kommer deras rättigheter inte att begränsas på något sätt av denna lag.
”Nu till lite mer statistik. På bara drygt fyra månader gjordes 140 beslag på 15 dagar på grund av husrannsakningar för våld i hemmet, och alla fick tillbaka sina vapen två veckor senare”, säger Pakarklytė.
Parlamentsledamoten meddelade att polisen under 2023 tog emot 54 102 rapporter om våld i hemmet.
”År 2023 kommer 5.674 brott att registreras till följd av våld i hemmet”, betonade parlamentsledamoten.
Detta bemöttes omedelbart av Kęstutis Mažeika, ledamot av Seimas.
”Av 54 000 fall bekräftades bara så här många. Detta innebär dock att det finns många klagomål och att detta ibland kan manipuleras. Avsikten är så att säga att ta relationen till nästa nivå och att på något sätt underminera den ena eller andra familjemedlemmen, för att inte tala om kön, som det finns en konflikt med.
Och ett av sätten är att dra in en persons licens att inneha ett vapen i just det här fallet, där våldet kanske inte ens skedde med hjälp av ett vapen. Kanske fanns det en vagn, så vadå, så i varje fall kommer det att vara nödvändigt att förbjuda det verktyget eller något annat?”, satiriserade Mažeika.
Parlamentarikern Aidas Gedvilas svarade att rättsväsendets och allmänhetens inställning till våldsdomar är blandad.
”Här är tankarna från en av cheferna för det litauiska rättsväsendet, som nyligen gjorde ett offentligt uttalande: skyddsorder mot våld i hemmet utfärdas ofta av polisen på ett formalistiskt sätt, och den hårda tvångsåtgärden baseras inte nödvändigtvis på juridiska argument och motiveringar. Som ett resultat av detta bifaller domstolen cirka en tredjedel av klagomålen.
Fler teckningsoptioner skulle förmodligen återkallas om mottagarna klagade på det i domstol. Domaren identifierar tre huvudsakliga iakttagelser och brister i polisernas beslut att bevilja teckningsoptioner: besluten är inte tydliga, baseras inte på rättsliga argument och är inte motiverade. Det är uppenbart att våldsbevakningsordern inte fungerar som förväntat.
Ministeriet för social trygghet och arbete skryter med att sådana åtgärder har bidragit väsentligt till att stävja problemet med våld i hemmet, men avslöjar inte hur många problem denna åtgärd har orsakat för dem som har påverkats otillbörligt av denna innovation.
Anser ni inte att de ändringsförslag som ni lägger fram är uppenbart förhastade? Fokus bör inte ligga på att strama upp de befintliga mekanismerna, utan på att se över hela systemet, eftersom det är uppenbart bristfälligt”, betonade Gedvilas.
Och en annan ”libertarian”, Morgana Daniele, presenterade ett projekt där berövandet av vapen skulle vara i tre månader istället för tre år. Hon är för övrigt också en av författarna till det första projektet. Hon fick omedelbart följande fråga av Gedvilas: ”Hur kommer det sig att två helt motsatta och olika initiativ från en och samma grupp är så strikta? Betyder det att man först föreslår en överflödig åtgärd, som är svår att förstå och förena med verkligheten, och sedan ert mer realistiska förslag?”
Enligt Daniele kompletterar de två projekten varandra mycket väl.
”I mitt projekt införs förebyggande åtgärder och begreppet begränsning införs – en begränsning på tre månader, inte berövande av rätten att bära vapen, men en begränsning, och sedan är det upp till polisen att besluta. Om en förundersökning inleds, om man ser att återlämnandet av vapnet ändå kan leda till en katastrof, är det klart att perioden kan förlängas.
Men i det här fallet skriver vi in de 3 månaderna i lagen så att en polisman idag kan känna sig trygg utan att faktiskt lämna tillbaka vapnen under en längre tid, en ”cooling off”-period”, sade parlamentsledamoten.
