Tomas Trejbal: Jag gör saker som jag tycker om och som är meningsfulla för mig

Även om han sedan som vuxen tillbringade tjugo år i företagsmiljö återvände han till sina rötter. Han byggde upp Natural Gardens Project, där han hjälper människor att skapa trädgårdar i harmoni med naturen, och framför allt sköter han sin egen med kärlek och entusiasm.

Vad är ditt imaginära DNA – är det mer natur eller trädgård?

Det är mer natur än trädgård. Men jag drar naturen närmare mig genom trädgården. Hela vägen hem till mitt vardagsrum.

Hur formades din relation till naturen?

Det började runt årsskiftet mellan första och andra klass i grundskolan, då jag började vara aktiv mot naturen i Jizera-bergen i Sudeten-området, där jag kommer ifrån. På den tiden hade vi fortfarande en stor ledare i Pioneer. Vi brukade tillbringa helgerna under bar himmel, och främst hjälpte vi till med olika praktiska saker i Jizera-bergen. Bergen var vid den tiden angripna av barkborrar, så vi rensade de angripna delarna, planterade nya träd och rensade brunnarna. Tack vare det utvecklade jag ett starkt band till naturen. Kopplingen till ekologi och till planeten fanns redan i mig, och genom det började jag inse att man kan påverka mycket i sitt eget boende, i sin egen trädgård.

Hur lång tid har det tagit för dig att våga omvandla din livslånga, inre inställning till ett projekt för att föda din familj?

Min livslånga hobby förvandlades sömlöst till ett yrke. Det började med att jag startade och skapade min egen trädgård. Jag fotograferade den kontinuerligt och delade med mig av den på Instagram och på min blogg. Baserat på detta blev jag kontaktad av potentiella kunder och började långsamt ”leva” på trädgårdar. Det var för fyra år sedan.

Vad var ditt levebröd innan dess?

Ekonomi, affärsverksamhet, marknadsföring och personalledning. Jag tillbringade nästan tjugo år i ledande befattningar i stora företag. Jag var en daglig del av den urbana, glassiga miljön. Så här i efterhand vet jag att jag varken hade den perfekta karaktären eller tillräckligt vassa armbågar för företagsmiljön.

Blev du rädd när du fattade beslutet att lämna en väletablerad karriär och ge dig in i osäkerheten?

Hemma gick min fru och jag igenom en period av rädsla och oro för om jag bara kunde göra det här och om det fanns en chans att Nature Gardens kunde stödja oss. När allt kommer omkring involverar området naturliga trädgårdar och permakultur en relativt liten grupp människor, och vi hade verkliga farhågor om huruvida det hade potential att generera tillräckligt med pengar för att hålla en familj med tre barn igång.

Jag är säker på att du var van vid detaljerade affärsplaner i företag. Hur såg din ut i början?

Det fanns ingen plan och det finns det fortfarande inte. Ärligt talat var jag efter tjugo år i företag trött på kalkylblad, planer och beräkningar, så jag ville starta mitt projekt utan kalkylblad. Jag utgår från att jag gör saker som jag tycker om och som är meningsfulla för mig, och att det för närvarande räcker för att betala för saker som rör mitt eget liv, mina barn eller mina cirklar. Det finns ingen stor beräkning där.

När började idén om en naturträdgård att tilltala dig?

Nästan ett decennium innan vi köpte ett litet hus med en orörd tomt upptäckte jag permakultur och dess syn på trädgårdsskötsel. Baserat på föreläsningar av Sepp Holzer, böcker av Jaroslav Svoboda och andra, kände jag mer och mer att permakulturens principer var det som jag resonerade med. Tanken på en smart utformad, ”lat” trädgård som fungerar utan större mänsklig inblandning genom att använda symbioser, vare sig det gäller växter eller djur, gjorde mig oerhört entusiastisk. Dessutom skapar du ett system som är funktionellt för kommande generationer.

Hur exakt kan en ömsesidigt stödjande växt samexistens se ut?

Detta kan ses i permakulturträdgårdsfenomenet i den ätbara skogen. Det är ett komplext ekosystem som fungerar i nivåer. Den översta består av träd, därunder finns buskar, därunder finns blommor, örter, det kan finnas stockar som det växer svamp på, eller till och med växter som har ätbara rötter.

Så medan vi tidigare bara brukade klippa gräset under fruktträd, finns det enligt permakulturprincipen flugsvampar, svarta tranor, vinbär, kaprifoler, hasselnötter, och vi kan fortfarande skörda mynta eller andra medicinalväxter eller ätliga perenna växter som rabarber eller ramslök under. Under vissa träd har vi påskliljor eftersom det finns en fin koppling mellan dem: om man planterar ett bälte av påskliljor runt ett träd kan möss och sorkar inte komma åt rötterna eftersom påskliljor är giftiga och inte luktar. Det är också en kraftfull lök eftersom dess storlek och rika rotsystem kan hjälpa till med till exempel stabilisering av sluttningar.

Du nämnde att du startade trädgården på bar, ostörd mark. Vad var det första steget?

Marken var bevuxen med tistlar, lövsly och barrträd, så först måste den röjas. Sedan gick jag igenom den och föreställde mig hur det utrymme vi ville bo i skulle se ut och hur vi ville använda det. Och eftersom det sägs att den bästa tiden att plantera träd var för tjugo år sedan, och den näst bästa tiden är nu, så började jag plantera träd efter att ha skapat det första, grova utkastet till trädgården. Trädgolvet behöver mest tid och träd ger också struktur åt trädgården.

Vad är det som växer i din trädgård?

Det är en otrolig tur att vi har en yta på över tvåtusen kvadratmeter och vi använder den nästan maximalt. Det finns en varierad blandning av cirka tjugofem fruktträd som äpple, körsbär, päron, surkörsbär, aprikos, plommon, persika och mandel. Vi har också några valnötsträd eftersom vi älskar dem. De fungerar fantastiskt bra som avskräckande växter mot myggor och flugor. Vi har också en otrolig variation av buskar. Eftersom vi har planterat många ätbara buskar har vi ett sådant överflöd att vi inte oroar oss för om fåglarna eller ekorrarna ska äta upp något. Tvärtom, vi välkomnar det. Det finns där för dem också.

Vilken typ av buskar odlar du?

Vi har de mer exotiska, som kanadensiska blåbär, kamchatkahäxing, paddfot, viburnum, men också klassiska vinbär. Vinbäret är ett fantastiskt bär som har blivit lite bortglömt de senaste åren, men det förtjänar det inte. Dels växer det i princip underhållsfritt, och framför allt har det en omisskännlig smak. Det är mormors trädgård. Eftersom vi bor i Brdy, trehundratrettio meter över havet, har vi också ett växthus som förlänger säsongen och gör det möjligt för oss att odla växter som kräver ett varmare mikroklimat, som okra eller loofah. Vi kan torka insidan av loofahen och få vår egen peeling-svamp, som också kan användas som en komposterbar disksvamp för hållbarhet.

Vad är egentligen huvudprincipen i en permakulturträdgård?

Det finns totalt tolv principer, men den viktigaste handlar om observation och först därefter om efterföljande mänsklig handling. Grundprincipen är att få en absolut förståelse för utrymmet och platsen – vad jag vill skapa i det, var det är och i vilken klimatzon – så att vi inte planterar meningslösa växter som inte hör hemma där. Permakulturens syn på växternas nytta och betydelse är också intressant. Utilitaristisk betyder ätbar ur en traditionell synvinkel. Men i permakultur bedöms nyttan utifrån om en växt till exempel gynnar pollinerare, är nektarätande eller kan ge oss material för att bygga stödstrukturer.

Ur det här perspektivet är hasseln fantastisk, eftersom den ger bina i trädgården en av de första pollenkällorna, ger oss ätliga nötter och även en stickling som är bra för till exempel tomater. Dessutom skapar den skugga i trädgården eftersom den blir upp till fem till sju meter hög. Den är också användbar i samband med att vissa växter har ett djupt rotsystem och kan dränera eller omvänt, på grund av detta, kan dra upp näringsämnen till ytan och, som ett resultat av att den ovanjordiska delen tinar – vilket är fallet med till exempel svingel eller pepparrot – kan de göra kalium och fosfor tillgängligt för andra växter, så att jorden gödslar sig själv.

Växternas medicinska egenskaper övervakas också – förutom de avstötande som nämns kan många örter driva skadedjur ur grönsaksbäddar, vanligtvis medelhavsväxter som timjan, rosmarin, lavendel. En separat kategori inom permakultur är ”kvävefixerare”, de växter som kan fixera kväve och gödsla jorden runt omkring dem tack vare symbiotiska bakterier på rötterna. I allmänhet kan baljväxter som bondbönor, bönor, ärtor och sojabönor göra detta.

Ser du dig själv som en trädgårdsmästare, eller som en person som kan förmedla och sälja din kunskap?

Jag ser mig själv som en trädgårdsmästare. Jag vill inte förlora den praktiska delen av trädgårdsskötsel. Och inte bara min. Jag tycker om att ta mig an ett intressant uppdrag där jag också får möjlighet att kanske pröva saker som jag inte redan prövar i min egen trädgård. Att göra någons trädgård är en möjlighet att skapa något nytt igen, enligt kundens krav, som kan skilja sig från mina.
Men vi arbetar alltid utan kemikalier. Även en modern, vid första anblicken prydnadsträdgård kan skapas rent och i harmoni med naturen.

Vad är intresset?

Stort och växande. Främst för att den yngre generationen, som börjar komma upp i den ålder då de bildar familj, köper hus med trädgård, har ett mycket mer positivt förhållande till naturen och är mindre konsumtionsinriktade. Jag har en bra känsla för dessa unga människor och deras inställning. Jag håller kontakten med dem genom mina kurser och genom bloggen.

Hur utmanande är ett projekt när jag kontaktar dig för att starta en trädgård?

Det är en process som inte kan göras på en vecka. Vi lägger minst ett kvarts år på att skapa den tillsammans med kunden för att vara säkra på att de verkligen vill ha den. Först skapas en studie. Ofta väljer vi ett eller flera alternativ från flera olika designer som kunden är bekväm med, och sedan utarbetar vi de exakta monteringsplanerna. Jag designar trädgårdar personligen och vi har en landskapsarkitekt på personalen. Jag har sedan ett team av människor för specifika yrken för det faktiska genomförandet.

Vem tar hand om din trädgård?

Jag vill inte att vår trädgård ska vara ett konstgjort skrytbygge som sköts av någon för pengar. Jag tar hand om den själv och min fru, och ibland hjälper barnen till, även om det ibland tar lite längre tid. Men hela Natural Gardens-projektet skapades med tanken att det skulle vara en inspiration för människor som har ett hus, en trädgård och vad de kan göra i den. Vi har en trädgård som är uppbyggd så att vi kan sköta den själva, och vi gör det främst på helgerna.

När du är i trädgården, vilka är de tillfällen då du känner dig mest bekväm där?

Jag har dagar då jag går igenom trädgården och tänker på vad jag ska göra, hur jag ska göra det, hur mycket tid det kommer att ta. Sedan en dag sätter jag igång. Men ibland går jag runt i trädgården i tre dagar och blir inspirerad. Andra gånger medan jag arbetar. Det beror på vilken årstid det är, vilken energi jag har inom mig. Men i trädgården är det en tillfredsställande kombination av ett antal saker – att arbeta utomhus, naturlig rörelse i den friska luften. Belöningen för detta i form av växande växter, ätbar frukt och möjligheten att när som helst kunna klippa blommor till en vas.

Och jag tycker också om att arbeta i trädgården är en mental avkoppling, en zen, händernas kontakt med jorden är unik. Dessutom kopplar temat för trädgården vår familj generationsvis. Jag kommer från en by och mina föräldrar var alltid självförsörjande, det var en självklarhet att ha egna grönsaker, frukt, ägg eller kött. Min pappa har kaniner än i dag och är en klassisk farfar från landet, en källa till information när det gäller fruktträdgården, och min mamma å andra sidan kan allt om grönsaker och örter till fulländning. Som ett resultat har vi fortfarande ett rikt och saftigt ämne för kommunikation. Samtidigt för vi detta vidare till våra barn och försöker locka dem till trädgården och naturen så mycket som möjligt.

Vad tycker du mest om med trädgården?

Jag tycker om förändringarna över tid. Oavsett om det är genom årstiderna, där en väletablerad trädgård alltid har sin egen charm, men jag tycker också om att se hur växterna förändras, växer och utvecklas. Vi är fortfarande i den fasen nu, tio år efter att vi började, där allt växer, rabatterna läker, träden skapar höjd, atmosfär…

Jag undviker barrträd i trädgården eftersom de har relativt liten potential att förändras under året. De kan växa, men de ser fortfarande likadana ut. Inhemska barrträd som tallar, granar och granar hör hemma i stora trädgårdar, men jag tycker att de överanvändes förr. Och när det gäller idegranar anser jag att de är en ondska från 1990-talet. Om jag ska vara överseende så kan de täcka ett fult utrymme, de kan ge utrymme åt fåglar, men det kan många andra växter också. Annars har de ingen positiv effekt. De utarmar jorden under dem så mycket att det blir död, torr mark. Det är ganska svårt att återplantera, vanligtvis måste hela rotsystemet grävas upp.

Vad är det för plats i trädgården som du älskar?

Jag är en skuggig person, så min favoritplats är i skuggan under lindträdet. Vi har
ett bord, stolar och jag har gjort en lekplats för barnen precis bredvid, så vi tillbringar tid där tillsammans. Min fru och jag är som halvt sovande där, delvis närvarande, delvis för oss själva. Men vi har flera ställen i trädgården där vi trivs. En är till exempel där vi tillbringar tid med den utvidgade familjen, en annan är där vi har en eldstad där vi sitter under varma kvällar och bara tittar in i lågorna och glöden och tänker.

Bina som du håller är också en del av din trädgård. Hur ser du på dem i samband med ett permakulturellt system?

Bin hjälper mycket med pollinering. Kunder berättar ofta för mig att deras pumpor och zucchini blommar vackert, men att blommorna faller av, även honblommorna. Det kan finnas flera orsaker till detta, men nuförtiden är det ganska vanligt att blommorna inte pollineras. Det är samma sak med frukt. Men vi håller också bin för skojs skull, även för barnen som tycker om att titta på allt som har med dem att göra. Och naturligtvis för honungens skull. Vi tar en honung, men vi behåller hösthonungen. De har samlat den för eget bruk för att klara vintern.

Du sa förra gången att du skulle skaffa kycklingar. Har du det?

Ja, det har jag. Vi har tio kycklingar, varav en är en tupp. Vi skaffade dem för att få egna ägg och för att barnen skulle lära sig att ta hand om djuren. Men kycklingar är också en fantastisk del av komposteringsprocessen. Du ger dem köksavfall, de tar upp en massa näringsämnen från det och deras spillning gör i sin tur komposten mycket rik. Det är också mindre känt att höns är bra på att rensa upp i trädgården. Om du låter hönsen kratta jorden i rabatterna före säsongen kommer de att plocka bort fästingarna och det kommer att finnas mycket färre av dem i trädgården. På samma sätt kommer de på våren att rensa rabatterna och utrymmet under träden från olika larver och övervintrande skadedjur, oavsett om det är vivlar eller äppelvecklare.

Du framstår som en person som är säker på varje steg i trädgården. Stämmer det?

Naturligtvis var jag tvungen att lära mig en massa saker. Jag gjorde många misstag, men det var där jag lärde mig mest. Och det är fortfarande så att varje månad i trädgården driver mig vidare på grund av det faktum att något kanske också går fel.

När du berättar om trädgården, din strategi och din resa, känner du då att du lever din dröm och att det är dit du är på väg?

Det gör jag, det gör jag. Jag är otroligt passionerad över det jag gör. Det ger mig ett syfte och det har blivit mitt kall och min hobby på samma gång.

Källa: recepttidning