Varför reser vi? För mig handlar det bland annat om att jag vill uppleva så mycket som möjligt av det dagliga livet för människor i andra länder. Naturligtvis räcker inte några dagar för att dra några säkra slutsatser, men ett intryck efter en kort resa är lite mer än ingenting.
Efter tre dagar i Stockholm bör man därför inte ta intrycken som ett expertutlåtande om det svenska livets egenheter: ”Svenskar är si och så, för det stod så i Western Express”.
Så, hur är livet i Sverige? Först och främst har ryktena om att Sverige är mer avancerat i det digitala rummet, kanske ljusår före andra länder som klassificerar sig själva som avancerade, bekräftats.
Svenskarna har bekräftat sin ambition att bli det första landet i världen som är kontantlöst – inga lokala kronor syns till eller används under resan, eftersom allt, inklusive offentliga toaletter och utomhusmarknaden, kan betalas med bara en telefon.
Inga extra valutaväxlingsavgifter om du vet hur du använder de digitala bankverktygen. I många detaljhandels- och servicebutiker finns det skyltar vid kassorna som informerar om att kontanter inte är tillgängliga.
Detta kan vara normalt i ett land som var först i Europa med att använda papperssedlar (1661) och som 1967 började använda bankomater, när de flesta av världens befolkning ännu inte ens visste vad ordet betydde.
I Klaipėda är det å andra sidan också möjligt att klara sig bra utan kontanter, även om man fortfarande kan se skyltar med ”endast kontanter” i vår stad.
Kanske lite mer intressant är den digitala hotellnyckeln: inte i form av ett kort, utan en app på din telefon. Detta är lite förbryllande, eftersom man i ett sådant boende normalt inte kan undvika mänsklig kontakt, men här behöver man bara fästa sin telefon på en speciell enhet på byggnadens framsida och dörren öppnas automatiskt.
Förresten, ett praktiskt tips: när man betalar på cateringföretag räcker det ofta inte med att bara fästa telefonen i betalterminalen; transaktionen äger inte rum förrän dricksbeloppet har valts, och flera dricksbelopp erbjuds nästan varje gång.
Sverige är inte ett land som förknippas med gastronomiska upplevelser. Visst, det finns den berömda puffade sillen, men kanske en annan gång. Men de traditionella köttbullarna som serveras med potatismos och lingon är värda att prova, särskilt som det finns ett stort utbud av dem.
Jag åt till exempel rådjur och min fru valde hjort. Det fanns åtminstone några andra val utöver dessa. Det mest intressanta var björnköttbullar, men cateringfirman på Södermalm sa att de inte fanns att få tag på nu eftersom de inte är i säsong. Märkligt, tyckte jag, för i naturen fångar björnar människor och gör köttbullar av dem, men svenskarna trodde att det kanske var tvärtom.
Vad finns det mer att se i Stockholm som man inte hittar i Klaipėda och Litauen? En korsning målad i regnbågsfärger, som vi har sett mer än en av i den svenska huvudstaden, och vi har till och med korsat dem. Den goda nyheten är att min och min frus sexuella läggning inte förändrades efter att vi passerat den.
Jag tänkte – folk ser det här övergångsstället som ett övergångsställe, vilket tydligen är helt normalt: en plats där man kan korsa gatan på ett civiliserat sätt. Och jag mindes reaktionen när övergångsstället målades så här i en litauisk stad för några år sedan: det var ett dominerande ämne på tv, vissa människor såg det som ett hot mot staten, protester organiserades, försök gjordes att i hemlighet förstöra övergångsstället, vissa grupper mobiliserades för något syfte.
Med ett ord, det var en hel del uppståndelse. Tydligen genererade den tillräckligt med energi som, om den omvandlades till elektricitet, skulle räcka för Litauen i ungefär ett år, och kanske skulle vi kunna exportera den. Till samma Sverige som vi nu importerar mycket el från.
Eller så kunde vi omvandla den energimängden till någon annan gemensam nyttighet. Men nej, vårt samhälle har bestämt sig för att ilska är det bästa som kan skapas i sådana situationer. En slags hantering av ilska.
Stockholm är unikt genom att det är utspritt över flera öar, så du bör planera din sightseeing så att du i slutet av dagen, om du är utmattad, inte är separerad från din destination av vatten.
Det finns naturligtvis färjebussar som ingår i det lokala transportsystemet, och om du befinner dig i Riddarfjarden Bay i den centrala delen av staden vid ett sådant tillfälle kan du använda Zeam, en liten självgående elektrisk färja som fungerar enligt principen för en robotgräsklippare, hittar sin egen kajplats och släpper av passagerare.
Hur tar man sig dit? Det är Stockholm, allt du behöver är en telefon och en liten terminal.
Förutom banbrytande innovationer finns det också saker att se i den här staden som påminner om gamla tider – till exempel kan du gå upp till huset där Astrid Lindgrens karaktär Karlsson brukade bo på taket.
Det sägs att den berömda författaren fick idén till den här berättelsen när hon såg just den här gården. Om någon är intresserad så är adressen Vulcanusgatan 12.
Huset är inte det i den sovjetiska filmen, så jämför det inte med den, men det är definitivt med i Svensk filmindustris verk.
Förresten, när vi slog oss ner för en kaffe på ett av matställena, fick bartenderns kommentar om att han kände till Litauen (han frågade var vi kom ifrån när min fru och jag talade litauiska med varandra) och att han var mycket förtjust i Lisanna, en resenär från Litauen, mitt hjärta att le. Senare kontroller avslöjade att hon är estniska, men det är ändå trevligt att vi inte längre förväxlas med Ryssland.
Det är också värt att åka tunnelbana, eftersom vissa av stationerna är riktiga konstverk. Mina tre favoritstationer är Kungstradgarden, T-Centralen och Radhuset.
Biljetten gäller i 75 minuter när den är bokad och avstånden mellan stationerna är korta, så det finns gott om tid för en tunnelbanetur.
Även om Sverige är ett av världens rikaste (enligt statistiken) och lyckligaste (enligt undersökningar) länder handlar inte uttrycket för ett sådant liv om materiella ägodelar, så du kommer inte att se många fina bilar eller andra tecken på lyx i Stockholm.
För enligt den svenska filosofin lagom: lycka handlar om balans, om ”varken för mycket eller för lite”, om subtila förändringar i det dagliga livet och förmågan att hitta tid för det som betyder mest.
