”Den här sjukdomen är ett socialt problem som inte skulle kunna existera i dag med den nya tekniken”, säger Raimundas Grigaliūnas, chef för Klaipėda-avdelningen vid det nationella folkhälsocentret.
Romaldas Sakalauskas, läkare och medlem i kommittén, tror att problemet beror på centralregeringens inställning att endast asociala människor drabbas av sjukdomen. Enligt honom har Europeiska unionen anslagit 64 miljoner euro till Litauen för att bekämpa tuberkulos, varav Klaipėda har fått drygt 1 miljon euro.
Incidens
Världshälsoorganisationens mål är att förekomsten av tuberkulos per 100.000 invånare ska minska till 10 fall år 2035, dvs. 80%. 2023 var förekomsten i Klaipėda-regionen 24,3 och i Klaipėda stad – 20.
I Klaipėda stad var antalet tbc-fall 2018 och 2019 43, 2020 – 25, 2021 – 37 och 3 dödsfall, 2022 – 36 och 1, 2023 – 31 och 3 dödsfall. Förra året var 26 av de 31 fallen bland personer i arbetsför ålder. Fram till den 1 juli i år hade 11 sjukdomsfall och 2 dödsfall registrerats i Klaipėda.
”Vi har barn som är mottagliga för tuberkulosbakterien och som inte är skyddade mot sjukdomen. Föräldrarna vägrar att vaccinera sina nyfödda. Från och med 2019 är andelen nyfödda som vaccinerats mot tuberkulos i staden Klaipėda lägre än inte bara den nationella utan också den regionala andelen. Den relativt låga vaccinationstäckningen för nyfödda är oroande”, säger chefen för avdelningen i Klaipėda.
År 2023 fick endast 44,7 % av barnen i Klaipėda tuberkulinprov före skolstarten, och endast 7,7 % av barnen i riskgrupperna. Vi har ringt sjukvårdsinrättningarna, vi har talat strängt och vi hoppas att detta resultat kommer att förbättras. Vi behöver ett närmare samarbete mellan institutioner och socialarbetare”, säger Grigaliūnas.
Vad föreslås att göras
Ett annat problem, enligt Grigaliūnas, är att vissa människor inte fullföljer sin tbc-behandling. I så fall blir bakterierna resistenta mot läkemedlen. Upprepad behandling kräver både dyra läkemedel och förlänger behandlingstiden. Det är därför mycket viktigt att patienterna fullföljer hela behandlingen.
Tidig diagnos genom röntgen och tuberkulinprov är en annan mycket viktig punkt. Hälso- och sjukvårdspersonal och socialarbetare bör öka medvetenheten bland utsatta grupper. ”Om vi frågar en person när han eller hon senast röntgade lungorna kommer han eller hon att säga att han eller hon inte minns det”, tror R. Grigaliūnas.
Vi vill se mer stöd från socialvården, vårdpersonal och bostadsförvaltare och ett närmare samarbete med Folkhälsocentrum för att stoppa spridningen av tbc. Det är synd att en person som har drabbats av tuberkulos ofta inte berättar vem han eller hon har kommit i kontakt med. Det finns fall där specialister skickas mycket långt bort för att prata med patienten.
Enligt Grigaliūnas skulle man kunna organisera mobila team med specialister på lungröntgen. Kommunen skulle kanske kunna ta hand om detta.
Hemlösa och personer med olika typer av missbruk bör uppmuntras att gå på hälsokontroll för tuberkulos. Kanske kan kommunen hitta medel från hälsofrämjande projekt. Till exempel skulle man kunna ge matkuponger eller något liknande i utbyte mot att en person testar sig.
Ett annat mycket viktigt ämne är tuberkulostestning och utbildning för migranter. Om migranter kommer från länder med en tbc-incidens på mer än 50 fall per 100 000 invånare ska de testas vart femte år efter att de anlänt till Litauen.
Vitryssland har en tbc-incidens på 28 per 100 000 invånare, Uzbekistan 83, Ukraina 90, Tadzjikistan 78 och Rumänien 52. Avdelningen har skickat förfrågningar till ett antal företag och organisationer för att informera dem om situationen och från vilka länder de anställer människor.
Vissa åtgärder har redan vidtagits. Broschyrer har tryckts upp med frågor om när den senaste lungröntgen togs och med information om var man kan gå för en hälsokontroll. Dessa har delats ut i sovsalar, på vandrarhem etc.
