Varför upplever vi ångest på semestern? En filosofiprofessor visar hur ”infinite scrolligligion” påverkar oss – och hur ett trehundra år gammalt koncept kan hjälpa

”Hur många appar vi än har, hur många råd vi än tar, så rinner tiden mellan fingrarna på oss”, säger Sorin Costreie, professor vid filosofiska fakulteten, i ett sommarprat med författaren Eugen Istodor på temat semester.

Hur kommer det sig att vi sommaren 2024 är så missnöjda, frustrerade och trötta? För att vi ”scrollar oändligt” och inte vet vad vi vill ha. Vi inser därmed att vi lever i den ”bästa möjliga världen”, som den tyske filosofen Gottfried Wilhelm Leibniz kallade den redan på 1700-talet.

Detta är slutsatsen från filosofiprofessorn Sorin Costreie, en kännare av Leibniz arbete, som erbjuder HotNews läsare en inblick i hur detta filosofiska koncept krockar med vår vardagliga verklighet.

”Tiden rinner mellan fingrarna på oss”

– Den är på semester. Hur mycket ledig tid är ledig tid?
– Sorin Costreie: Tiden är så fri som vi gör den. Vårt stora problem är att hantera vår tid. Hur många appar vi än har, hur många råd vi än tar till oss, så glider tiden mellan fingrarna på oss. Vi vet inte hur vi ska använda den, vi vet inte hur vi ska värdera den. Och jag erkänner att jag inte är någon mästare heller.

Det är därför jag på den här semestern vill stoppa tiden. Jag vill göra allt som jag inte kunde göra i år. Att prata med Gottfried Wilhelm von Leibniz. En man som reste till idealistiska städer. Att upprepade gånger göra samma sak från morgon till kväll. Ja, det är en form av att stoppa tiden på plats. Klagar vi inte på att tiden håller på att rinna ut? Klagar vi inte på att semestern är kort, att vi inte har tid att göra någonting, att vi inte har tid att koppla av? Varför skulle jag gå och jaga solstolar i Mamaia? Jag har en stol i mitt bibliotek och jag njuter av Leibniz. Vissa människor åker till Svarta havet, andra jagar charter genom flygplatser. Jag stannar hos Leibniz. Resa genom tiden.

Vi lever i den ”bästa möjliga världen”

– Leibniz skulle säga att vi lever i ”den bästa möjliga världen”. Varför är vi missnöjda, om vi har, vi lever i ”den bästa möjliga världen”?
– Vi ser på saker och ting ur vårt perspektiv och det begränsar oss. Vi är för nära för att ha perspektiv. Vi bör hålla ett visst avstånd till föremålet för vår önskan. Visst skulle vi ha det bättre med ett större hus, en yacht, fler semestrar på Maldiverna och så vidare. Eller så är det vad vi vill till varje pris, därav vårt missnöje. Men Leibniz utmanade oss för flera hundra år sedan att tänka annorlunda. Kom, säger Leibniz, och se människan, universum från Guds perspektiv. Det vill säga att se saker och ting från ett visst avstånd. Vi kommer naturligtvis att se att saker och ting är annorlunda. Det är som en orkester. Du har ljud och dissonans.

Vi vill bara ha harmoni, vi är digitaliserade och vi har allt till hands, vi uppfyller alla våra önskningar ett klick bort. Eller varför tar vi inte avstånd? Du har alla möjliga saker inuti, till exempel en orkester. Om jag byter perspektiv ser saker och ting annorlunda ut.

Eller så är det som en målning. För att ge våra porträtt substans behöver vi svart. Svart är lika med ondska. Så för att den här världen ska vara som den är, det ”bästa möjliga”, behöver vi ondska, ondskan ger oss möjligheten till ett större gott. Vi, inte bara på sommaren, har inget perspektiv, vi tar inte avstånd, vi ser bara saker i svart och vitt, utan nyanser. Naturligtvis är vi missnöjda.

”Ondskan är en del av vårt liv och dess existens ger möjlighet till större godhet”

Leibniz säger att vi lever i den bästa av alla möjliga världar, och han ger oss fler argument för detta, eftersom det var här som Guds son, världens skapare, föddes. Vi kan inte ha en annan möjlig värld med samma Jesus. Gud kunde bara välja den bästa möjliga världen för sin son.

Ja, den här världen har krig, våldtäkter, alla världens fasor. Och Leibniz blev förlöjligad. Hur kan denna mardröm vara den bästa möjliga världen? Ett argument som även Leibniz för fram handlar om ondska som görs för det allmännas bästa. Ondskan är en del av vårt liv och dess existens ger möjlighet till ett större gott.

Förekomsten av ondska visar också att vi kan göra val, att vi har en fri vilja. Den värld vi lever i är en värld som styrs av den fria viljan, där vi har möjlighet att stiga såväl som att falla. Så det finns både helvetet och paradiset till vårt förfogande. Leibniz menar därför att vi måste fråga oss själva vad vi behöver förändra för att se till att vi lever. Den ”bästa möjliga världen” är den som ger perspektiv, som ger fri vilja.

”Det är uppenbart att vi har det bättre ställt”

– Jag påminns om några pragmatiska bevis. Semesterpriserna är lägre än någonsin. Du kan få när som helst, var som helst på semester. Jämfört med Leibniz tid eller Ceausescus värld. Hushållsapparater är billiga just på grund av konsumismen. Här lever vi i den ”bästa möjliga världen”, vi måste bara ha det bästa erbjudandet.
– Om vi tittar på vår personliga historia har vi det helt klart bättre ställt. Jag menar de semesterresor vi kan göra nu kunde vi inte göra för 20 år sedan och då tänker jag inte på 20 eller 30 år sedan.

Jag ser mitt liv. Jag var student, naturligtvis hade jag andra möjligheter. Låt oss inte glömma att jag för inte så länge sedan köade för visum, transitvisum. Jag minns att jag brukade köa klockan tre på morgonen för att få mitt österrikiska visum. Det som smärtar mig är att jag inte tror att vi har lärt oss något viktigt av detta.

Nya generationer förstår inte att de lever i en bättre värld. Nya generationer tar det för givet. De förstår inte processen som tog oss hit. Nu talar det igen om perspektiv. För att förstå även din semester, för att vara nöjd med dig själv, med vad du har, måste du förstå minsta möjliga av hur ditt ”erbjudande” kom till.

Oändlig scrollning

– Leibniz har infinitesimalen. Vi, unga och gamla, har en fantastisk sommaraktivitet: oändlig scrolling.
– Det är redan en sport. Att surfa på nätet. Men vårt mänskliga sinne är som en dykare. Det är meningen att det ska ta oss djupt ner, det är där de underbara sakerna händer. Vi stannar med denna oändliga scrollning på ytan. Havet stjäl dig vid ytan. Tanken att man scrollar i oändlighet för att hitta något, vad finns det att hitta?

Låt oss fråga oss själva: Vad letar vi efter i våra liv? Jag inser att sökningar är till för tristess, för att döda tid. Det är ett litet fönster in i våra liv. Jag menar att fråga oss själva om vårt liv har en mening. Vi gör mycket sällan rena upptäckter. Det är omöjligt att alltid göra upptäckter, att leva i en upptäckt.

Nyhet är verkligen en sällsynt sak. Detta ändlösa, spända sökande efter något nytt är inte den bästa formen för att hitta ”den bästa möjliga världen”. Speciellt inte på sommaren.

Semestern är en tid av paus

– ”Oändligt” finns det inget att hitta på sommaren.
– Enligt min mening bör man på semestern göra det man ville göra under året men inte kunde. Jag menar om du ville läsa något, som jag, bra, läs. Om du ville sitta med magen i solen i 3 dagar, sitt med magen i solen.

Det finns stilleståndstid. Vi gör 365 dagar i stort sett samma sak. Vi behöver dessa avbrott för att känna oss annorlunda och därefter komma tillbaka med en ny glädje för att komma in i livets rytm igen.

– Fritiden uppfanns inte på 1600-talet.
– Leibniz visste inte vad semester var, varken solbadande eller solbadande. Han bar en dammig peruk och folk gjorde narr av honom, jag menar, han var till åtlöje eftersom han var omodern, han var lite gammalmodig.

Han åkte inte till havet eller till bergen. Han simmade inte i havet. Ingen mobiltelefon att söka med i all oändlighet. Saker och ting var annorlunda för Leibniz. Han var förankrad i en annan rytm. En rytm, varför inte, med mer mening. En rytm som gjorde det möjligt för honom att upptäcka det infinitesimala.

– Vad åt Leibniz? Vad äter du i sommar, när du tillbringar den med Leibniz?
– Jag vet inte med Leibniz. Men jag tror att allt som rör sig är gott att äta, men jag har ätit många djävlar i min tid, vet du. Kräftor, ormar, råttor, skorpioner. Hajar.

– Är det så många du har ätit?
– Ja, det är jag. Och jag var nyfiken på att jag i Kina inte åt från en fet maskpinne. Det var en av de där stora, feta maskpinnarna som man hittar under barken på vissa träd. Det är den enda exotiska sak, så att säga, som jag inte kunde äta, men nu ångrar jag det. Nästa gång jag får chansen ska jag i alla fall försöka.

Även då på den resan åt jag skorpionfisk och det var inte bra. Men jag stannade vid den här feta masken. Jag tvekade. Jag funderade. Jag tänkte, jag måste sluta, estetiskt sett. Vad ska jag göra nu, äta Leibniz kex. Jag hoppas att du har ätit Leibniz kex.

Vem är Leibniz

Gottfried Wilhelm Leibniz (1646-1716) var en tysk filosof, matematiker och logiker. Han är känd för sina bidrag till den rationalistiska filosofin och utvecklingen av infinitesimalkalkylen, tillsammans med Isaac Newton.

Vem är Sorin Costreie

Sorin Costreie är professor vid filosofiska fakulteten vid Bukarests universitet. Hans nuvarande intresseområde är samhället och kritiskt tänkande, för vilket han har utvecklat en hel medie- och populariseringskampanj. Han lanserade nyligen podcasten: How we think matters.

Läs också:

Huvudfoto: