På tal om Bayerns gyllene dagar säger Zvonkus att han inte jagar minnen och inte känner sig nostalgisk över dessa år.
Han delade dock med sig av sina minnen av skandaler i det förflutna, även den som iscensattes för att öka bandets popularitet.
”Vi skäms inte för någonting, kanske tvärtom – vi kunde ha blivit ännu värre”, – sa sångaren och förklarade hur det kändes på den tiden, när tre studentpojkar, som ständigt syntes på TV och samlade fulla konserthus, kom tillbaka till sitt hemland – Klaipėda.
Deivydai, när bandet Bavaria bildades 1996 var det vilda tider. Massor av frihet, stora pengar, fester och tre studentpojkar. Blir du inte nostalgisk när du tänker på det förflutna?
Det fanns inga stora pengar på den tiden. Vi brukade till exempel köpa konsertkläder från second hand-butiker.
Vi hade inga egna stylister, vi kom på allt själva. Det är sant att det fanns mycket mer uttryck och frihet, men många saker begränsades av teknologisk fattigdom.
När vi sjöng var allting naket och man stod på scenen som om man var naken.
Och festerna?
Partierna var blygsamma eftersom människor inte var så alienerade som de är nu.
Jag har ingen nostalgi för dessa tider – låt dem förbli i det förflutna som ett vackert minne.
Kända människors liv var lite annorlunda på den tiden. Det fanns inga sociala nätverk och det enda stället där fansen kunde se dig live var på konserter. Låt oss jämföra hur publiken uppträdde på konserter då och nu? Kanske är det mer återhållsamt nu?
Förr i tiden fanns inte det stora antalet underhållningsevenemang som det finns nu.
På den tiden kunde till och med ett okänt band ha ett fullsatt hus eftersom det inte fanns någonstans för människor att gå.
Och publiken har inte förändrats, precis som i början av vår karriär, nu är våra fans uppriktiga och enkla.
Jag växte själv upp med era låtar, och jag skulle förmodligen kunna upprepa texterna även nu. Träffar du många fans som säger att de växte upp med dina låtar?
Vi brukade skriva texter som var lätta att komma ihåg.
Vi träffade människors hjärtan.
Vi har jobbat hårt, vi har jobbat hårt, vi har inte uppfunnit något och vi har alltid följt regeln att enkelhet och uppriktighet är det som speglar vår grupp.
Att höra att folk har vuxit upp med våra låtar är alltid trevligt och vi känner det verkligen.
Ni brukade skapa skandaler för att hålla er synliga. Får det er inte att rodna nu?
Det fanns bara en falsk skandal – firandet av albumet ”Love Me” med strippor och mjöl.
Jag minns att vi gjorde en fotografering för att fira, och de bilderna spreds över hela media. Allt annat i vår berättelse var verkligt.
Vi skäms inte för någonting, kanske tvärtom – vi kunde ha gått ännu hårdare fram, men vi var för blygsamma (skratt).
Deivydai, du har varit i underhållningsvärlden i många år. Tröttnar du inte på all glamour och osäkerhet?
Jag och glamour är antonymer. Jag har ingen aning om vad den äts med.
Jag tror att det fortfarande finns en barnslig naivitet i mig, så jag märker inte av osäkerheten.
Och om jag är väldigt trött är sömn det bästa som kan få mig att slappna av.
Jag och glamour är antonymer. Jag har ingen aning om vad den äts med.
När vi talade med Vilius Tarasov sa han: ”Vi var unga dockteaterspelare. En gång vaknade Deivydas Zvonkus och jag till och med upp hos Arūnas Valinskis.” Visste ni hur ni skulle fira bandets framgångar, och var det många sådana stormiga nätter?
Det fanns inte mycket tid för festande. Men när vi väl firade så var det ”från själen”.
Vi har alla hört talas om kvinnliga fans som skriver kärleksbrev eller till och med kastar sina trosor på artisterna på scenen. Har du en berättelse om ett fan som har gjort något så minnesvärt?
Våra kvinnliga fans har alltid varit artiga och taktfulla, medan andra bands fans har varit okultiverade och obildade.
Hur ofta träffas medlemmarna i Bavaria? Jag menar, inte för att arbeta, utan för en manlig sittning? Delar ni familjens bekymmer, framtidsplaner?
Vi pratar knappt om saker som inte har med arbetet att göra. Vi bor alla i olika städer och har våra egna bekymmer.
Ni brukade tillbringa mycket tid tillsammans. David, säg mig ärligt, vad handlade de vanligaste dispyterna om?
När man tillbringar för mycket tid tillsammans blir det friktion, man blir arg för småsaker. Det fanns en fas då det uppstod meningsskiljaktigheter i gruppen, men på något sätt lyckades vi lösa det och bevara vår vänskap och harmoniska relation.
Ni kommer alla tre från Klaipėda. Kommer ni ihåg första gången ni kände er kända i ert hemland?
De brukade känna igen en på gatan på ”Avarijas” tid, men man kan inte vara en profet i sitt eget land…
Är det viktigt för dig att Klaipėda är en speciell plats även för din avkomma? Har du en speciell familjeplats här?
Barnens liv kommer att ordna sig självt.
Du har bott i Vilnius i många år, men på vilket sätt är ditt hemland bättre än huvudstaden?
Klaipėda har friskare luft och färre trafikstockningar. Det är lugnt där och det är alltid skönt att drunkna i den friden.
Tycker dina barn, Kornelija och Donatas, om att tillbringa somrarna med sina morföräldrar vid havet?
Mina barn besöker sällan Klaipėda, men de älskar den här delen av landet. Min mamma försöker kommunicera med dem på samogitiska, men det är svårt.
Mina barn besöker sällan Klaipėda, men de älskar den här delen av landet.
Och din fru K Katarzyna tycker om att komma till Klaipėda?
Ja, hon gillar verkligen Klaipėda.
När du tittar på de stjärnor som just har glänst i vårt lands underhållningsvärld, vad skulle du vilja säga till dem? Kanske skulle du vilja ge dem några råd utifrån din personliga erfarenhet.
Jag skulle vilja att alla som går in i den här branschen känner till de tio lagar för showbusiness som jag delade på Facebook:
1. En lögns ben är korta men frukten är söt.
2. Ta din tid och du kommer att vara den sista.
3. Det finns alla sorter, men du behöver inte alla sorter.
4. För mobbning, ja.
5. Håll dig ung medan trädet är ungt.
6. Ge inte en dåre en utväg – spika fast honom i kyrkan.
7. Du kan inte förstöra talang, men du måste försöka.
8. Den som arbetar äter inte.
9. Det finns inget dåligt som inte når ut i etern.
10. Gör en hobby till ett jobb och du kommer aldrig att ha en hobby igen.