I världen

Marinens kock: ”Jag är lyckligt lottad som får vara i det militära och göra det jag älskar

59views

Chefskocken för cateringavdelningen vid marinkårens logistiktjänst, kökschefen Gr. M. Šidlauskas, Chief Catering Officer i Litauens försvarsmakt, berättade om sig själv, sin tjänstgöring i Litauens försvarsmakt och sina fritidsintressen.

– Modestai, du är en PKT-soldat. Berätta för oss när och hur du bestämde dig för att gå med i Litauens väpnade styrkor? Vad tycker du mest om med din tjänstgöring?

– Jag är född och uppvuxen i Šiauliai, men för 12 år sedan gjorde jag min vanliga obligatoriska första militärtjänst i Klaipėda – på fregatten ”Žemaitis” (F11) i KJP Naval Flotilla.

Sedan tog jag en paus, arbetade utomlands, men mitt hjärta drogs till hamnstaden. Det var så jag hamnade i PTC, där jag fick en tjänst som kock på patrullfartyget ”Sėlis”. Jag har varit i PKT i 11 år.

Det har alltid varit en dröm i mitt liv att få se Afrika och 2015 gick den i uppfyllelse, naturligtvis inte som turist utan som kulspruteskytt.

Jag tillbringade mer än fyra månader i den internationella operationen Atalanta 2 utanför Somalias kust. Det är det jag gillar med tjänsten, om du är motiverad och har en stor vilja finns det alltid nya utmaningar eller aktiviteter.

– Du är köksmästare. Är militär utbildning och fysisk träning obligatoriskt för en kock i armén?

– Självklart är det obligatoriskt. Kanske är stereotypen eller myten om att kockar är stora och bara lagar mat vanligare.

Jag har fått många medaljer, utmärkelser och beröm för utmärkt tjänstgöring och väl utförda uppgifter, jag har också genomgått instruktörskursen för fysisk träning och under ett antal år har jag klarat soldaternas fysiska konditionstest med en maximal poäng på 300 poäng. När det behövs genomför jag granatkastning, fysisk träning eller snabbmarschprov.

– Hur började din karriär som kock? Kanske finns det fler kockar i din familj eller krets? Tror du att kulinariska färdigheter är ärftliga eller kan de förfinas?

– Jag har älskat att laga mat sedan jag var barn. Min mamma har gett mig mycket kunskap på det här området. Jag brukade titta på när min mamma lagade mat hemma och hjälpa henne.

Jag minns att jag som barn brukade laga middag till mina föräldrar när de kom hem från jobbet. Sedan var det matlagning i sovsalen.

Jag hade god aptit eftersom jag var tyngdlyftare och var tvungen att laga mycket mat själv, och mina vänner bad mig laga mat åt dem när de smakade på min mat.

När jag gick med i KJP insåg jag att min passion för matlagning inte hade försvunnit och jag blev ännu mer förälskad i den. Jag håller med om att man kan lära sig allt.

– Många kockar drömmer om att arbeta på restauranger i världsklass utomlands eller att öppna ett eget cateringföretag. Har du övervägt denna möjlighet?

– Jag tänker ofta på det, men att ha ett eget företag innebär att man arbetar hela tiden utan lediga dagar, utan semester. Som köksmästare skulle jag inte kunna överlåta det arbetet till någon annan, jag skulle inte kunna vila och mina hobbyer skulle bli lidande.

Naturligtvis kan du tjäna mycket pengar genom att laga populär mat, litauisk mat. Jag är väldigt lyckligt lottad – jag är militär och jag gör det jag älskar.

– Ett örlogsfartyg är som en enda stor organism, där alla har sin egen roll och sina egna funktioner. Måste du ofta producera ombord? Du gör förmodligen allt först efter att du har planerat det väl? Vilka utmaningar ställs du inför?

– Jag tillbringade åtta år med att laga mat ombord på militära fartyg, och på senare tid är jag chefskock för marinkårens stab. Ibland har jag uppdrag, jag åker iväg i ett par veckor, och får ett bra lönepåslag.

Incitamentssystemet är utmärkt. Den största utmaningen är att beräkna att 25-28 besättningsmedlemmar ska få mat ombord den dagen. Matbeställningar måste göras på ett ansvarsfullt sätt.

Det är också nödvändigt att se över utgångsdatum för produkter och lager. Du är inte bara ansvarig för matlagningen, utan du kan också bli utsedd till vaktmästare och måste föra fullständiga register, som på en restaurang.

Om något går fel är det kökschefen som är ansvarig.

– Hur ser en hel arbetsdag till sjöss ut?

– Frukosten till sjöss börjar klockan 6 på morgonen. Det innebär att kocken måste gå upp kl. 04.00 och börja laga mat. Det finns två skift ombord, med en halvtimmes mellanrum.

Efter frukosten måste man snabbt städa upp och genast börja förbereda för lunch. Efter lunchen får man två timmars vila.

För det mesta försöker man få lite sömn. Omkring kl. 15.30 börjar man laga middag, varefter man städar upp i byssan igen och väntar till kl. 22.00 med att börja förbereda kvällsteet, som serveras kl. 23.30. Mellan all matlagning sker också utbildning i hur man släcker en brand och hur man hjälper en sjukvårdare.

– Ombord på fartyget, tilltalas du som kock eller som kokerska?

– Ombord tilltalas man bara som koku. Eftersom vi arbetar med två personer, kökschefen och kocken, brukar vi höra termen ”kokai” eller ”kooks”.

– Hur lagar du mat till besättningen när havet är grov och svallvågorna kraftiga?

– En gång till sjöss var jag ansvarig för en veckas matlagning för en besättning på 35 soldater och jag var den enda koksaren ombord. Vid den tidpunkten var havet mycket ilsket och jag kunde inte sova på tre dagar eftersom jag var övertrött.

Du lagar mat, du mår illa, du springer till toaletten, du tar en dusch och du är tillbaka i kabyssen. Du kan inte lämna besättningen hungrig. Om sjön är skakig lagar man mat som är lättare att förbereda, som kycklinglår till lunch eller keso till middag.

– Kanske lyssnar du på soldaternas önskemål när du förbereder menyn? Improviserar ni när ni lagar mat ombord?

– När man går till sjöss kan man improvisera mer, man kan ändra menyn lite grann. När vi går ut under längre perioder fyller vi på kylskåpen i hamnarna med mat. Vi beställer olika sorters mat. Soldater får riktigt bra mat nuförtiden.

Under en övning serverade vi grillad tonfisk och skaldjurssortiment till besättningen. Det händer att vi får förfrågningar från besättningen om att göra till exempel rostbiff, men då kommer besättningen in och hjälper oss att skala potatis.

Ibland bjuder jag besättningen på min signaturrätt, handgjorda dumplings, som alla älskar. Besättningen är som en stor familj. Man måste känna alla väl, vem som inte gillar fiskrätter, vem som inte gillar champinjonsås, vem som är allergisk mot något.

– Vad gör du på fritiden, vilka aktiviteter ägnar du dig åt? Har du några hobbies?

– I min ungdom tillbringade jag all min fritid på gymmet och i naturen. Jag brukade träna mycket, lyfta vikter och gillade att fiska, men en dag vändes allt upp och ner, jag fick en allvarlig axelskada som följdes av flera operationer.

Jag var tvungen att ge upp idrotten för ett tag. För fem år sedan cyklade jag ensam genom hela Litauen på tio dagar. Jag cyklade i genomsnitt ca 120 km per dag. Jag är en patriot för mitt land och jag älskar den litauiska naturen oerhört mycket. Den här resan var en av de mest spektakulära i mitt liv.

– Hur kom du igång med fotografering? Vad var det som fascinerade dig med naturfotografering?

– Efter en axelskada under rehabiliteringen i Dzūkija återupptäckte jag fotograferandet. Jag köpte en bättre kamera, ett teleobjektiv för naturfotografering. Det var en slant för min själ, ett självförverkligande.

Nu försöker jag fotografera så många arter av häckande fåglar i Litauen som möjligt. Jag har också gjort en lista över de fem viktigaste fåglarna. Det slutliga målet är att fånga den svarta storken, som jag redan vet var den finns i Litauen, och biodlarna.

Det här är små, färgglada fåglar som har kommit från Afrika och börjat häcka i vårt land. De finns i Jurbarkas-distriktet nära Nemunas-floden.

– Hur många timmar har du väntat på en viss bild?

– Naturfotografer är verkligen intressanta människor. Jag har en dröm om att åka till Dzūkija en vecka på våren för att fotografera ripor, även kända som skogskalkoner.

Det är inte säkert att jag kommer att kunna fånga åtminstone en vinthund under hela veckan. I år köpte jag ett specialtält och åkte till Druskininkai för att fotografera min favoritfågel, tulen.

Jag låg vid en nedfallen trädstam och tog bilder, och folk som gick förbi lade inte ens märke till mig.

– Vad tycker du var den mest imponerande bilden du tog?

– På vintern, med tolv graders kyla, gick jag hem från fisket, jag hade ingen kamera, och plötsligt såg jag en ripa som jagade en jagad duva.

Jag slängde mina fiskeredskap i snön, sprang hem för att hämta kameran, tog ett par bilder och sedan var fågeln borta.

Jag gav inte upp, jag trodde att den skulle komma tillbaka för att hämta sitt byte. Och så gjorde den, 40 minuter senare – tillbaka kom den. Sedan tog jag några av de bästa bilderna i mitt liv.

– Vilka råd skulle du ge till unga människor som fortfarande funderar över sin karriär? Skulle du bjuda in dem att bli en del av kockteamet?

– Om du gillar att laga mat måste du prova på KJP och särskilt ombord. Det kommer att bli mycket arbete, men det viktigaste är att vara lat och göra sitt bästa, då kommer man att bli uppskattad.

Det sägs att ett fartyg inte går till sjöss utan de två viktigaste besättningsmedlemmarna – skepparen och kocken. Om du inte är kock behöver du bara uttrycka din önskan så skickas du till kockkursen.

Ett konkret exempel är min kollega Augustinas, som började i armén utan mycket kunskap, men han försökte hårt, bevisade varje dag att han ville vara en del av vårt team och snart kommer han att vara chefskock.

KJP Officer’s Chief Lieutenant. Luke Šperas intervju

Gr. Modestas Šidlauskas personliga arkivfoto.

Leave a Response