KTU-forskare: varför är Östersjöns vatten inte detsamma som grekiska eller italienska stränder?

Jag tvivlar inte heller på att vår vackra och exceptionella Östersjö lockar människor med sin unika karaktär – det är inte för inte som stränderna är fulla av semesterfirare varje sommar.

Hur kommer det sig att Östersjöns grumliga grönaktiga färg inte ens på långt när liknar Medelhavets blåa och klara vatten?

Östersjöns färg och grumlighet beror på växtplankton – marina alger som är särskilt rikliga när vattnet blommar – som en del av eutrofieringsprocesser.

Naturligtvis finns det också växtplankton i Medelhavet, men på grund av mindre föroreningar, snabbare vattenutbyten och andra miljöförhållanden är tillväxten av dessa alger mindre intensiv och vattnet i Medelhavet är mycket klarare.

Östersjöns utseende och de processer som äger rum i den bestäms till stor del av dess geografiska läge och miljöaspekter.

Ett slutet ekosystem med mycket begränsade vattenutbyten gör Östersjön särskilt sårbar för föroreningar från människor.

Det är ett grunt hav (medeldjupet är ca 56 m, jämfört med Medelhavets medeldjup på 1 500 m), som på alla sidor omges av tätbefolkade områden, varifrån mer än 80 % av föroreningarna kommer ut i havet.

I Östersjöns avrinningsområde bor cirka 84 miljoner människor, och här pågår en intensiv jordbruks- och industriutveckling.

Det grunda, slutna havet med relativt låg salthalt och en vattenomsättning på 25-40 år har svårt att klara av alla föroreningar som kommer in. Östersjöns största problem är övergödning, som orsakas av kväve- och fosfortillförsel.

Enligt Östersjöns miljöskyddskommission (HELCOM) är de 7 största floderna i Östersjöns avrinningsområde (Nemunas, Daugava, Neva, Chemokis, Vysla, Oderis, Jota) bidrar med 90% av den fosfor och 80% av det kväve som förorenar havet.

Avloppsvatten från tätorter och industrier behandlas effektivt i de flesta avloppsreningsverk i EU och utgör en liten del av detta flöde. Merparten av det kväve och fosfor som tillförs floderna kommer från jordbruket.

Eftersom självreningen går långsamt förbättras inte havets tillstånd så snabbt som vi skulle önska. I HELCOM:s rapport om Östersjöns tillstånd 2023 konstateras att situationen i havet tyvärr inte har förbättrats sedan 2021. Statusen för fisk och marina däggdjur anses ha försämrats.

Vi kan dock glädjas åt att havet nu är i ett bättre skick jämfört med den kritiska perioden på 1980-talet då havsföroreningarna var som störst.

Situationen i Östersjön kommer sannolikt att fortsätta att förbättras i takt med att samhället blir mer medvetet och bekymrat över miljön runt omkring oss.

Enligt Europeiska miljöbyrån är större delen av Medelhavet något mindre förorenat än Östersjön, men intensiv turism orsakar betydande lokala föroreningar.

Medelhavet är ett turistparadis, men också ett av de hav som är mest förorenat av plastavfall.

Det uppskattas att cirka 730 ton plastavfall av alla slag släpps ut i havet varje dag – 60 % av det plastavfall som hittas i strandområden är plastprodukter för engångsbruk.

Utsläpp från industri och sjöfart har också en betydande negativ inverkan på den biologiska mångfalden, fiskarter som är mycket känsliga för föroreningar och korallrevens ekosystem.

Om du förväntar dig att Östersjöns temperatur ska nå Medelhavsnivåer i framtiden när klimatet blir varmare, måste jag göra dig besviken. Enligt prognoserna för klimatförändringarna kan medeltemperaturen i Östersjön öka med 1,2-3,3 °C, men den kommer absolut inte att nå upp till de 25-27 °C som uppmäts på sommaren vid Medelhavskusten.

De negativa effekterna av ett förändrat klimat observeras i alla europeiska marina ekosystem.

Bli inte förvånad om du hör talas om den ”dödliga trion” – de tre faktorer som har störst inverkan på den marina biologiska mångfalden: försurning, temperaturökning och syrebrist.

Dessa förändringar leder till ökad sårbarhet för den marina biologiska mångfalden och minskad motståndskraft hos ekosystemen.

Östersjöns grunda kuster är särskilt sårbara för klimatförändringarna och det bildas döda zoner i havet där syrebrist har lett till att nästan alla växt- och djurarter har försvunnit.

En annan skillnad som du kan se själv är att när du kommer ut ur Medelhavet kommer du definitivt att vilja tvätta bort de salter som finns kvar på din kropp efter att du har simmat.

Jämfört med Medelhavet, som kan ha en salthalt på upp till 3,8 %, är Östersjön cirka 30 gånger mindre salt i vissa områden, med en salthalt på mellan 0,2 % och 0,8 %.

Lägre salthalt är också en av de faktorer som gör Medelhavet mer attraktivt och vackert, inte bara i verkligheten utan också på fotografier.

Inga Urniežaitė, docent, institutionen för miljöteknik, fakulteten för kemisk teknik, Kaunas tekniska universitet