– Varför tycker människor att det är svårt att acceptera sin ålder?
– Ingen vill bli gammal. Man inser hur mycket man har levt, att det inte finns så mycket kvar. Psykologiskt är det mycket starkt. När jag arbetar med rådgivning tar människor upp existentiella frågor. Både män och kvinnor upplever i hög grad att de blir gamla.
– Åldrandet är också kopplat till förändringar i utseendet, och ett förändrat utseende är också svårt att acceptera.
– Om man har en partner och är älskad och kärleksfull spelar utseende och ålder inte så stor roll. Jag har själv märkt att om man inte har en partner så är det inte så lätt att hitta en när man blir äldre, och det är då de största komplexen smyger sig på.
– Många människor jagar ungdomskulten, och ingen lärde oss att acceptera vår ålder. Så hur lär vi oss att acceptera oss själva?
– I väst ser vi äldre människor som har det bra. De lever ett rikt liv. Här, både på arbetsmarknaden och på andra håll, är det mycket press. Jag blev själv förvånad – jag var på en utbildning och det fanns ett rekryteringsföretag där de valde ut kvinnor i 25-årsåldern som konsulter.
Och svaret var att om man ser ett CV där personen är 40 år eller äldre, så kastas det CV:t i papperskorgen. Jag blev förskräckt. Utan att ens titta på personens erfarenhet, kan du föreställa dig den ungdomskult som har skapats? Det är väldigt få arbetsgivare som verkligen värdesätter en äldre persons erfarenhet.
Tydligen är vårt land självt i sina tidiga tonår. Som ett resultat finns det ett tryck att se bra ut, ett tryck att se så ungdomlig ut som möjligt, och detta leder till oändliga komplex … Enligt min förståelse är detta ett tecken på psykologisk omogenhet.
Mogna arbetsgivare värdesätter erfarenhet, och de värdesätter inte år, utan en persons energi och karisma. Eftersom en ung person kan vara utan energi, illojal, en dålig anställd. Därför är arbetsgivare som värdesätter erfarenhet, lojalitet och ansvar kloka.
Många arbetsgivare är besvikna på 30- och 40-talisterna som inte är lojala och byter jobb snabbt. 50-åringarna är faktiskt de mest anställningsbara eftersom de ofta har barn.
Tyvärr är utseendet fortfarande oerhört viktigt.
– Hur blir man av med det?
– Det tar tid. Då kommer en mer mogen person att uppskattas. Jag driver till exempel ett läger för 13-14-åringar just nu, så vi är gamla för dem. (Skrattar.) Men det har alltid varit så.
Hur läker man? Du måste bota ditt huvud först. Om du har hög självkänsla och gott självförtroende är åldern ingen begränsning. ”Glamour”-industrin, de blomstrande skönhetstjänsterna, handlar om – rent ut sagt – inre komplex. Inget annat.
– Du arbetar med unga och mycket unga människor, vad är deras livsmål?
– För 30-, 40-åringar är status, sociala saker, utseende, jobbtitel mycket viktigt. För Generation Z, från 15 till 26 år, är glamour inte längre viktigt.
De bryr sig inte om influencers längre, de bryr sig inte om varumärken längre, och jag har hopp om att en generation kommer att växa upp som värdesätter relationer, människor.
Människor som på sätt och vis begränsades av sina föräldrar har uppfostrat fria barn. De är inte längre så ”glamorösa”.
– Tidigare generationer, som befriats från det sovjetiska greppet, har sett att saker och ting kan vara annorlunda, att många saker kan göras tillgängliga som tidigare var ett underskott. Vi var alla galna.
– (Skrattar.) Vi släppte loss vårt hår på ett sätt. Det är därför den statusen är viktig för de generationerna. Och samma skönhets- och affärsindustri ”ljuger” för Generation Y – 30-åringar, 40-åringar.
Alla sociala nätverk finns där, de skyddar inte någon integritet, och om du betalar pengar för det. Folk tar till och med selfies med urnor…
Till och med ekoskopiska foton läggs upp, ”väntar på en tjej”… Och det är Generation Y.
Min man och jag kopplade av vid Vilnelėfloden en gång, och de unga kvinnorna i Generation Y pratade i ungefär två timmar om hur bröllopet skulle bli, hur smakerna skulle vara, hur alla skulle se ut. Titta, titta, titta… Inte om äktenskapet, utan om barnet.
Generation Z är nu mycket integritetsmedveten och förstår att internet inte bara är en bra sak, utan också en stor ondska. Och privatlivet är mycket skyddat.
Gillade du artikeln? Låt oss veta om det. Glöm inte att dela med dig på Facebook!