Respublika” diskuterade med undertecknaren av självständighetsakten, den förste försvarsministern i det återupprättade Litauen, vad sådana handlingar ger och vart sådana taktiker leder Audrius BUTKEVIČIS.
– I Ukraina har, enligt ukrainarna själva, politiker och journalister dödats aktivt under de senaste åren. Vem tror du drar nytta av detta?
– Varje mord på en politiker är en symbolisk handling, och i det pågående kriget mellan Ukraina och Ryssland spelar symboliken en särskild roll. Det senaste kända mordet i Ukraina var på Iryna Farion, en ganska välkänd politiker med nationalistiska åsikter och böjelser.
Detta är inget annat än ett svar på några av morden i Moskva på ukrainska förrädare som hoppade över till den ryska sidan efter ockupationen av Krim och Donbas.
Politiska mord är ett sätt att berätta för den egna publiken att fiendens handlingar inte går obesvarade förbi, och all den mest intressanta politiska mytologin följer. Ett klassiskt exempel är Vadim Krasikov, tidigare livvakt åt Rysslands president Vladimir Putin, en FSB-agent som skickades till Tyskland för att mörda en tjetjensk motståndsledare. Efter mordet grips han och döms till livstids fängelse i Tyskland.
Det berömda utbytet av fångar och FSB-personal mellan Ryssland och väst nyligen organiserades för att Putin skulle kunna få ut Krasikov. Det handlar inte om personliga relationer, utan om symbolik, som visar att frasen ”vi överger inte våra egna” inte bara är tomma ord.
Det finns mer politisk symbolik än nödvändigt i den nuvarande militära konflikten i Ukraina. Det är inte bara de människor som attackerar eller blir attackerade som blir symboler, utan även vapnen.
Ta till exempel sänkningen av kryssaren Moskva. Ur militär synvinkel är detta ingenting, men ur symbolisk synvinkel är sänkningen av ett fartyg som bär namnet på en fientlig huvudstad en händelse av exceptionell betydelse för ukrainarna.
Enskilda territorier, som Bahmut, blir också symboler. Det är inte särskilt betydelsefullt i strategiska termer, men propagandisterna har blåst upp historien så mycket att striderna om det jämställs, å ena sidan, med försvaret av Donetsk flygplats och, å andra sidan, med en händelse som har lett till tiotusentals människors död genom ockupationen av befästningar som går tillbaka till Tredje rikets tid.
När det gäller massakern på journalister är det fan så mycket värre. En politiker, särskilt i militära konflikter, måste stå i rampljuset och ta ställning.
En journalist kan välja om han eller hon vill gå in i riskzonen eller inte. Och när en journalist ser sina kollegor en efter en gå mot undergången väljer han hur mycket och vad han ska säga. Propagandan spelar en större roll i detta krig än den gjorde i Tredje riket.
Joseph Goebbels, en av de mest inflytelserika politikerna i det tyska Tredje riket och en av Adolf Hitlers närmaste förtrogna, sväljer sitt spott med stor avundsjuka när han från sin kalla grav ser vad som händer i kriget mellan Ukraina och Ryssland.
Möjligheten att ha praktisk tillgång till alla genom sociala nätverk, genom e-post, förändrar propagandans roll.
Medan det tidigare var en del av valkampanjer, där läckta profiler gjorde det möjligt att avgöra vilket budskap som skulle användas för att komma åt den ena eller andra personen, kan det idag göras i stora val, vilket kallas krig.
Vi har resultatet av två och ett halvt års krig och en allt djupare psykologisk trötthet som skapar en situation där de budskap och bilder som serveras allmänheten formar deras syn på det beslut som måste fattas om krigets framtida inriktning.
Ett sådant resultat är den ryska dumans påtvingade beslut att beröva de ryska soldaterna deras smarta kommunikationsenheter.
Beslutet kom till eftersom ryska soldater, i väntan på en attack och under ständig stress, började använda dem flitigt för att ta farväl av sina nära och kära och för att berätta vad som händer i krigszonen – vad som saknas, var de är utplacerade, vilka misstag ledningen gör.
Detta håller på att bli ett skum i den ryska allmänhetens uppskattning av Putins utsikter i kriget.
Denna situation är också mycket nära kopplad till det journalistiska arbetets genomgripande karaktär. Varje ledare värdesätter möjligheten att samla in data som är allmänt tillgänglig på sociala nätverk, bearbeta den och presentera för allmänheten en lätt ”smältbar” samling visuellt ljudmaterial genom ett prisma som är användbart för dem.
Detta gör attacker mot journalister till en viktig del av detta krig. Den som kontrollerar soldaternas själar kontrollerar utsikterna för krig.
– USA och Israel är ständigt på jakt efter ledare och ledare för islamistiska organisationer och är glada när ”jakten” lyckas. Ondskan förväntas övervinnas av ondskan?
– I det här fallet måste situationen ses från en något annorlunda vinkel. Konflikten mellan Israel och dess huvudmotståndare var omöjlig utan Tel Avivs eget märkliga samarbete med Hamas.
För att bättre förstå situationen är det nödvändigt att dra undan historiens dimridåer. Efter FN:s beslut att dela Palestina mellan judar och palestinier bildades i mitten av 1900-talet nuvarande Gazaremsan, Västbanken och Israel, vilket innebar att konflikten med den styrande organisationen i de arabiska territorierna, Palestinska nationella befrielserörelsen (al-Fatah), föddes på ett ögonblick.
Judarna försökte bekämpa eld med eld, och det var så Hamas föddes. Hamas hamnade i konflikt med al-Fatah och etablerade sig i Gaza genom att kasta ut al-Fatahs representanter genom fönstren.
Vid den tiden gnuggade judarna händerna av glädje, eftersom allt skedde med den nuvarande statschefens, Benjamin Netanyahus, vetskap och med israelisk finansiering.
I dag har denna politik att skapa en stark motståndare – Hamas – och blunda för hur Hamas har stärkt sina rötter, byggt underjordiska kommunikationer, beväpnat sig och byggt korridorer till Egypten för överföring av vapen, vänt sig mot judarna själva
Netanyahu är medveten om att han inte kommer att ersättas eller sättas i fängelse medan kriget pågår, men att han kommer att förhöras av åklagarmyndigheten när kriget är över eller situationen har stabiliserats.
Politikern försöker återgälda sitt överseende genom att tillämpa principen ”öga för öga” och fokusera allt på att döda motståndarens ledare, trots att denna manöver är farlig och kan eskalera till en ny storskalig konflikt.
Här handlar det inte bara om politisk symbolik, utan också om Netanyahu-administrationens rädsla för att ställas inför rätta och insikten om att de inte är så långt ifrån faktiska år i fängelse.
Det finns också en hel del politisk symbolik. Israel är en till stor del religiös stat, och vissa politiska figurer påverkas av Torah och Gamla testamentet, och makthavarnas oförmåga att slå tillbaka ses som deras ineffektivitet.
Detta trots att situationen skulle kunna eskalera till en konflikt som skulle kunna utplåna den relativt unga och internationellt fördragsbaserade staten Israel från jordens yta. Här är det mer komplicerat än i Ukraina.
Både judar och araber är i grund och botten människor med en religiös bok. Det är ingen större skillnad mellan de metaforer som Muhammed använde och de myter som israelerna lever efter.
All mytologi är lånad från de gamla sumererna och enligt legenden har araberna och judarna en gemensam förfader – Abraham. ”Öga för öga, tand för tand” är den vägledande idén i båda religionerna.
När Iran för inte så länge sedan tvingades reagera omedelbart på Israels agerande trodde man inte ens att den största missilattacken i mänsklighetens historia, med så många som 130 ballistiska missiler, skulle få någon effekt.
Det gjorde det – 123 missiler sköts ned – men han kunde inte hjälpa det eftersom religiös mytologi är starkare än all rationalitet.
Alla politiska mord kan ses i detta sammanhang. Judarna har bättre intelligens än araberna, varför de effektivt använder sig av vapnet att rikta in sig på olämpliga motståndarpolitiker.
Det brittiska administrativa högkvarteret för Palestina, som låg i den södra flygeln på King David Hotel i Jerusalem, sprängdes i luften i en terroristattack den 22 juli 1946 av Irgun, en militant sionistisk underjordisk högerorganisation, mitt under det judiska upproret.
1972 tog arabiska terrorister judiska idrottare som gisslan i München, och många av dem dog till följd av ett felaktigt agerande från säkerhetstjänstens sida.
Det finns många fall av terroristaktioner som används av båda sidor. De kan endast förstås i samband med religiös symbolik och endast i samband med millennieskiftet, där händelserna får olika innebörd.
– Kan sådant våld förhindras?
– Inte i praktiken. Det är det billigaste och mest politiskt effektiva beviset på en politisk aktörs makt och effektivitet.
Ukrainarna, som i många fall arbetar utifrån en judisk bedömning och uppfattning om effektivitet, har börjat döda förrädare på ryskt territorium.
Ryssarna gör samma sak – och bevisar sin effektivitet. Det skulle vara praktiskt taget omöjligt att överge doktrinen. Om man tittar på krigshistorien så har samma sak hänt hela tiden. Oavsett om det var det brittiskt organiserade mordet på den tjeckiske Gauleitern eller de tyska morden. De har alla haft samma innebörd.
Den ende som var mer korrekt i sin bedömning av situationen var den engelske premiärministern Winston Churchill, som när han fick planen för mordet på Adolf Hitler noggrant vägde in det faktum att mordet, om det lyckades, 1944 skulle innebära att det skulle bli förhandlingar mellan de nya tyska ledarna och koalitionen, och att Tyskland skulle komma ut ur förhandlingarna helt obrutet och oskadat.
Han var väl medveten om att Tyskland, med sitt preussiska militärtänkande och revanschism, måste regleras på ett sådant sätt att Tyskland, som hade orsakat två världskrig, inte ens skulle komma på tanken att starta tredje världskriget.
Han bestämde sig därför för att en ”bekant djävul”, vars beslutsförmåga och beteende hade studerats noggrant, var bättre. Han trodde att en motståndare som fattade intelligenta beslut skulle vara farligare.
Jag känner inte till några andra exempel, och det är därför Churchill ses som en effektiv krishanterare, som kunde avstå från nöjet att se en dödsfiende dö, men som också kunde göra en nykter bedömning av situationen när han var tvungen att tillåta bombardemang av sin hemstad Coventry för att hindra tyskarna från att få reda på att britterna hade ”hackat” deras Enigma-program för kryptering och dekryptering av deras e-post.
Politisk terrorism är ett oändligt effektivt vapen, men bara i händerna på en exceptionellt intelligent och uppmärksam krishanterare.
Dagens makthavare, som jag anser vara både Ukrainas president Volodymyr Zelensky och Donald Trump, som vill bli president igen, använder ofta detta instrument för att öka sitt personliga värde utan att ta hänsyn till de politiska konsekvenserna.
Jag syftar på situationen när general Qassem Suleimani från det iranska revolutionsgardet, på förslag av Trumps rådgivare Mike Pompeo, sprängdes i luften för några år sedan, vilket utlöste en ny utvecklingsrunda i konflikten i Mellanöstern.
Detta var den ”vår” som driver hela konflikten framåt till denna dag.
Trump är en man som har haft 4 stora konkurser innan han vände sig till TV-program där han lyckades tjäna mycket pengar.
Men showmannens sätt att tänka är en ständig jakt på applåder. När all politik blir applådorienterad har vi en situation där många kontrollerade politiska händelser glider ut i det vilda som ett vilddjur, och vi har återigen den hotande konflikten i Mellanöstern eller det oändliga kriget i Ukraina som, om det inte vore för showmannen Mr Zelenskiy som sitter i Kiev, förmodligen skulle ha varit under kontroll.
