I världen

Psykolog: ”Det finns inget sådant som ett barns problem. Det finns något sådant som ett familjeproblem.”

84views

”Det största hindret för att hjälpa ett barn är när föräldrarna inte är villiga att ens försöka förstå att det inte finns något ”barnproblem”. Det är alltid ett familjeproblem och hela familjen måste få hjälp”, säger psykolog Jurgita.

Specialisten påpekade att när en familj befinner sig i oroligheter, stridigheter och missförstånd brukar en av familjemedlemmarna pekas ut och ”korrigeras”, och det är oftast barnet.

Det är barnet som står i fokus för uppmärksamheten – eftersom barnet börjar bete sig annorlunda.

”Och han börjar bete sig annorlunda eftersom han på grund av sin ålder, på grund av sin oförmåga att dölja sina upplevelser, speglar hela familjens problem på ett mycket tydligt sätt – som en spegel.

Först och främst handlar det om problem i relationen mellan föräldrarna”, säger hon. – När ett barn inte kan säga vad som gör ont känslomässigt börjar det uppvisa psykosomatiska störningar.”

När ett barns beteende blir annorlunda och ovanligt, och särskilt när det finns störningar som inte längre kan ignoreras (som att kissa i byxorna), tar mammor vanligtvis barnet i handen och tar honom eller henne till läkaren.

När dessa inte hittar en fysiologisk orsak till ”sjukdomen” vänder sig mödrarna till en psykolog.

”Men det finns inte mycket en specialist kan göra om inte hela familjen, inklusive pappan, är involverad i terapin”, säger hon.

Tyvärr är det föräldrarna som är svårast att involvera i den terapeutiska processen – föräldrar tror ofta att om det är ”något fel” på barnet är det mamman som terapeuten måste prata med.

”Min man vill inte lägga sig i, han är avskild från barnets problem”, – en fras som ofta hörs terapeut, men hon är övertygad om att pappans engagemang i frågor som rör barnets hälsa är avgörande.

För när terapeuten börjar interagera med hela familjen framträder viktiga aspekter som, visar det sig, ger upphov till eller förvärrar dessa oönskade symtom hos barnet, som att kissa på sig.

”Mammor har, innan de kommer till mig, varit fokuserade på ’barnproblemet’ under lång tid och har, som det verkar för dem, provat allt från mild övertalning till hård utskällning.

På frågan om hur familjen för närvarande hanterar ett barn med negativa symtom säger de: ”Vi säger hela tiden att han är för stor för att komma innanför mina byxor”, ”jag har svårt att kommunicera med honom i lugn ton”, ”jag vet inte hur jag ska prata med honom längre”, ”jag orkar inte kämpa längre” och så vidare”, berättar psykologen.

– Senare under terapin visar det sig att föräldrarna nyligen har hotats av skilsmässa, eller att det finns ett nyfött barn i huset, eller att pappan har åkt utomlands för att arbeta och sällan kommer hem, och när han gör det pratar han inte med sitt barn.”

Konstterapeuten, som ger kurser i familjeterapi och individuell rådgivning, råder föräldrar i sådana fall att först fokusera på sina relationer snarare än på barnets symtom.

”Om allmänläkaren inte har hittat objektiva fysiologiska orsaker (infektion, anatomiska förändringar etc.) till barnets huvudvärk, magont eller att barnet återgår till att kissa i byxorna, så är barnet under stor känslomässig stress på grund av förändringar i sitt liv eller i föräldrarnas relation”, förklarar hon.

– Barnets fokusering på att ”något är fel” måste upphöra, särskilt när det gäller tillrättavisningar och fördömanden.

Detta är en mycket viktig punkt som familjeterapeuter har lagt märke till: när föräldrar behandlar ett ”problembarn” annorlunda än ett ”normalt” barn, gör det bara situationen värre.

När ett barn har vissa beteendeproblem börjar föräldrarna dessutom bete sig annorlunda mot varandra.”

Terapeuten betonade hur viktigt det är att föräldrarna inser att deras relation som makar har en enorm inverkan på deras relation som föräldrar.

”När makar känner sig nära varandra, när de fokuserar sin känslomässiga uppmärksamhet på varandra snarare än på ”problembarnet”, förbättras det senare barnets tillstånd och beteende, vilket framgår av familjeterapins praxis.

När någon av föräldrarna fokuserar sina känslor på barnet och inte på sin partner försämras barnets tillstånd”, säger specialisten.

Enligt psykologen finns det inget ”fel föräldraskap” om föräldrarna är nära varandra, om det finns förståelse och fred mellan dem. ”Då accepterar barnet förändringar (t.ex. byte av plats, dagis eller skola), föräldrarnas krav och alla andra föräldraåtgärder normalt.

Men när föräldrarna är ’känslomässigt skilda’ och står långt ifrån varandra kommer ingen uppfostringsåtgärd att lyckas”, säger psykologen.

Leave a Response