Men det är tydligt att fyra år inte var tillräckligt för vissa: långt ifrån alla politiker hann med att stifta lagar. Här är en titt på vem som har skrivit flest lagförslag och vem som har njutit av frukterna av andras arbete.
En ska skriva, alla ska skriva under
Det verkar som om parlamentsledamöternas uppgift är att stifta och förbättra lagar. Vissa politiker är aktiva i detta avseende och arbetar med, utarbetar och registrerar lagförslag under sin fyraåriga mandatperiod. Andra bryr sig inte om att stifta lagar under den tiden. Varför skulle de göra det när det finns flitigare kollegor?
Nyligen presenterade Tomas Vytautas Raskevičius, ordförande i Seimas kommitté för mänskliga rättigheter, sin vision av hur det nationella familjerådet bör förändras.
Politikern sa då rakt ut att det viktigaste var att ledamöterna i utskottet skulle stödja förändringarna och att ordföranden skulle ta hand om allt annat.
”Jag vill att vi tar ett beslut till protokollet om att vi är för förbättringen, sedan kommer jag att skriva ut förslaget och skicka det till utskottets ledamöter för underskrift. De som vill kommer att skriva under, de som inte vill kommer inte att göra det”, sa Raskevičius.
Enligt den statistik som publiceras på Seimas webbplats har T.V.Raskevičius under sin mandatperiod individuellt lagt fram 5 lagförslag, och ytterligare 86 har lagts fram i en grupp av Seimas-ledamöter. Det finns 30 individuella förslag till lagförslag och 38 gruppförslag.
Inte ett enda projekt är under utveckling
Men det är inte alla parlamentariker som kan skryta med en sådan aktivitet. Kasparas Adomaitis, en kollega till T.V.Raskevičius, som också är förstagångspolitiker i Seimas, har till exempel inte lagt fram ett enda enskilt projekt.
Det finns dock 102 projekt i gruppen. Virgilijus Alekna, som är inne på sin andra mandatperiod i Seimas, har inte lämnat in ett enda enskilt projekt. Han har dock lämnat in 75 lagförslag i en grupp.
Dalia Asanavičiūtė, en konservativ som sitter i Seimas för första gången, har också bara lämnat in ett enda enskilt lagförslag. Antalet gruppförslag är 96.
Under sin mandatperiod reste hon på nästan 50 olika uppdrag utomlands. Det är förståeligt för en tidigare ordförande för den litauiska gemenskapen i Storbritannien och en företrädare för den litauiska världsgemenskapen.
Intressant nog är det inte de gamla rävarna i Seimas som lägger fram enskilda lagförslag. Vilija Aleknaitė Abramikienė, en konservativ som har suttit i Seimas i 32 år (!), har inte lagt fram ett enda enskilt lagförslag under den nuvarande mandatperioden.
I gruppen har hon bara lagt fram 10. Den konservative Bronislovas Matelis, som sitter sin andra mandatperiod i Seimas, har inte heller registrerat några enskilda förslag, och 20 i gruppen.
Zigmantas Balčytis, medlem av den demokratiska gruppen ”I Litauens namn”, som har suttit i Seimas i fyra mandatperioder, har endast lämnat in tre individuella förslag under denna mandatperiod, medan gruppen har lämnat in samtliga 104 förslag.
Han skriver inte lagar, men han reser
Marius Matijošaitis, en ”libertarian” som är ökänd för sina fester på Seimas-hotellet, har bara registrerat ett enda lagförslag individuellt, men han är aktivt engagerad i grupparbete – han och hans kollegor har lämnat in så många som 119 lagar. Och däremellan hinner han med att resa. Hans lista över affärsresor innehåller dussintals resor.
Konservative Žygimantas Pavilionis har en ännu längre lista över affärsresor, med mer än hundra under sin mandatperiod. Det är kanske inte så förvånande att han bara har lyckats lägga fram ett enda lagförslag individuellt och 59 i grupp.
Hans konservative kollega Emanuel Zingeris, som har suttit i Seimas i mer än 30 år, lyckas däremot både resa och lägga fram lagförslag. Individuellt har han registrerat 9 lagförslag denna mandatperiod, och i grupp 63.
Utkast i toaletten
Ieva KAČINSKAITĖ-URBONIENIENĖ, medlem i en blandad grupp av parlamentsledamöter, lade individuellt fram 6 lagförslag under sin första mandatperiod i Seimas. Ytterligare 125 lagförslag lades fram i gruppen. Hon gör ingen hemlighet av att hon var mer aktiv under det första året av sin mandatperiod:
”Det beror på att man kommer in full av idéer, entusiasm och att man verkligen har något att erbjuda. Sedan inser man att ingen behöver ens goda idéer, och den styrande majoriteten behandlar dem som papper som ska spolas ner i toaletten: de förkastar dem utan någon seriös diskussion och utan att undersöka dem.
Naturligtvis undrar du varför du ska slösa bort din energi på att utarbeta ett lagförslag om det är osannolikt att din idé kommer att leda till något i opposition.
Den styrande majoriteten tenderar att tro att ministerierna kommer med de flesta projekten, deras projekt är breda, så det finns inget behov av alltför många isolerade idéer.
Lagstiftningsmaskinen är tillräckligt stor som den är. Men det finns de som inte vet så mycket om hur lagstiftning fungerar och som kanske inte har så många idéer.
Det finns också de som registrerar mycket, men värdet av projekten är mycket tveksamt. Det verkar som om sanningen ligger någonstans i mitten. Det borde inte handla om kvantitet, utan om kvalitet”, säger hon till Vakaro žinios.
När det gäller de lagförslag som presenteras i gruppen säger politikern att det ibland verkligen är en laginsats.
”Initiativtagaren förbereder förslaget och skickar ut det på remiss, eller påbörjar undertecknandet och vem som helst som är lämplig bidrar.”
Är det som i skolan, när man har en gruppuppgift, en person gör den och alla får en tia? ”Det kan man säga, men i det här fallet är ingen garanterad en tia eftersom idén kan malas till mjöl.
Det här är praktiskt för den som är lat och inte läser. Man kan skriva ner en massa saker för statistik, men om jag skriver under så läser jag det i alla fall själv och kollar upp det”, sa politikern.
Tror inte att han är smartare än regeringen
Kęstutis MASIULIS, en konservativ som sitter i parlamentet för fjärde mandatperioden i rad, har inte heller lagt fram ett enda enskilt lagförslag under denna mandatperiod.
I gruppen finns det 43. På Vakaro žinios fråga om han var utmattad svarade politikern att han inte var det:
”Erfarenheten har lärt oss att när man är med i en regeringskoalition ska man inte tro att man är smartare än de tusentals människor som arbetar i regeringen.
Detta pysslande med enskilda projekt är när någon bryr sig mycket om sin valkrets eller vill begränsa alkohol.
De flesta av de enskilda projekten kommer från oppositionen. Om en person är från Palanga eller Šventoji kommer han eller hon att vara mest bekymrad över välfärden i den regionen. Därav aktiviteten.
Under tidigare lagstiftande församlingar har jag lagt fram sådana lagförslag, men de har oftast avslagits. Jag har till och med vänt mig till författningsdomstolen (CC).
Så när man verkligen behöver en idé går man dit man behöver gå – till CC, till ministern, man samordnar och de gör det. Och det arbete som utförs av en ledamot av Seimas är oftast inte av tillräckligt hög kvalitet. Jag ser detta i kollegors projekt, där utskottet fortfarande måste reda ut dem.”
Van att arbeta hårdare
Ligita GIRSKIENĖ, en ”bonde” som sitter sin första mandatperiod i Seimas, är en riktig frontfigur. Hon har redan registrerat 26 enskilda lagförslag och ytterligare 122 i en grupp. ”På Vakaro žinios fråga om hur det går för henne svarade hon att hon inte låter sig skrämmas av sådant arbete:
”Jag skulle inte säga att jag arbetar särskilt hårt. Jag är van vid att arbeta i ett mer seriöst tempo. Jag har arbetat hela mitt liv i den privata sektorn, där man inte bara ska ha lön utan också visa resultat och ta ansvar.”
Girskienė har många möten med invånare och företag, och efter att ha lyssnat på problemen och sett att de kan lösas genom lagstiftning försöker hon utarbeta ett utkast. En del av dem avvisas dock.
Förvånad över statistiken
Rima BAŠKIENĖ, medlem av demokraternas ”I Litauens namn”-grupp som firar 20-årsjubileum i Seimas, har endast lagt fram ett enskilt projekt under den nuvarande mandatperioden. Som grupp har dock så många som 131 projekt lämnats in.
”Vi har arbetat mycket kollektivt under den här mandatperioden. Vanligtvis är vi några stycken som arbetar med ett projekt, vi diskuterar det, rådgör med specialister och sedan ger vi det till fler i gruppen och andra kollegor att skriva under.
Andra medlemmar av Seimas är mer aktiva i utskottet och arbetar som föredragande av slutsatserna för de projekt som diskuteras, vilket är ett mycket svårt jobb”, sade politikern.
Baškiene blev dock mycket förvånad över att de utkast som hon hade förberett och föreslagit sina kollegor att skriva under inte var hennes arbete, utan allas arbete: ”När du ringde mig kontaktade jag mina kollegor och fick reda på att även om du skriver ett lagförslag på egen hand, men ger det till andra att skriva under, så är du i ledet där lagförslagen skrivs i grupp. Jag blev mycket förvånad, eftersom jag utarbetade både lagen om moderskapsförmåner och ändringarna av Seimas stadga, men jag gav dem också till andra för undertecknande. Enligt parlamentets logik är man noll om man är vänlig.
Till exempel Linas Kukuraitis eller Vilija Targamadze, som är mycket aktiva, syns inte i statistiken som arbetande. Tack vare er har vi lärt oss att statistik förs på ett mycket märkligt sätt.”
Politikern sticker inte under stol med att oppositionens förslag ofta inte får någon uppmärksamhet: ”De kan vara de bästa ändringsförslagen, men de hamnar i papperskorgen.
Jag är inte den sortens ledamot som skulle lägga fram ett förslag bara för att föreslå en fördubbling av ersättningen. När man tittar på det ur en nationell synvinkel inser man att man inte kan spela det spelet.
Jag vet att de som tänker på statistiken över anföranden ibland anmäler sig för att ställa en fråga, och när de får chansen att tala säger de att någon redan har ställt deras fråga. Och statistiken är redan registrerad.”
