Han menar att papperspressen idag är ett tecken på lyx, som bevisar läsarens status och överlägsna kulturella nivå, men att den obevekligt trängs undan av nyhetsflödet på nätet. Han förutspår dock att fackpressen har en framtid: – Det sker förändringar i medierna, och kulturministeriets mediestödsfond har bytt kläder. Håller du ögonen öppna för att se till att papperspressen inte slutligen slukas upp av portalerna?
– Press- och radiostödsfonden har funnits i drygt tjugofem år. Det beslutades att det var dags för en förändring, eftersom stiftelsen var begränsad av lagstiftning och förvaltningsstruktur och inte kunde anpassa sig till de snabba förändringar som ägde rum i medievärlden.
I västvärlden är trenden densamma – vare sig man gillar det eller inte så ger tidningarna vika för nyhetsmedier på nätet. Vi stoppar det så mycket vi kan, precis som klimatförändringarna.
För hundra år sedan var en man som höll en tidning i handen ett tecken på status. Nu är det så att om en tidning kan övertyga läsaren om att pappersversionen är viktig och om läsaren betalar ett ständigt ökande pris för privilegiet, så kommer tidningen att överleva.
– I Italien kan man inte föreställa sig en morgon utan en kopp kaffe och en rykande färsk tidning i handen. Pressen är en helig sak där. Vem mer älskar papperspressen så mycket?
– Det gör tyskarna också, men de är beredda att betala för det. Estland har fyra eller fem nationella dagstidningar! Låt oss inte glömma att de estniskspråkiga – knappt en miljon. Förresten nämns Estland också som en nation med nystartade företag på nätet. De betalar också för nyheter på nätet.
I Litauen finns det inte längre några nationella dagstidningar. Jag tror dock inte att veckotidningar, inklusive specialiserade sådana som er ”Lietuvos sveikata”, kommer att ersättas av Internet inom en snar framtid. De har en framtid.
– Om det är så vanor förändras, så är det … En krympande press, som du säger, är inte ett varmare klimat …
– Vi är här för att hjälpa, särskilt regionala medier i svåra tider, att omvandla sig själva och att göra övergången till vad deras läsare föredrar – digitalt. Men det ska inte finnas några påtvingade revolutioner – den som läser tidningen, låt honom fortsätta.
Vi bör bara vara medvetna om att kostnaden för tryckning, leverans och därmed kostnaden för tidningen stiger. Tidningar håller på att bli en lyx, men de som är villiga att betala för papper måste förstå att staten bidrar.
Även om våra resurser inte är obegränsade, finansierar stiftelsen för första gången tidningar enbart för deras verksamhet – den periodiska kulturen, som är mest behövd, och regionala tidskrifter. Det är sant att även om det bidrar till att stärka dem, är trenden att antalet människor som läser tryckt press minskar med 10 till 20 procent varje år.
Själv föredrar jag att läsa papper. Vi är här för att göra förändringen så smärtfri som möjligt. Vi delar ut fisk nu, men vi kommer också att börja dela ut fiskespön, så att vi kan gå hand i hand med utgivarna på förändringens väg. Vi vill hjälpa dem som vill hjälpa sig själva.
– Bra artiklar i portalerna försvinner i överflödet av nyheter om ögonfransförlängning. Detta har gett många av dem den gula pressetiketten.
– När jag studerade och bodde i Storbritannien brukade jag tycka om att köpa söndagstidningar. De var tjocka, vackra, färgglada, med mycket text; en bunt Sunday Times vägde kanske ett drygt halvkilo. Jag kunde bara läsa kanske tre artiklar av det.
Allt kan inte vara intressant. När det gäller de stora portalerna, för människor som klagar på att det finns mycket skräp där ute, föreslår jag att du inte läser om ögonfransar.
Antalet klick på ”likes” visar dock att människor gillar artiklar om ögonfransar mer än analytiska artiklar om tillståndet i den litauiska ekonomin eller ett hälsoproblem i Šiauliai. Redaktörerna initierar artiklarna med läsarens publik i åtanke.
Det finns också kvalitetsartiklar där. Litauen har naturligtvis ännu inte nått upp till västvärldens nivå, där en reporter får två, tre månader eller till och med ett halvår på sig att skriva en artikel.
I vårt land får journalisterna en, i bästa fall två dagar på sig. Analytisk journalistik vinner också långsamt mark på nyhetsredaktionerna. Vi har också delprogram för analytiska artiklar – stipendier för journalister som ska skriva fördjupande artiklar.
Vi förstår att man måste betala för en bra produkt. Det finns redan sådana artiklar i Litauen. Hur djupt de ”gräver” är inte för mig att bestämma. Vi måste hitta informationen själva. Det jag gillar med tryckta medier är att redaktörerna väljer ut nyheterna – man öppnar en tidning och ser vad redaktören tycker är viktigast.
Hur viktiga ämnena i tidningen är framgår också av textens layout. Och det är svårare att få grepp om det på nätet – informationen förändras snabbt.
Nu måste man betala separat för bra texter. Välkomna till oss. Detta kommer att göra dem mindre beroende av annonsörer. Vi måste också försöka prenumerera, så att de kan överleva inte på annonsörer utan på läsare.
– Ge råd om hur man upprätthåller en relation med sin publik samtidigt som man förblir objektiv. Det är lätt för journalister att skaffa sig en fiendepublik – du klappar samtalspartnern en gång, nästa – man ”blöder ut” och relationen tar slut. Människor i omgivningen blir ofta spända när de hör att det finns journalister i närheten.
– Om en journalist är illa omtyckt eller till exempel fruktad av politiker gör han ett bra jobb. I en ideal värld borde medierna sätta allmänhetens intresse i första rummet.
En journalist får inte ha personligheter eller uttrycka sina åsikter. Han eller hon måste låta sig vägledas av fakta. En objektiv artikel handlar om fakta och analys och speglar olika åsikter. En journalist är en vakthund. Det är hans plikt.
Det ska inte finnas några vänner i medierna. Medierna är den fjärde statsmakten, de företräder allmänintresset och är en viktig pelare i den liberala demokratin.
Dessutom är det viktigt att medierna inte bara koncentrerar sig på Vilnius, utan också följer händelserna i regionerna. Detta är viktigt för att upprätthålla demokratin.
– Omedelbart efter intervjun kommer du att ha semester med din familj. Låt mig fråga dig, vad har kulturrepresentanten planerat?
– Vi ska flyga till Berlin och sedan ta tåget till Gdansk. Jag har varit på många ställen, men jag har aldrig varit i dessa två underbara städer. Från Gdansk flyger vi till Köpenhamn. Det kommer att bli en historisk resa. Min son och dotter är mycket intresserade av den.
