Ett av de tidigaste omnämnandena av samexistens mellan katt och människa kommer från Kina och är nästan 5 500 år gammalt. Dessa märkligt attraktiva djur väcker dock många frågor än idag. Men en sak säger sig experterna redan veta med säkerhet: varför jamar katter bara till människor och knappt alls till sina artfränder?
Du har säkert märkt hur varierad ljudrepertoaren hos katter är. Även om de mest jamar mot människor så morrar, väser, gnisslar de, kort sagt pratar med varandra på ett mycket färgstarkt sätt. Men den enda gången vi kan höra dem mjaua på riktigt mot medlemmar av sin egen art är när kattungarna kommunicerar med sin mamma. Detta är ett slags ”första tal”, genom vilket kattungarna, som är beroende av sin mamma, visar sina behov.
Hur kommer du överens med din egen katt? Kolla in youtube-videon av TOPP Intressant:
Källa.
Ändamålen rättfärdigar medlen …
Men när unga katter blir självständiga och mer eller mindre kan ta hand om sig själva, ser de inte längre något behov av att mjaua sinsemellan. Det är bara annorlunda med människor. Enligt experter betraktar katter människor som en slags förvuxen katt under sin tid med dem, bredvid vilka de känner att de fortfarande är en kattunge. Dessutom gäller samma strategi för människor som för kattmammor, så varför inte dra nytta av det.
De kontrollerar människor genom att mjaua.
När en kattunge är hungrig jamar den till sin mamma och hon matar den. Ser du kopplingen? Katten förstår tydligt skillnaden i behovet av att kommunicera. Människor ”fungerar” helt enkelt på mjau, katter vet detta väl, så de använder kattbebisarnas söta språk för sin egen fördel.
De är väl medvetna om att de inte kan tillämpa t.ex. doftkommunikation på människor, som en varelse som är mycket ofullkomlig ur deras synvinkel, som de har råd att göra inom sitt eget samhälle.
Så länge det är begripligt
Trots att katter har levt med oss i årtusenden kan vi fortfarande inte vara säkra på deras anknytning till sina uppfödare. Om du vill ha ett fogligt och hängivet djur ska du skaffa en hund. Ändå är det många av oss som tycker att katter är helt oemotståndliga, kanske på grund av den självständighet de så gärna visar upp.
Genom att mjaua på människor gör de oss till varelser som vi behöver kommunicera med på ett tydligare och enklare sätt än vad som är vanligt bland katter. Och, det bör noteras, de är bra på det.
Allt kan påverkas
Har du en katt som inte ringer dig på en hel dag och du är ledsen? Var inte det, för det motsatta är mycket värre. Faktum är att vissa raser, som siamesiska katter, kan diskutera bokstavligen hela dagen. Att leva med dem kräver då mycket tålamod och många människor försöker också lugna ner dem lite. Inte förvånande – men det är till och med möjligt att få några resultat.
Katten gör inget onödigt
En katt är inte alls ett dumt djur, och kan ganska lätt förstå vad som är vettigt att göra och vad som inte är det. (Det betyder dock inte att den är lätt att träna som en hund. Hon vet att hon inte får klättra upp på bordet, men hon vet också att om du inte är hemma kommer hon knappast att bli straffad för det).
Men hon kommer inte att göra något som inte ger henne det önskade resultatet. Så om du vet att hon jamar intensivt, obehagligt och för högt när hon kräver att få mat, oroa dig inte, hon kommer att klara sig några minuter till utan en full skål.
Fyll på den först när hon har varit tyst i några minuter. Likaså om hon ber om att bli klappad på det sättet osv. Så snart hon förstår att hon inte kan jamsa på dig kommer hon att byta till ett annat läge, förhoppningsvis trevligare för dig.
En och en halv miljon katter
Föredrar du katter eller hundar? Enligt statistiken finns det fler hundägare och därmed fler hundar än kattägare och deras husdjur. Medan antalet hundar överstiger två miljoner, ligger katterna efter med en halv miljon. Detta är inte heller ett litet antal. Vi bör därför lära oss att förstå dem väl.
Källor: studyfinds.org, theconversation.com, www.aspca.org
