Evenemanget i serien ”People – Klaipėda Lighthouses” flyttades från bibliotekssalen till innergården. Och inte bara på grund av värmen – det stora intresset från besökarna förutspådde ett tumult som salens väggar inte skulle ha kunnat stå emot.
Förutsägelserna var korrekta, med tillräckligt många besökare för att fylla alla säten och uteplatser på innergårdens gräsmatta. Skådespelaren möttes av applåder och efter att ha tittat på den orangea fåtöljen som hade förberetts för honom, tog han behändigt bort den och satte sig på ryggstödet.
”För att göra mig själv mer synlig”, förklarade han till publikens stora förtjusning. Under hela kvällen fnissade hon åt varje fras som Savickas yttrade. När Inesa Atkočaitienė, huvudbibliotekarie på Melnrage Library, som modererade evenemanget, frågade om gästens sinne för humor var ärvt eller format av hans liv i Klaipėda, svarade han: ”Ärvd och formad. Jag gillar bara att skämta. Jag är allvarlig, men jag gillar att vara glad och det är trevligt att se människor skratta.”
På frågan om vad Klaipėda betyder för honom sa skådespelaren ”Jag seglar för närvarande från denna hamn till Vilnius, men det verkar som om mitt fartyg en dag fortfarande kommer att stanna i Klaipėda. För det här är min stad. Jag åker till Vilnius för att arbeta, och jag kommer tillbaka hit för att vila.”
Savickas delade med sig av sina minnen från staden där han växte upp och ägnade särskild uppmärksamhet åt de somrar han tillbringade i Karkle, på barnlägret ”Žilvitis”. ”Jag tillbringade mina somrar i Karklė från det att jag var två månader gammal, eftersom mina föräldrar arbetade på lägret.
Mitt livs lärare var Dainius Kazlauskas, Asta Baukutė och Leonidas Donskis. De introducerade mig till kultur och världsmusik.
Och jag lärde mig ingenting på min bakgård. Det verkar som om Debrecen Street, där jag bodde, inte ligger långt från Karklė. Men för mig var det ljusår bort. Jag var en helt annan person på den platsen. Den tid jag tillbringade där och lägerledarna hade det största inflytandet på mig”, säger skådespelaren.
Enligt Savickas började hans skådespelarkarriär också i Karkle – vid 3 års ålder spelade han en gök i pjäsen ”Laikrodis su gegute”. Han växte upp på teatern ”Aušra”. Med denna teater åkte han utomlands för första gången – till en teaterfestival som hölls i Seine i Polen.
”Hela innergården såg mig gå av. De skrev ner vad de skulle köpa. Och att Seine är en hel by precis på andra sidan gränsen”, sa skådespelaren muntert. – Där vann jag priset för bästa skådespelare – en bandspelare med CD-spelare. Som jag minns det nu sitter jag med Milinis, chef för Aušra-teatern, och vi hör: Giedriušovy Savickasovy. Jag förstod inte riktigt att jag var inbjuden. En mycket bra föreställning var En midsommarnattsdröm. Den var väldigt rolig. Det var den första resan.”
Senare förverkligade skådespelaren sin dröm om att resa med bravur. ”Med Oskaras Koršunovas Theatre har vi rest över hela världen, från New York till Australien, och vi har uppträtt på över 100 av världens mest kända teaterfestivaler.
New York, Kina (11 gånger), Singapore, Korea och Europa 5 gånger.
Jag hade aldrig trott att jag en dag skulle få spela huvudrollen på världens mest kända festival 5 gånger. Det var Tartiuf på Avignonfestivalen. Nu pratar vi med skådespelarna om att spela teater i NBA-ligan”, minns skådespelaren nostalgiskt.
På moderatorns fråga om hans komiska roller och de seriösa roller han har skapat, motsade Savickas henne: ”Alla roller är seriösa. Skratt är en allvarlig sak. Alla tänker: ’Fool. Inte en idiot. Det är inte lätt att skämta. Och jag har spelat många allvarliga roller. Men jag gillar roller som får en att le men som samtidigt är väldigt sorgliga. Det är den högsta nivån, tycker jag. När skönhet gör dig ledsen. För mig är skönhet det viktigaste i konsten.”
Skådespelaren talade öppet om många andra saker vid mötet med invånarna i Klaipėda: om sin barndom då han skrapade solrosor på biografer, om fem års drickande och den efterföljande avhållsamheten som orsakades av fjällande hud, och om fobier – det visar sig att skådespelaren har en panikångest… grodor.
”När folk frågar mig om Klaipėda kommer jag alltid att tänka på en skylt i hamnen i Klaipėda. Jag tänkte aldrig på den som en varning under hela mitt liv. För jag hade bråttom och överarbetade så många gånger. Och ni minns väl att när jag tog färjan vid den gamla färjeterminalen fanns det en skylt med texten: ”Långsamt”. Och i livet måste man gå långsamt fram. Som när man kommer in i en hamn, och inte bara åka och åka och åka.”
Som svar på en tittares fråga om vad han skulle ändra på i sitt liv om han kunde, sa han ”Jag skulle inte ändra på någonting. Just nu mår jag väldigt bra och jag lever ett bra liv. Jag sitter här och folk kommer till mig. Det betyder att allt var bra. Det enda jag skulle vilja ändra på är min status – till far. När jag föddes var min pappa 45 år gammal. Jag tror att jag kommer att vara likadan. Jag vill verkligen bli pappa. Då kan jag spela igen. Jag gillar att spela.”
Om evenemangsserien ”Människor – Klaipėda Lighthouses”
Med anledning av att 2024 har utsetts till fyrarnas år i Klaipėda har Immanuel Kant-biblioteket i Klaipėda kommun inlett en serie evenemang med titeln ”Människor – Klaipėdas fyrar”.
En gång i månaden anordnas på en av bibliotekets filialer – det renoverade Melnrage-biblioteket – möten med personer som kommer från, har vuxit upp i eller fortfarande bor i Klaipėda – författare, musiker, skådespelare, politiker osv.
Gästerna delar med sig av sina insikter om sin hemstad, orsakerna bakom sitt val av yrke och andra ämnen. Fokus ligger på deras liv i hamnstaden och hur det har påverkat deras nutid.
Nästa evenemang i serien ”People – Klaipėda’s Lighthouses” på Melnrage Library (Molo g. 60, Klaipėda) är ett möte med teater- och filmskådespelerskan Ilona Balsyte fredagen den 26 juli kl. 16.00.
