När du var ansvarig för hamnmyndigheten gick alla intäkter som den genererade till myndigheten. De pengar som blev över efter att ha tillgodosett de grundläggande behoven investerades i att förbättra hamnens infrastruktur. Nu har tiderna förändrats, hamnmyndigheten betalar utdelning till staten och har blivit ett publikt aktiebolag. Vad tycker du om detta?
Klaipėda State Seaport består av två delar: den statliga delen, som förvaltar och utvecklar hamnens infrastruktur och mark, och den privatiserade delen av hamnen, som består av olika stuveriföretag, fartygsreparationsföretag och ett skeppsvarv.
Klaipėda State Seaport Authority inrättades 1991. Hela dess verksamhet syftade till att förhindra privatisering av hamninfrastrukturen, dvs. kajer, mark, navigationsutrustning etc., för att behålla allt i statens ägo, utveckla infrastrukturen och skapa de mest gynnsamma villkoren för företag som bedriver olika verksamheter i hamnen.
Hamnbolagen privatiserades mellan 1995 och 2000. Idag är all verksamhet i hamnen, med undantag av AB Klaipėdos Nafta (numera KN Energies – författarens anmärkning), i privat ägo.
Den senare, som är ett strategiskt objekt av särskild betydelse, har förblivit oprivatiserad. Jag anser att det är rätt sak att göra.
År 1996 antogs Klaipėda State Seaport Law. Hamnmyndigheten är en exklusiv statlig organisation med egen lag. Idag har ingen annan statlig struktur i Litauen en egen lag.
Och vem behövde en sådan lag? Vad var syftet?
Det var för att förhindra privatiseringen av hamninfrastrukturen. Skattelagstiftningen måste ändras så att alla de intäkter som hamnmyndigheten genererade från hamnavgifter och markhyror kunde riktas mot utveckling och utbyggnad av hamnens infrastruktur, muddring av hamnen och säker navigering i hamnen genom förvaltning av infartskanalen och de norra och södra pirarna, genom att de byggdes om och gjordes mer ändamålsenliga.
Detta låg helt i Klaipėda hamns intresse vid den tidpunkten. Hamnmyndigheten inrättades för detta ändamål och borde ha förblivit så.
Tiderna förändras, och det gör även republikens ledning, transport- och kommunikationsministeriet och hamnmyndigheten. Var och en av nykomlingarna vill skapa något nytt, viktigare, mer inflytelserikt. Varje struktur måste dock uppfylla sina egna funktioner. Enligt min åsikt är det helt onödigt att ändra hamnmyndighetens status från ett statligt ägt företag till ett aktiebolag.
Enligt min mening är det helt onödigt att ändra hamnmyndighetens status från ett statsägt bolag till ett aktiebolag.
Det faktum att den hamninfrastruktur som har skapats i dag, det faktum att det har varit möjligt att fördjupa hamnen i Klaipėda till en nivå som skulle göra den konkurrenskraftig i förhållande till andra hamnar i Lettland, Estland, Ryssland och Polen, var endast möjligt eftersom alla medel som erhållits från hamnavgifter och markarrenden har reserverats för utvecklingen av hamnens infrastruktur och för en korrekt drift av hamnen.
Endast med de medel som fanns tillgängliga kunde Hamnbolaget göra det möjligt för rederierna att ta emot de största fartygen som kunde komma in i Östersjön. Detta är en stor bedrift. Det har gjort det möjligt för fraktbolagen att uppnå resultatet att hantera nästan 50 miljoner ton gods per år för några år sedan. Nu måste vi se till att det djupet hela tiden finns kvar och skydda det från ständiga översvämningar.
Jag förstår regeringens önskan att göra hamnmyndigheten till ett aktiebolag, att ta ut pengar ur det och investera dem i andra verksamheter, hamnmyndighetens önskan att utveckla mer infrastruktur, att producera vätgas osv. Kan man också göra godshantering? Det är bra att vilja, men man måste göra det man är gjord för. Hamnbolaget är inte ett bolag som ska ta hand om allt. Jag tycker att det som privata företag kan göra, det ska de göra.
Jag undrar om den förändrade statusen för hamnmyndigheten inte kommer att påverka hamnen, som är en stor fördel för landet, eller om den kommer att förlora möjligheten att öka sin lastkapacitet i framtiden. Man får inte glömma att Litauen bara har en hamn. Enligt min mening är detta fel steg att ta. Jag har aldrig stött detta. Naturligtvis spelar min åsikt inte längre någon roll, jag kan bara uttrycka min oro.
Det är beklagligt att transportministern, som inte har någon erfarenhet av sjöfartsfrågor, inte har rådfrågat kvalificerade specialister.
Finns det några andra saker som du inte gillar med hamnen?
Jag förstår inte varför lotsarna och Vessel Traffic Service idag befinner sig i hamnmyndighetens byggnad. Jag har talat med sjöfartsproffs på hamnmyndigheten och de rycker alla på axlarna och vågar inte säga högt att det här inte är rätt sak att göra.
Jag har förstått att lotsarna ska vara nära kajerna och Vessel Traffic Service. Naturligtvis kan man ursäkta sig med att det nu finns tillräckligt med tekniska hjälpmedel för att arbeta på avstånd. Kanske kommer sjötrafikledningen en dag att ligga i Vilnius, som man gjorde med den tidigare litauiska sjösäkerhetsadministrationen.
Jag tror att den här frågan behöver talas högt om av människor som förstår den. Det finns naturligtvis en möjlighet att hamnmyndigheten någon gång i framtiden kommer att använda sina överskottspengar till att bygga en ny administrativ byggnad i det som kallas ”Memel Town”. Men först var det nödvändigt att skapa en plats för Vessel Traffic Service på vattnet och sedan flytta den.
Under 1999-2000 var du biträdande generaldirektör för hamnmyndigheten för Svetiojis hamn. Vad tycker du om att hamnmyndigheten överlämnade Šventoji Seaport till Palangas kommun?
Šventojihamnens historia är gammal. I nästan 30 år har man försökt hitta olika alternativ, men inte hittat det rätta. Tidigare fanns det en önskan om att överföra hamnen till Palangas kommun.
Vi hade bjudit in japanska specialister och de kom. Alla möjliga alternativ har föreslagits. Naturligtvis kan man vilja göra det, men man måste kunna göra det, man måste ha medlen för att göra det.
Jag säger er rakt ut att det har begåtts enorma misstag i samband med återuppbyggnaden av Šventojis hamn. Först och främst vägrade man 1998-1999 att fastställa området och gränserna för den framtida hamnen i Šventoji.
Den väg som valdes var att det område som behövdes för den framtida hamnen överlämnades till privat verksamhet och bebyggdes med olika byggnader, de flesta av dem bostadshus. Hamnen lämnades praktiskt taget utan en plats för mer seriösa aktiviteter. Detta är det första stora misstaget. Det är nu bortom all räddning.
Jag anser att ledningen för transport- och kommunikationsministeriet har brustit i ansvar i denna fråga. Den bär den största skulden, eftersom den tog det oförsvarliga steget att överlåta territoriet för andra ändamål än hamnen och förstörde utsikterna till en seriös utveckling av hamnen i Šventoji. Och nu säger jag att utan bryggorna kommer det inte att finnas någon hamn i Sventoji.
