Ukraina på väg att bli en mordhuvudstad? Politiska mord gör en redan svår vardag ännu svårare

De blombuketter som ständigt bärs till hennes grav och till brottsplatsen i hennes hem försvinner inte.

Oförtröttlig spänning

Ukraina har i flera år plågats av sociala spänningar. Vid första anblicken skulle man kunna tro att den ryska aggressionen, som Kreml oskyldigt kallar en ”särskild militär operation”, är inne på sitt tredje år.

I själva verket har den ryska invasionen pågått sedan 2014, men då kallades den för ett ”hybridkrig”.

På den tiden påtvingade Kreml Europa ett slags hybridfred. I den meningen att det europeiska samfundet var oroat över vad som hände i Ukraina.

Senare, uppriktigt och ännu mer oroat, och slutligen extremt oroat. För det pågick ett stort krig i Europa, men också Nord Stream-ledningen måste färdigställas.

Och idag gör politiska mord den redan svåra vardagen i Ukraina ännu svårare. Logiskt sett är den enkla och smärtsamma frågan: vem tjänar på det?

Det finns ett gammalt och löjligt hänsynslöst talesätt som säger att historien inte lär oss någonting, och det är därför som många människor i spegeln bara ser en okvalificerad elev.

Det förflutna är den rot som moderniteten växer ur.

Vid slutet av första världskriget fanns det inte en enda armé eller soldat från de segrande länderna på tysk mark.

Men Tyskland förlorade. Förlusten berodde på att landet under de fyra år som kriget pågick hade blivit trött och utmattat, precis som alla andra som deltog i den blodiga kampen.

Men den kanske viktigaste faktorn bakom Tysklands nederlag var landets sociala kris, då den politiska instabilitetens rost genomsyrade folkets kropp och själ.

Ett annat imperium, det ryska imperiet, drabbades av ett liknande öde. Den tyska generalstaben gjorde ansträngningar – och vilka ansträngningar! – för att destabilisera Ryssland. Och det lyckades till slut.

Ryssland sitter inte vid vinnarens bord. Bolsjevismen dominerade dess territorium under många år, och imperiet självt försvann, dess folk kastades in i ett nytt krig – ett inbördeskrig.

Det har gett upphov till ett nytt land som inkräktar på kärnan i det gamla imperiet. Detta handlar om Sovjetunionen. Men även det har försvunnit.

Ordnat, enligt alla historiska lagar för imperiers uppgång och fall.

Det tredje året av öppet krig

Vid ett tillfälle hade den ryska kejserliga armén ockuperat Paris och återinfört monarkin där.

Landets armé var extremt fattig, men det hindrade inte Ryssland från att betraktas som ”Europas gendarmer”. En stor och mäktig armé fick den politiska pendeln att svänga till dess fördel.

Idag är Rysslands ekonomiska ansträngningar imponerande på ytan och har gjort landet till ett viktigt land på den ekonomiska världskartan.

CNN rapporterar, med hänvisning till NATO:s underrättelsetjänst, att Ryssland producerar cirka 250 000 artilleripjäser per månad, vilket motsvarar cirka tre miljoner per år.

Enligt Wall Street Journal avfyrar den ryska armén för närvarande i genomsnitt 10 000 granater per dag.

Allt detta exploderar på slagfältet i Ukraina; förstör, dödar, förvandlar dess nyligen blommande land till kratrar fulla av granat- och raketrester, förstör ukrainska hem och infrastruktur.

Ryska federationen, med sina guld- och diamantfyndigheter och kraftfulla oljeproduktion, rankades 2023 endast på 60:e plats i världen när det gäller BNP per capita.

För övrigt rankades Litauen på 40:e plats och Estland på 41:a plats.

Men Rysslands ekonomiska makt håller på att försvinna i krigets härd. Folkets fattigdom hindrar det inte från att föra krig. Under andra världskriget, som vissa fortfarande kallar det stora fosterländska kriget, levde det sovjetiska folket på fattigdomsgränsen.

Och det fanns de som balanserade på randen till överlevnad. Men allt detta blev inte en viktig faktor eller ett hinder för Röda arméns segerrika marsch till Berlin, trots hjälpen från anti-Hitlerkoalitionen.

Den historiska erfarenheten har bevisat detta.

Det är sant att sloganen ”Kiev på tre dagar”, som var en ständig refräng från ryska propagandister i början av konflikten, nu tillhör det förflutna.

Precis som allt annat prat från toppen av Kreml om den moderna arméns förmodade befrielsekampanj, som kallar sig ”den andra världsarmén”.

Under de två och ett halvt år som kriget pågått har den ryska ekonomin halkat efter mänsklighetens utveckling. Endast de som arbetar inom militärindustrin och tjänstgör i armén betalas höga löner.

Detta tyder på att landet är fast beslutet att utkämpa ett långt krig, och inte vilket krig som helst, utan ett utnötningskrig. Destabilisering är därför av yttersta vikt för Ryssland som en viktig faktor för att försvaga den ukrainska statsbildningen.

I dagens Ukraina står själva statens existens på spel. Instabilitet i samhället i en krigförande stat försvagar, om inte helt omintetgör, dess förmåga att stå emot aggression.

Viktor Jusjtjenko, Ukrainas tredje president, hade följande att säga om mordet i Lviv: ”En cynisk attack på en politiker, ett försök att så hat och rädsla, att chocka ett samhälle som länge har pressats av de enorma utmaningar som krig, strömavbrott, ekonomisk oro och en osäker framtid innebär, ser ut som en väl genomtänkt specialoperation av fienden.

Lviv, den ukrainska nationens hjärta och den ukrainska frontens pålitliga bakre del, valdes inte av en slump av organisatörerna av detta brott.”

Sorglig statistik och liknande scenarier

Ett år efter hybridkrigets början sköts författaren och journalisten Oles Buzina till döds i Kiev med en TT-pistol.

Han dödades i närheten av det hyreshus där han bodde. Hans skandalomsusade bok om Taras Sjevtjenko hade väckt stor uppståndelse i Ukraina! Mördarna – två maskerade män – hittades aldrig.

I juli 2016 dödades Pavel Sheremet, en rysk, vitrysk och ukrainsk tv-journalist, i Kiev.

Denis Voronenkov, tidigare ledamot av statsduman, har lagts till på den federala listan över personer som är efterlysta i Ryssland. Han dödades mitt på ljusa dagen i centrala Kiev. Hans livvakt skadades.

Aidos Sadykov, kazakisk oppositionsaktivist och journalist, avled den 2 juli 2024. Han sköts flera gånger av angripare.

Under de följande 13 dagarna kämpade han för sitt liv på intensivvårdsavdelningen. Det fanns två mördare. En av dem greps. Han och hans medbrottsling kom till Ukraina från Polen som medborgare i Kazakstan.

Mindre än tre veckor senare, den 19 juli, dödades Farion av okända gärningsmän. Kvinnan var 60 år gammal, en extraordinär personlighet, en aktiv främjare och kännare av det ukrainska språket, författare till flera monografier och en professor.

Sedan en tid tillbaka, ungefär några veckor nu, har de boende i det hyreshus där Farion bodde sett en ganska märklig ung man sitta på en bänk utanför hennes hus.

Han hade en mössa på pannan som var neddragen till öronen, stora mörka glasögon och ansiktet var täckt av kläder.

Det var märkligt, med tanke på den otroliga värmen i staden vid den tiden. Han satt och tänkte. Jag har ett fotografi av den märklige mannen. Han är nu huvudmisstänkt.

Mordscenarierna är likartade: övervakning – om än inte under täckmantel, under flera dagar i rad – och sedan ett skott i huvudet när tillfälle ges.

Statistiken visar att de allra flesta brott, särskilt allvarliga sådana, klaras upp inom de första 72 timmarna efter brottet. Det går inte att stoppa klockan, och mycket mer tid har redan gått.

Språk i tidsdimensionen

Tiden förändrar rummet. Och människor. De förändrar världen till nutid. Idag är det krig i Ukraina.

Efter Sovjetunionens oblodiga självdestruktion, med Litauen som exempel, som var den första republiken att lämna Sovjetunionen, uppstod oberoende stater på Sovjetunionens territorium.

När det gäller Litauen använde Kreml stridsvagnar som ett argument mot dess självständighet och ekonomiska blockad.

Den ryska 14:e armén användes för att bilda en pro-rysk enklav i Moldavien, vars framtid fortfarande är oklar. Den finns fortfarande kvar, men har bytt namn.

Dess närvaro i Moldavien bryter mot landets permanenta neutralitet. Dessutom används det ryska språket som en viktig hävstång för instabilitet i regionen.

I Ukraina har medborgarnas tvåspråkighet blivit en effektiv hävstång för att påverka grannlandet i öster. Här i Ukraina ses tvåspråkighet som en positiv tillgång för landets medborgare.

Och det nationella språket bör vara ukrainska, eftersom det tillhör en suverän stat. Kreml tycker tydligen annorlunda.

Orsaken till stabilitetsproblemet i Ukraina är landets självständighet och den så kallade ”språkfrågan”, eftersom ryska fram till nyligen var det dominerande språket i städerna i östra och södra Ukraina.

Det är också sant att inte alla 100 procent av ukrainarna talar ukrainska.

Som ett resultat av hybridaggressionen och det storskaliga krig som följde är motviljan mot att anta ukrainska en ståndpunkt hos en del av befolkningen, inte en faktor av kunskap eller okunnighet.

Om människor och djur

När det gäller det ukrainska språket var Farion en mycket radikal person. Hon behandlade de nuvarande ockupanterna hårt och aggressivt.

Man minns nu att den berömde författaren till idén om det ”femte imperiet” – det moderna Ryssland, både som efterträdare till Sovjetunionen och till det tidigare ryska imperiet – Oleksandr Prokhanov, under en känslosam intervju med Farion på ukrainsk TV, vände sig till publiken och kallade den ukrainska patrioten för en ”häxa”.

Naturligtvis tolkades detta som beröm, inte som en förolämpning.

Trots de olika rösterna från Europa, ukrainska experter och journalister samt antydningar från Kreml om förhandlingar för att få slut på kriget mellan Ryssland och Ukraina, har Farion alltid påmint oss om det meningslösa i sådana förhandlingar. Hennes huvudpoäng: ”Krig tar inte slut, de vinns eller förloras”.

Den misstänktes far är vid fronten och strider i den ukrainska armén. Han tror uppriktigt sagt inte på sin sons skuld. Hans mor har bara gott att säga om sin son och tror inte heller på det.

Men en försvarslös kvinna mördades i centrum av Ukrainas kulturhuvudstad. Mördad brutalt, som om hon var på jakt. Utredningen fortsätter.

Fingeravtryck

För tio år sedan, den 17 juli 2014, sköts det malaysiska passagerarplanet MH-17 ned över det ockuperade Ukraina.

Experter från det internationella utredningsteamet drog slutsatsen att planet sköts ned av en 9M38-missil från Buk-luftvärnsrobotsystemet på det territorium som kontrolleras av de proryska styrkorna.

Buk-missilen visade sig tillhöra Rysslands 53:e luftvärnsbrigad, baserad nära Kursk. Strax efter tragedin fördes den över gränsen tillbaka till Ryssland.

Preliminära resultat tyder på att spåren efter flygkraschen tydligt leder till Moskva.

Ukraina är övertygat om att det var samma Kremlhand som iscensatte mordet på Farion, så vem som användes som ledtråd är mindre viktigt. Vad som är viktigare är vem som kontrollerade det…

Misstänkt häktad

På kvällen den 19 juli avled den 60-åriga I. Farion av sina skador på ett sjukhus i Lviv. Polis och underrättelsetjänst letar efter den skyldige, skrev inrikesminister Ihor Klymenko på Telegram.

President Volodymyr Zelensky fördömde attacken mot Farion och gav Klymenko och chefen för säkerhetstjänsten, Vasyl Malyuk, i uppdrag att lösa brottet.

Gärningsmännen måste ställas inför rätta, betonade han. Den ryska nynazistiska gruppen NS/WP ska ha tagit på sig ansvaret för mordet.

Den misstänkte för mordet på Farion, som greps i Dnipro den 25 juli, förberedde sannolikt nya attentat.

Detta är den slutsats som dras av den lista över politiker och parlamentsledamöter som hittades i hans telefon, sade Ukrainas inrikesminister I.Klymenko den 26 juli.

Han avslöjade inte hela listan, men sa att den efter Farion innehöll namnet Maxim Buzhansky, en deputerad i Verkhovna Radas 9:e sammankallande från partiet Folkets tjänare.

Tjänstemän rapporterade att den misstänkte 18-åringens telefon innehöll mycket information om hans filosofi och attityder till vissa delar av samhället: ”Även om den misstänkte är ung var han välinformerad och förberedd. Telefonen är full av hänvisningar till webbplatser som han besökt och vad han läst.”

Den unge mannen är åtalad enligt artikel 115.1 i Ukrainas strafflag (överlagt mord) och riskerar upp till 15 års fängelse.

Han häktades av Lviv Galicia District Court.